2012-07-18
21:27:34
Moments - kapitel 20
Jag vaknade till vid nio tiden när Nina smög in, jag låtsades sova vidare och jag märkte att hon pustade ut när hon trodde att jag sov. Jag somnade om rätt snabbt igen och vaknade runt två för att upptäcka att Nina redan stog i duschen. Jag kollade mig snabbt i spegeln, det var ingen vacker syn, mitt hår var rufsigt och smutsigt mitt smink hade kletat ut sig i hela ansiktet och mina kläder var smutsiga och svettiga. Nina kom ut efter några minuter och jag hoppade snabbt in i duschen som om det var en tävling. Det var skönt att skrubba bort allt smuts och smink från kroppen och jag stog där extra länge för det var härlig varmt vatten som värmde mitt bankande huvud.
När jag kom ut drog jag snabbt på mig ett par mjukis och en t-shirt, borstade håret och sörjde in ansiktet. Nina satt på sin säng i shorts och ett linne och läste. Lika bra att ta detta med henne nu tänkte jag, ikväll skulle vi på killarna konsert och klockan var lite efter tre nu snart var det dags att göra sig i ordning.
- Så när kom du hem igår frågade jag Nina och satte mig på min säng.
- Ehh runt fyra skulle jag gissa sa hon och kollade ner i sin bok.
- Jaha men var försvann du igår på klubben?
- Äsch de killarna som drog upp oss var rätt äckliga, i alla fall han som drog upp mig så jag gick iväg började prata med lite människor. Sen hittade jag inte dig sa hon nu och tittade på mig. Hon ljög jag kunde alltid se när Nina ljög hon var inte så otroligt bra på det heller.
- Varför ljuger du Nina?
- Va, jag ljuger inte sa hon och blev hög röd i ansiktet.
-Så det är därför jag vaknade av att du smög in här vid nio tiden sa jag nu och spände ögonen i henne. Hon svarade inte ens mig utan fortsatte att stirra ner i sin bok. Jag fick nog skulle hon hålla på så här, jag trodde att jag var hennes bästa kompis, att hon kunde berätta allt för mig.
Men tydligen inte ens det, jag var väll inte menad att ha kompis alla över gav mig eller svek mig i slutet ändå. Jag reste mig tog min väska släpade in den i badrummet och låste dörren, jag sminkade mig snabbt, satte upp håret och klädde på mig. Jag hade ett annat par söndriga jeans om jag skulle ta på mig men jag hade alltid ett par nylonstrumpor under till dem. Jag var så arg att jag inte märkte att jag hade tagit på min tunna leopard taights förens jag satt på jenasen, men det såg bra ut så jag brydde mig inte, sen slängde jag på mig en röd stickad tröja och mina vita convers. Sen släpade jag ut min väska igen tog min vanliga där ajg hade allt, gick fram till Ninas drog fram hennes haft där hon hade alla biljetter till konserterna tog en av dem och gick ut ur rummet, fast innan jag gick ut vände jag mig om.
- Du kan börja prata med mig när du har bestämt dig för att vara en riktigt kompis igen sedan smällde jag igen dörren och vandrade ut på Stockholms gator.
Att rusa ut var nog inte världens smartaste ide eftersom jag inte hittade runt omkring. Jag hittade tillslut ett MacDonalds och gick in och satte mig. Det kändes som om allt höll på att falla ihop, jag hade inte fått en chans att prata med Zayn och skulle förmodligen inte få det. Det var chanslöst, jag skulle inte ens följt med på denna dumma resa, då kanske jag hade haft kvar min bästa kompis kvar också. Jag satt ner och funderade ett tag och gick till slut in på twitter. Folk skrev massor till just Zayn, då måste han vara inne eller skrivit en tweet. Jag skrollade lite längre ner och jag hade rätt han hade skrivit en tweet och lagt upp en bild. Bilden bestog av ett intyg verkade som och jag kunde inte urskilja vad det stog, till bilden hade han skrivit '' Precis köpt två stjärnor och döpt dem till Timon och Pumpa.. ''.
Mitt hjärta stannade, jag sluttade andas, mina ögon och öron dunkade. Hade han köpt två stjärnor som hette Timon och Pumpa. Det var ju det han hade lovat mig för några år sedan. Han tänkte på mig han visste att jag fanns, detta gav mig hopp ajg skulle träffa hon om nu, eller ja okej snart jag visste att på varje konsert försökte vissa tjejer försöka komma in backestage och idag skulle jag lyckas. Jag reste mig upp och lämnade Macdonalds och min halv ätna mat. Jag frågade lite om hjälp men kom snart till globen där killarna skulle hålla sin konsert. Jag hade rätt det fanns redan några tjejer där och eftersom jag inte kunde svenska försökte jag bara leta efter rätt ord. Under en stund var allt jag hörde oh my god, carrots och massa sånt.
Tillslut hörde jag något som var till användning, bakestage och såg några tjejer gå runt om byggnaden och jag följde efter. Jag fattade att vi hade kommit rätt eftersom det var mest vakter här. Jag stog vid tjejerna ett tag, klockan tickade framåt och blev runt sju snart skulle konserten börja. Och inget verkade hända, det var hopplöst. Sen började ena vakten prata med tjejerna och de började nicka och säga något högt, han tittade tillslut på mig eftersom jag inte hade sagt något och han sa något till mig men jag förstog inte vad han sa. Jag sa till honom att jag inte pratade svenska och han sa snabbt opå engelska, vill du träffa killarna snabbt. Jag nickade, nu nu skulle jag få min chans.
Vakten släppte in oss och ledde oss ner för en lång korridor och efter en stund kunde vi se killarna på långt hår, de hade inte sett oss än. Jag hade uppfattat av vakten att vi var tvungna att vara lugna annars skulle vi få gå ut igen. Jag var lugn de flesta av tjejerna också men sen bröt de ut, hälften av tjejerna började skrika och gråta och jag såg direkt på vakten att vi inte skulle få träffa dem längre, han och några andra började knuffa ut oss. Men jag tänkte inte ge upp, jag hade inte kommit så här långt för ingenting. Jag dukade när en av vakternas arm kom emot mig och började springa men han fick fatt i mig rätt snabbt och lyfte upp mig, jag såg att nästan alla av killarna kollade utom Zayn. Så jag skrek det hösta jag kunde.
- Zayn! Samtidigt som vakten bärde bort mig. Han vände sig och kollade på mig rakt in i ögonen och han såg chockad ut, såg han att de var jag, men jag kunde inte avgöra längre eftersom vakten som bar mig gick runt ett hörn.
Jag var ute snabbt igen och jag orkade inte mer kändes det som, det fanns inte mycket som ville få mig att stanna kvar. Jag ville inte gå på konserten så jag bra gick och gick och gick. Det ända som höll mig upp var att han kom ihåg mig jag var inte borta från hans tankar han tänkte på mig, han kom ihåg löftet han hade gett mig. Jag hittade en tom fotbolls plan och satte mig där, jag var helt ensam och det började bli mörkt. Jag satt där en stund och försökte tömma huvudet på tankar och gick till slut in på twitter. Jag kunde inte tror vad jag såg, mina ögon fylldes av tårar och jag började gråta, framför mig på mig skärm fanns det en bild på Zayn och en tjej som han höll armen runt och han viskade något i hennes öra. Han hade redan träffat någon, såklart han kunde ju få vem som helst. Så då var inte stjärnorna till mig det var till henne tjejen på bilden.
Där fick jag nog, i det ögonblicket. Jag var klar jag orkade inte mer denna jakt jag orkade inte hålla på såhär jag skulle ändå aldrig vinna. Jag sprang och hittade till slut mitt hotell och packade ihop alla min saker på några minuter, skrev en lapp till Nina, även om jag var arg på henne kunde jag lämna henne så utan att säga något. Jag sprang sedan ner och tog en taxi till flygplatsen och där hittade jag ett flyg till London som skulle gå om en timme och jag hade turen med att det fanns några platser kvar, samtidigt kollade jag upp hur tågen gick i London, jag hade tur ajg skulle hinna med det nästa sista tåget till Bradford. Tur det jag ville bara hem lägga mig i min säng eller min mammas famn. Jag gick in på twitter snabbt, och skrev en tweet '' på väg hem till Bradford, är trött på allt, det var en dum resa från första början, jag är klar med allt, jag orkar inte mer''. Sen väntade jag in mitt flyg.
