onednovellstorys

2013-02-24
01:41:11

Nobody compares to you - Kapitel 26

Sista andeblicken:  Eleanor hade hotat Louis att gå ut med att hon varit gravid i vevean de gjorde slut och att det var därför Louis hade gjort slut med henne för att han inte ville ah barn. Så hennes villkor var att de skulle vara tillsammans den helgen precis som det var innan annars skulle alla få veta de. Och Louis tänkte att alldeles för många skulle skadas och han ville inte ge bandet dåligt rykte över det så han gjorde som hon sa. 
- När fick du reda på det?
- Igår han vägrade säga det men igår gjorde han det, han ville att jag skulle hälsa dig det, så nu kanske du förstår varför han gjorde som han gjorde säger Andy. Jag tittar ner i marken och känner tårarna som rinner ner för mina kinder. Andy karmar mig, jag säger att jag sak duscha, jag sätter igång duschen men innan jag hoppar in spyr jag.  


 

 

Jag vaknar med ett huvud full av tankar nästa morgon, jag ska ut i stan med Nate och göra det som par gör vi ska hålla handen vi ska kramas och pussa och vara kära, innan hade jag inte stört mig på att vara ute med honom, nu var jag rädd jag vill inte stöta på Louis. Nu när han var tillbaka var jag rädd för det och plus över det Andy hade sagt att han inte var kär i Eleanor längre och hade inte varit då jag inte hade trott honom, jag vet att London var stort men ändå ödet kan vara taskigt ibland. Jag går upp och klär på mig, en enkel vit tröja med jeans och min bruna skinnjacka, jag hittar en av Andys slipas och tar på mig den för skojs skull sedan går jag ut för att hitta Andy sovande, jag ler och lämnar en lapp som säger att jag går ut och att jag kommer senare.

Jag möter Nate utanför Starbucks, vi går in och beställer take aways och när vi står där inne i väntan på att de ska ropa vårat namn känner jag hur någon stirrar på mig det bränner i nacken, försiktigt och diskret vänder jag huvudet bakåt för att se vem det är, lika snabbt som jag vände huvudet vänder jag tillbaka det, jag känner paniken växa i mitt bröst jag hör våra namn då springer jag nästan till kassan tar den och halv springer ut med Nate efter mig, han tittar bara konstigt på mig men frågar inte utan tar min hand och börjar gå och går förbi Starbucks fönster där han sitter. Louis. Fem bokstäver som bildar ett namn som får en panik att växa i mitt hjärta eller kanske det är saknad för även om det är Nate som håller min hand just nu så önskar en del av mig att det skulle var Louis. Jag kan inte sluta sakna honom han finns där, kanske för vi inte fick ett bra avslut kanske för att vi inte vara klara med varandra.

 

Jag och Nate promenera igenom London går in i olika affärer inte något speciellt fast när vi går förbi min jobb bygnad ser jag Lisa komma ut, jag vinkar och ser samtidigt att personen framför henne tar hennes hand och när de kommer ut ser jag vem det är och Lisa ser rakt på mig och ler lite smått.
- Hej Alexandra säger Harry och ler emot mig.
- Hej Harry säger jag och ler sedan tittar jag på lisa som säger du och jag ska prata sen blick.
- Nate säger då Nate och sträcker fram sin lediga hand emot Harry. Harry granska honom från topp till tå ser våra händer som har flätat in sig i varandra och säger rätt kyligt.
- Harry, trevligt.
- Alex vill du käka middag senare säger Lisa som bryter den rätt spända tystnaden.
- Ja det skulle vara trevligt säger jag och ler emot henne.
- Kan du hämta mig hos Harry. Vid sex? Jag har ingen bil säger hon och fnittrar.
- Klart Lisa säger jag och kramar henne och Harry.
- Vi ses sen säger hon och hon och Harry går emot hans bil.


Nate och jag pratar inte om mötet med Harry och Lisa, jag känner att han är arg men han visar inte det vi säger hej då när han lämnar mig utanför lägenheten och jag göra till Harrys hus för att hämta upp Lisa. Jag känner mig mig att jag inte bara ska hämta Lisa men ignorerar tanken. Jag kör upp på Harrys infart hoppar ut ur bilen och låser samtidigt som jag går fram och ringer jag på dörrklockan får jag ett sms, från Lisa. '' Förlåt Harry och jag är fast i trafiken men vi kommer snart vänta där inne så länge! ''. Hur skulle jag vänta där inne om ingen var hemma tänker jag samtidigt som dörren öppnas.

 

 
 

Paniken drar över mitt hjärta igen och jag ser honom rätt in i ögonen.
- Hej Alexandra säger Louis, hans röst drar ett sorts lugn över paniken som precis varit där.
- Hej Louis säger jag tyst.
- Du väntar på Lisa va? Frågar han, jag nickar han säger åt mig att komma in och jag går in, jag slänger av mig skorna och hänger upp min jacka och jag känner hans blick som bränner i ryggen. Jag sätter mig i hörnet av soffan Louis på andra sidan.
- Så var det din pojkvän idag du var med på Starbucks? Frågar han, jag tittar upp tittar honom rakt in i ögonen han ser lite sårad ut.
- Ja säger jag rätt tyst men släpper inte honom med blicken. Nu ser han ännu mer sårad ut, han gör en konstigt min med ansiktet men åter går snart till ett neutral uttryck.
- Är det ditt ex? Frågar han nu, jag stelnar till har Andy berättat om Nate, jag skulle mörda honom jag hade förtroendet över att han inte skulle berätta något om honom till någon.
- Hur vet du det säger jag lite hest.
- Andy nämnde någon gång för länge sedan att du hade haft en kille som behandlade dig illa, han sa aldrig vad han gjorde men att du mådde dåligt så han var tvungen att ta hand om dig innan han kunde följa med oss ut eller vad det nu handlade om säger han och ler lite. Jag andas ut jag märkte inte ens att jag hade hållit andan men jag skulle i alla fall inte mörda Andy.
- Jaha det gjorde han men han gör det inte längre säger jag.
- Är du säker på det säger Louis och tittar nästan lite bedjande på mig.
- Louis du har inget att säga här, även om jag vet varför nu så sårade du också mig säger jag och känner tårarna i ögonen.
- Du vet varför jag var tvungen att göra det. Jag kunde inte vara självisk och bara tänka på mig och dig jag var tvungen att tänka på killarna badet min karriär.
- Du hade kunnat säga de till mig skriker jag ut, jag står nu också upp. Jag hade inte sagt något till någon jag hade hållit det hemligt då hade jag förstått varför.
- Jag ångar mig Alexandra jag ångrar mig, men jag kände att jag inte hade så mycket att hålla på.
- Du hade mig skriker jag och känner nu tårarna rinna som små folder ner för mina kinder. Du hade mig Louis jag hade stannat kvar för dig, jag hade lyssnat jag hade förstår.
- Men det är för sent nu eller hur säger han och tittar ner i marken och det ser ut som han gråter.
- Ja, jag tror de säger jag.
- Du tror du menar att det finns en chans, jag kan ge dig så mycket mer, jag kan älska dig mer än detta säger han. Jag tittar upp.
- Älskar du mig säger jag väldigt hets.
- Jag vet inte Alexandra det känns så men ändå inte jag vill vara att du ska bli min igen.
- Louis det kommer inte hända, jag är med Nate nu. Han tittar ner i marken igen och suckar och torkar bort en tår.
- Kan jag få en kram en sista? Frågar han och tittar på mig jag nickar.

Jag går långsamt fram och våra kroppar möts, jag läger armarna runt hans hals och hans armar hamnar runt min midja och han kramar mig hårt och länge det känns så bra att krama honom, allt blir lugnt och jag känner mig lycklig, hans lossar lite om sitt grepp så han tittar mig rakt i ögonen och närmar sitt ansikte emot mitt, jag säger inte nej jag stoppar inte vad som händer, han ger mig en kyss en vacker kyss den är så under bar men tillslut går jag ifrån han ser på mig jag ser på honom sedan öppnas dörren och Lisa ropar på mig. I bilen försöker jag se till att det inte ser ut som jag har gråtit en massa.
- Så du och Harry? Frågar jag och ler emot henne.
- Jag vet inte vad som hände efter den kvällen hemma hos honom när jag hade blivit dumpad så klickade det bara vi snackade varje dag och jag åkte och träffade dem på deras tour och ja jag är kär säger hon och ger mig ett leende. Du är okej med detta va för att jag vet att Louis och du gjorde slut och jag ville inte säga något förens det var säkert?
- Lisa, om du är glad så är jag glad säger jag och ler emot henne, jag stannar utanför hennes hur och vi går in.
- Du och Louis då pratade ni? Det var faktiskt inte meningen att lämna er ensamma.
- Vi pratade, men jag har pojkvän det kommer inte hända något, även om det gjorde så kommer det inte hända igen säger jag och sätter mig på Lisas soffa, hon sätter sig brevid mig.
- Vad hände?
- Han kysste mig och jag sa inte nej. Lisa jag saknar honom hela tiden men jag kan inte göra det igen eller jag vet inte säger jag och bryter ut i tårar hon karmar om mig och låter mig gråta ut.  


Kommentarer:
#1: Anonym

otroligt bra!

2013-02-24 @ 18:57:28
#2: Mikaela

Assså du skriver det så jävla bra!! Jag är sjukt spänd för nästa!! <3

2013-02-26 @ 14:16:08
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: