onednovellstorys

Sista andeblicken: - Jag kan följa med dig ditt säger han och går närmare mig, som vän tillläger han när ahn ser min blick. Jag suckar jag har inget annat val känner jag. Som en vän, som en vän, orden ekar i mitt huvud. Jag kan inte vara nära Liam, jag har aldrig varit kär eller ens gillat någon men de få gånger med Liam har väckt en ny sorts känlsa inom mig och jag tänker inte stanna kvar för att utforska den. Sen tycker jag också att jag är patetisk som börjar gilla en kille så snabbt, fast än jag aldrig gjort det vill jag inte göra det. Jag har byggt upp min mur högt och den är stark och ingen ska komma in och försöka riva ner den. Jag vill inte att någon ska vara nära mig eftersom jag sårar alla. Ann min stora syster som jag faktiskt hade släppt in och litade på och var den ända som jag brydde mig om sårade jag om och om igen.

Jag går in i sovrummet och börjar rota runt i mina väskor, jag hittar en röd svart klänning. Jag drar på den med ett par svarta strumpbyxor och svarta pumps. Jag träffar sällan mina morföräldrar, men när jag gör det finns det vissa regler, alltid fin klädd, inte svära och massa mer. Jag följde reglerna när jag var med dem, jag var tvungen de var de som gav mig min '' månads peng''. Jag fixar till sminket och väljer tillslut att sätta upp håret i en stram hästa svans. Klockan är är snart sex, jag skulle var tvungen att gå nu om jag skulle kunna ta bussen ut ditt, ja precis bussen, jag skulle lämna Liam, jag ville inte ha något med honm att göra. Jag drar på mig en skinn jacka och tar min väska, i handen har jag en lapp som säger '' Ändrade planer, du behöver inte komma med ikväll, ha så trevligt annars. Mikaela.''  Enkelt men effektivt, han kunde inte komma ditt ut ändå han visste inte var de bodde.  Jag öppnar hans brevlåda och släpper ner lappen och går sedan med snabba steg ut ur huset.

 

Seths systers lägenhet ligger rätt centralt och ligger itne alls långt ifrån en stor central buss station. Det tar mig ca sju minuter att gå ditt och väl där ser jag att jag har sju minuter innan bussen kommer, jag tänder en cigg den västa tidsfördriften till att vänta på en buss. Jag hinner avsluta och stoppa in mitt headset och lyssa på en halv låt innan bussen kommer, jag går på och betalar och sätter mig rätt långt bak med musiken i örornen. Jag känner hur buissen börjar rulla och tittar ut på staden. Jag som hade glömt bort Liam för tillfälet påmins snabbt, på nästan verande busskur eller planch finns en bild på honom och fyra andra rätt snygga killar och alla med samma text, One Direction. Det känns som när jag försöker glömma honom kommer han upp överallt hela tiden. Jag har uppfattat att de är ett band eller pojkband rättare sagt. Av ren nyfikenhet tar jag upp min mobil och slår in One Direction på wikipedia. Jag snabb läser och kommer ner till fakta om alla jag snabb läser det också men Liam's läser jag nogrant.

Liam Payne

Liam James Payne föddes den 29 August 1993  (19 år) i  Wolverhampton, England.  Payne sjöng låten "Cry Me A River" av  Michael Buble på sin andra The X Factor-audition. Han deltog i The X Factor 2008 då han endast kom vidare till "Judges Houses", men kom tillbaka 2010 för att göra ett andra försök.

Han var musik- och teknikelev på City of Wolverhampton College.

Och det var allt jag hade haft lite mer hopp om wikipedia, men jag skulle ju bara kunna googla honom när jag kom hem, tänkte jag samtidigt som jag sträcker mig efter stopp knappen på bussen, den stannar strax och jag hoppar av i ett område som består av stora lyxiga hus, men minst fem sovrum, fyra badrum tre garge och pool på baksidan. Jag går genom kvarteret och går från stort och pampigt till större och pampigare sen kommer jag till min mormors och morfars hus. Jag går upp och knackar på den stora trädörren och strax kommer min morfar i kostym och öppnar.

- Mikaela älskling hur är det utbrister han och ger mig ne stor kram.

- Det är bara bra morfar hur är det själv?

- Bara bra, är det bara du Ann sa att du skulle ta med dig en pojke? Frågar min morfor och viftar på ögonbrynen.

- Han fick förhinder säger jag och försöker se så ledsen ut som möjligt. Han bara ler emot mig och vi går in i vardagsrummet, där inne sitter Ann och Toby och ser så kära ut som man kan vara. Ohc där är min mormor hon ger mig ett kärleks fullt leende och kommer fram och kramra mig.

- Älskling, hur är det, men kommer du ensam Ann sa något om en pojke? Jag flinar hon och morfar och liak som bär.

- Jo det är bra, ja jag kommer ensam han fick förhinder säger jag igen och försöker se så ledsen ut som möljigt.

- Jasså säger Ann och ger mig ett lurigt leende, Jag har en överasking till dig som borde komma ngefär nu säger hon och ler samtdigt som det ringer på dörren. Hon flinar och hoppar upp och springer emot dörren.