onednovellstorys

Sistaandeblicken:

 

 

---

 

 

 

 

 

 

 

Veckorna gick förbi och det var dags för mig att åka ner till London och Oxford för att börja min skolgång, mamma och jag hade suttit uppe nästan halva natten och pratat och hon hade hjälpt mig att packa. Eftersom jag bodde så långt ifrån skulle jag bo på skolan så det var inte bara kläder som skulle följa med. Jag hade packat ner alla mina böcker, min gitarr såklart min dator min kamera och så vidare och så vidare. <uppropet började tolv och jag ville vara där i god tid och fixa mitt rum så tidigt som möjligt. Så mamma och jag körde ner till London tidigt på morgonen. Jag somnade i bilen och blev väckt av mamma när vi var utanför.

 

Oxford var stor, skrämmande stort, jag ville inte gå ut jag ville stanna i bilen, hur skulle lilla jag någon där inne, det måste finnas hundra som jag eller bättre än mig.

- Amy, hur mår du? Min mammas röst väckte mig från mina tankar och jag vände mig emot henne.

- Bra jag mår bra sa jag och försökte låta övertygande.

- Du är väldigt blek sa hon och tittade på mig med sin allvarliga blick.

- Lite nervös bara, men kom nu jag ville lägga in mina grejer innan uppropet sa jag och gick ut ur bilen, mamma kunde se igenom mig hur enkelt som helst. Jag gick till bagageluckan och tog ut min stora resväska som var full med kläder sen hade jag också en kartong med massa saker och min kamera och data väska och min gitarr. Jag tog den stora resväskan och min data väska medans mamma tog kartongen och kamera väska och gitarren. Vi gick under tystnad igenom den stora byggnaden och med lite hjälp från äldre elever hittade vi till slut mitt rum.

 

 

Mitt rum var inte de bästa men inte de sämsta, det fanns en lagom stor säng, ett litet skrivbord med en stol ett litet badrum med dusch toa och vask och en liten garderob och en liten byrå och en planka på en av väggarna som säkert skulle vara till böcker. Hur skulle jag få plats med alla mina grejer här inne tänkte jag samtidigt som jag släpade in min väska i rummet med mamma bakom mig.

- Ja det är väll inte så farligt sa hon bakom mig.

- Nä jag kommer väll att överleva sa jag och la ner min data på sängen. Och vände mig och tittade på min mamma hon hade lagt ner resten av grejerna på min säng också. Och tittade nu på mig med stora ögon.

- Kom hit sa hon och jag gick fram till henne och fick en stor varm kram. Jag höll om henne -änge, jag ville inte släppa taget, hon var allt jag hade just nu. Nina hade smsat massa förlåt sms, men jag visste inte hur jag skulle göra hon hade ljugit för mig och jag klarade inte av när folk ljög hur visste jag att hon inte skulle göra det igen. Till slut var vi tvungna att släppa taget, det var dags att gå till uppropet.

 

Mamma följde mig till salen som var mycket enklare att hitta, vi stannade utanför och tittade på varandra med tårar i ögonen och jag kramade min mamma en sista gång på några månader.

- Hej då mamma, jag kommer sakna dig viskade jag i hennes öra.

- Jag kommer sakna dig ännu mer, du är ändå min lilla ängel. Jag tittade henne rakt i ögonen nu.

- Och mamma jag vill inte att du ska ha svält när jag kommer hem så glöm nu inte att köpa mat, kylskåpet är fullt för tillfället annars har jag pratat med Trisha hon kommer att komma över lite då och då och kolla till dig sa jag med ett leende.

- Det är jag som är din mamma är det inte jag som borde läxa upp dig lite nu sa hon och skrattade.

- Och det är din dotter som köper maten i huset så det säger mycket sa jag och tittade in mot salen den började fyllas nu och det kändes som det snart var dags för uppropet.

- Du är för underbar du sa hon och rufsade till mitt hår.

- Du med mamma men jag måste in nu sa jag och gav henne en snabb kram till innan jag gick in och jag vände mig om och mimade '' jag älskar dig'' till henne och hon gjorde samma sak.

 

 

Salen som jag kommit in var en stor gigantisk föreläsnings sal med röda väggar och den var hur stor som helst och jag gick snabbt upp och satte mig i en av de tomma raderna. Jag tittade runt i salen, jag såg rätt många killar och tjejer som alla såg minst lika nervösa ut som mig, jag kanske skulle lyckas hitta en kompis här det hade varit bra, fast jag var ju van att vara ensam. Snart stängdes dörrarna och en gammal man kom fram och ställde sig framför oss, jag gissade på att de var rektorn.

 

Ungefär en timme senare var jag ute ur salen och jag skyndade mig till mitt rum, jag behövde packa upp men när jag hade kommit in och låt och gått fram till skrivbordet för att lägga min kartong där slog ajg i foten på något hårt, det gjorde ont och jag började svära högt. När jag böjde mig ner för att se var det var, blev jag positivt överraskad en mini kyl det var bra att ha. Jag bestämde mig för att gå och handla lite till den sen men först skulle jag packa upp.

Kläderna åkte in i den lilla garderoben och byrån konstig nog fick allt plats. Sen fick min data och kamera vila på skrivbordet och allt mitt krimskrams jag hade med mig fick åka ner i lådan som fanns i skrivbordet och mina böcker på den lilla bokhylla jag hade. Sen hade jag lite bilder jag hade tänkt sätta upp, det var några på mig och Zayn från barndomen från balen och sånt, sen hittade jag en på mig och Nina, den var inte så gamla jag tror den togs innan vi åkte efter killarna, jag har armen runt hennes huvud och nacke hon håller i den och skrattar och jag tittar ner i marken och ler. Jag ler nu också det är en fin bild. Jag satte upp den först sen lät jag det andra vara jag var hungrig och skulle handla lite.

 

 

Jag vandrade ifrån campuset och ner till staden jag hade kommit en bit innan jag hörde en röst bakom mig.

- Amy, AMY! Jag vände mig om och såg en blond kalufs komma springande efter mig, jag såg inte vem det var först innan personen var tre meter ifrån mig och hade stannat, det var Nina.

- Hej sa jag kallt tittade på henne.

- Varför har du inte svarat mig sa hon och tittade på mig ledset.

- För jag vet inte om jag kan lita på dig igen, jag tycker inte om folk som ljuger det vet du mycket väll, och hur visste du att jag var här sa jag och spände ögonen i henne.

- Din mamma sa det, snälla Amy prata med mig, var ska du jag kan följa med.

- Jag tänkte handla lite grejer, jag upptäckte precis att jag har en mini kyl på rummet.

- Fan vad awesome, ska jag följa med frågade hon och tittade på mig med bedjande ögon.

- Okej då om du lovar att tala om sanningen för mig sa jag.

- Absolut sa hon och vi började gå ner mot en affär.

 

 

Vi gick under tystnad först men det var otroligt härligt att Nina gick brevid mig jag hade saknat henne så himla mycket.

- Så varför ljög du sa jag inne i affären.

- Det är komplicerat sa hon.

- Försök att förklara sa jag då lite irriterat.

- Okej det började redan när vi var i London, jag och Harry började flörta lite ju och sen fortsatte vi på varje plats vi var på sen fick jag ju då hans nummer och sen när vi var i Stockholm så kom de till den klubben och jag stack till honom och vi gick där ifrån hem till honom och ja du fattar, sen har han trott att vi har varit tillsammans men jag gjorde slut, för att min vänskap till dig är viktigare. Jag visste inte hur jag skulle säga det där, för jag var själv rädd för vad som skulle hända. Jag blev kär i honom och jag har aldrig varit kär jag kan inte hantera det, jag blev rädd det är också en av anledningarna jag gjorde slut.

 

Jag tittade chockat på Nina, jag fattade nu varför hon inte hade sagt något, hon hade blivit kär i en världs kändis också och grejen med Nina var att hon aldrig blev kär och hade aldrig blivit det hon hade alltid sagt att hon inte behövde en kille för att känna sig hel eller vad man kan säga. Nu fattade jag allt. Jag stirrade på henne nu innan jag flög in i hennes armar.

- Jag har saknat dig sa jag.

-Jag har saknat dig med sa hon. Jag kunde till och med höra hur hon log. Vi Handlade det vi behövde sen gick vi tillbaka till skolan.

 

 

- Kolla ropade Nina när vi nästan framme och pekade, och när jag såg var det var började jag skrattade. Det var en glassgubbe som gick runt och sålde glass från en box som han hade bräde runt över axlarna som gick ner till magen på honom, både boxen hans förkläde och hans hatt var rött vitt randigt.

 

-Snälla gå och köp två glassar sa jag genom min skratt attack och jag kunde se hur Nina nickade och gick fram till honom och handlade två glasar.

 

 

 

Jag lugnade ner och såg hur finklädd Nina såg ut, kanske det var för hon var i London och killarna kanske skulle se henne, hon hade på sig en ljus rosa svart klänning med convers och så tänkte jag jag kanske också var uppklädd jag tittade ner på mina kläder, svarta shorts, vitt linne och en svart kort kavaj med vita convers. Det var inte så farligt tänkte jag samtidigt som Nina kom tillbaka med två jordgubbsglassar. Vi gick skrattande in på mitt rum och jag tog fram kameran vi tog några utflippade bilder innan vi satte oss ner på min säng och andades ut.

 

- Jag tycker du ska parata med honom sa jag.

 

- Vad pratar du om sa Nina och tittade på mig.

 

- Harry jag tycker du ska prata med Harry, det måste vara något med honom annars hade inte du blivit kär sa jag och tittade tillbaka på henne.

 

- Nej jag vill inte sa hon bestämt, ibland kunde hon vara hopplös, men jag valde att inte fråga mer utan bytade ämne.

 

- Vet du vad vi fick reda på idag på uppropet sa jag.

 

- Nej vadå sa hon och tittade upp i taket.
- Att alla som ska plugga musik programmet ska ha en tävling, man ska skriva sin egen låt och uppträda och den som vinner får uppträda på någon festival.

 

- Wow gud va coolt sa hon och tittade på mig med stora ögon.

 

- Ja lite sa jag.

 

- Så vet du vilken låt du ska sjunga eller du ska skriva den först sa hon.

 

- Jag tror de sa jag osäkert.

 

- Vilken sa hon högt med nyfikenhet i rösten.

 

- Det är en låt som handlar om min pappa jag började skriva på den i Paris har jag för mig.

 

- Jag får höra sa hon och nästan hoppade upp och ner.

 

- Nej inte än, jag har inte bestämt mig om den ska vara på piano eller gitarr än.

 

- Skiter jag fullständigt i, jag ska höra den nu spela den på gitarr nu sen på piano så säger jag vad som låter bäst. Sen gick hon fram till ena väggen där min gitarr stog drog ur den ur fodralet och gav den till mig, jag suckade hon kunde vinna i allt.

 

- Okej då sa jag och började stämma den lite snabbt.

 

- Vad heter låten sa hon då.

 

- Never say never. 

 

 

---

Nu fick ni ett långt kapitel, tror faktiskt att de kommer bara vara två tre kapitel sen är moments slut. och någon frågade om hon ens kommer att träffa Zayn. ja det är klart hon kommer annars hade jag väll inte skrivit om det om de inte skulle träffas. Detta är bara en annerlunda historia än de vanliga novellbloggarna. Men jag vill ha massa massa komenterarer om vad ni tycker nu!