onednovellstorys

2012-06-15
12:00:00

Moments - kapitel 2
Sista andblicken:
Jag saknade honom jag saknade min bästa vän och de som ingen någonsin fått vetat hur otroligt kär jag var i honom.




Solen sken in och träffade mig i ansiktet, jag drog täcket över huvudet. Jag ville inte, jag var verkligen ingen morgon människa. Det värsta jag visste var att gå upp på morgonen. Men efter en stund släpade jag mig ut ur sängen. Jag hade ögonen halv stängda av trötthet, det tog också en stund innan jag blev pigg. Jag la mig rak lång på golvet och sträckte mig efter min morgonrock, den som han hade tyckt att jag skulle köpa när vi kollade i affärer för ungefär två och ett halvt år sedan. Jag måste köpa en ny tänkte jag samtidigt som jag krånglade på mig den där jag låg på golvet.

 

Sen efter mycket om och men rest jag mig och gick långsamt ner till köket. Mamma jobbade som vanligt, hon hade ett hel dags pass idag ibland fick hon till och med jobba längre. Men så var det när man jobba som kirurg, hon hade fått jobbet till slut för några år sedan och aldrig varit lyckligare, det var hennes dröm.

 

Att vara nitton och bo hemma var inte min största dröm, men jag pluggade eller inte just nu jag hade tagit ett ledigt år. Min dröm var inte att läkare, jag tyckte om att hjälpa människor men det var inte min största, jag gjorde det mest för att göra mamma glad. Min riktiga dröm hade jag stängt in när han hade lämnat mig och åkt iväg och fått sin dröm i uppfyllelse.

 

Jag flinade lite, jag tänkte allt som om vi hade varit tillsammans. Det var bara något jag önskade och hade önskat för hur länge som helst. Men han hade försvunnit, skulle jag någonsin få tag i honom igen, skulle jag kunna ha en normal konversation med honom. Skulle han ens minnas mig. Tankarna susade igenom mitt huvud och jag kände hur jag blev ner stämd.

 

Min dröm de som alltid gjorde mig glad fanns instängd under trappan, jag stog utanför den dörren. Skulle jag, jag kom ihåg allt jag hade lärt mig, alla ackord alla toner. Långsamt öppnade jag dörren, och sträckte försiktigt in handen som om den skulle bita mig. Jag fick tag i fodralet och gick långsamt ut i köket med den och satte mig ner och balanserade den med händerna, sen öppnade jag de och drog min älskade gitarr, den som pappa hade gett mig i femton års present efter jag hade spelat sönder hans. Jag drog långsamt handen över strängarna och jag hörde hur ostämd den var, jag flinade och började stämma den, det tog en stund eftersom jag inte var van vid att göra det längre, men efter en stund blev det som jag ville.

 

Jag hade inte rört den på länge och jag testade med den enklaste låten jag kunde, Somke on the water. Jag kunde det och efter någon minut flöt det på, jag testa nästa låt som hade varit den första jag lärt mig Metallica – Nothing else mathers. Det gick jag log och skrattade och kände hur värmen inom mig steg. Efter en stund kollade jag igenom fodralet ifall de låg något där. Och där låg de, låten han hade skrivit för skojs skull när vi hade '' jammat '' och låten jag hade skrivit om honom. Jag skrivit alla ackord och orden så man såg precis hur man skulle spela.

 

Jag satt och stirrade på bladet en stund sen la jag ifrån mig gitarren och sprang upp på mitt rum som om jag ville gömma mig för de. Jag tittade på min mobil ett sms från Nina min bästa kompis * kan jag komma till dig? Sista chansen idag så du vet :) xx * vadå sista chansen tänkte jag och svarade snabbt * Ja klart och vadå sista chansen? :) xx * jag slängde mobilen på sängen, hon var långsam så jag hade en stund att klä på mig. Jag öppnade min byrå och drog fram ett par svarta tajts satte på mig dem och tog fram en bh, gick in i badrummet och tog lite deodorant under armarna gick sedan tillbaka och hittade ett stort vitt linne som jag drog på mig och över de en stor grå stickad tröja.

 

Jag tog min mobil och jag ner i köket för att göra något att äta. Och gitarren låg kvar, jag trodde nästan att den skulle ha rest sig och lagt sig under trappan igen. Jag tittade länge på den och bestämde mig för att försöka men just då ringde det på dörren, snabbt gömde jag undan våra egna skriva låtar och gick för att öppna. Där stog Nina med hennes bloda kalufs och stora leende.

 

- Hello darling sa hon och kramade mig.

- Hej babe sa jag och kramade tillbaka. Kom in jag tänkte precis göra något att äta.

- Så har du bestämt dig? Frågade hon samtidigt som hon slängde av sig skorna och gick efter mig ut i köket.

- Bestämt vad? Sa jag och öppnade kylskåpet.

- Jag ser att gitarren är fram sa Nina som tittade på gitarren men förvånade ögon.
- Det var dags sa jag.

- Du tänkte på honom igen eller hur. Jag var tyst Nina kände mig för bra.

-Det var dags sa jag samtidigt som jag bredde en macka.

- Det är därför du ska följa med mig, jag har två biljetter till varje show, inte för vi behöver gå på varje, och jag har bokat två rum på varje hotell, i fall i fall. Följ med sa hon och bad med sin sötaste röst. Och det var då det gick upp för mig vad hon pratade om. Hon skulle köra genom hela Europa för att följa One Direction på deras Europa turne, och hon skulle åka idag. Hon hade tjatat på mig i veckor att jag skulle följa med, min mamma hade till och med sagt ja. Det skulle vara min chans att få träffa honom, men skulle han verkligen se mig bland tusentals tjejer. Alla mycket snyggare än mig.

- Jag vet inte Nina.

- Vadå du vet inte, vill du inte träffa honom? Hon tittade på mig med stora ögon.

- Jo men hur ska han kunna känna igen mig, tänk om han inte känner igen mig, vi har inte pratat på två år och jag ser inte ut som jag gjorde då.

- Sluta vara så negative klart han kommer känna igen dig, ni har varit bästa kompisar sedan ni var små. Följ med, snäll, tänk så roligt vi skulle ha, du och jag genom Europa. Tänk sa hon och tittade bedjande på mig. Jag suckade.

- Jag vet inte Nina, jag vet inte. Nu var det hennes tur att sucka.

_-Jaja, jag ska hem och packa det sista jag åker om ungefär två timmar så i så fall ses vi inte på några månader. Hon reste sig och gick ut i hallen och drog på sig sina skor och stängde dörren hårt efter sig.

 

När hon hade rest sig hade papperna med låtarna åkt ut ur deras gömställe under stolsdynan, jag böjde mig ner för att ta upp dem. Min låt låg höst upp. Titeln stog höst upp med en snirklig stil '' Beautiful'' det hans namn betydde. Jag tänkte de, jag hade inte sagt hans namn högt på hur lände som helst. Försiktigt viskade jag det för mig själv.

_-Zayn det lät bra jag sa det så jag sa det en gång till högre. Zayn. Det kändes bra och det avgjorde allt. Jag sprang ut genom min dörr och ner på trottoaren och ropade på Nina.

-Nina! Hon vände sig om.

- Vad?

- Okej, jag följer med, men jag kommer behöva mer än två timmar på mig att packa skrek jag med världens största leende på läpparna.

 



Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: