2012-06-20
19:30:00
Moments - kapitel 5
- Amy sa jag och skrattade till.
- Jag lyckas redan med skämten, så Amy dy är en kvinna som gillar öl, det är ovanligt sa ahn coh log, jag log tillbaka den här kvällen kunde bli intressant.
- Så var kommer du ifrån? Frågade Josh och smuttade i sig sin öl.
- Bradford sa jag, du då?
- Över allt från London, jag flyttade hem ifrån när jag var fjorton.
- Fjorton? Varför så tidigt, jag bord fortfarande hemma.
- Jobbigt där hemma jag kände mig helt ihop tyckt som jag inte kund få någon luft, så jag flyttade till min bror när jag var fjorton och skaffade ett eget ställe när jag var nitton. Jag tittade förvånat på honom.
- Hur gamla är du nu?
- Tjugofyra sa han och skrattade.
- Oj shit sa jag och tog snabbt några klunkar av min dricka.
- Vadå då, hur gamla är du? Sa han och log nyfiket mot mig.
- Nitton sa jag och flinade fånigt mot honom.
- Shit, jag trodde du var äldre, du ser mycket äldre ut.
- Haha ska det var en komplimang eller.
- Det berors på hur man ser det sa han och log.
Några timmar senare var det dags för baren att stänga och dags för mig att gå upp och lägga mig, jag hade fått i mig några drinkar och det kändes när jag ställde mig upp. Jag vinglade genast till så Josh fick komma till undsättning och fånga mig. Och hjälpa mig upp till mitt rum. När vi väll stog utanför dörren släppte han mig. Jag stog lutad mot den och försökte låsa upp den, tillslut gick det.
- Så det är dags för mig att säga hej då sa jag.
- Är du säker på att du inte behöver mer hjälp? Frågade han och ställde sig närmare mig.
-Det är lugnt jag klara mig sa jag igen.
-Jag hoppas du klara dig då sa Josh och steg ännu närmare mig och kramade mig, jag kramade atumatiskt tillbaka. Sen kände jag hans läppar mot mina, atumatiskt knuffade jag bort honom och ramlade in på mitt rum och stängde snabbt dörren och låste. Sen ramlade jag ner i min säng, Nina skulle bli sur på mig och försöka analysera det hela, vilket jag hoppades på, eftersom jag själv inte förstod det.
Jag hade rätt Nina blev sur på mig, vi hade gått från hotellet vid lunch tid för att hitta något gott ställe att äta på och de var då hon hade frågat.
- Så hur gick det igår?
- Det gick bra, vi hade trevligt, han var rätt rolig fast han fick hjälpa mig upp till rummet sen eftersom jag blev lite väll full.
- Och? Sa Nina och tittade nyfiket på mig.
- Eh ja, vi sa hej då han kramade mig sen kysste han mig eller man kan inte kalla det en kyss eftersom jag hoppade in i rummet direkt när han gjorde det och stängde dörren på ungefär två sekunder, så det var väll mer som en puss.
- Oh Amy sa hon med sin irriterade röst, du skulle låta han kyssa dig, du behöver ju träning, tänk när du träffar Zayn och ni gör som i filmer ni träffas det händer något jobbigt ni skils åt sen inser ni att ni älskar varandra över allt annat och någon av er springer efter den andra oftast på en flygplats och ni springer mot varandra hoppar i varandras famn. Skillnaden är att i filmer är aldrig någon av personerna en dålig kyssare men i verkligheten är man det. Tänk så är du en dålig kyssare.
- Tänk så är han en dålig kyssare sa jag och tittade på Nina.
- Det kan hända men jag tror inte det.
- Men jag vill inte kyssa Josh för då kan bara bli så fel, han kan bli kär eller börja gilla mig och sen när ajg är där med Zayn så kan han komma och förstöra. Men ajg tror inte att de skulle hända, vem skulle vilja bli kär i mig liksom.
- Du måste sluta tänka ås himla negativt, du ser inte ut som du gjorde för några år sedan. Du är en snygg ung tjej och om Zayn inte vill ha dig, har han ingen smak. Och ajg kommer backa nu, vill du inte kyssa någon annan behöver du inte göra det. Jag log mot henne.
-Tack Nina.
- Det är lugnt och imorgon är det vår första av många One Direction konserter.
2012-06-20
10:00:00
Moments - kapitel 4
x- tillbaka blick -x ålder fyra
Jag satt i hallen och väntade otåligt på att mamma skulle knyta klart mina skor. Jag ville lära mig att göra det men jag var en klumpig liten unge.
- Mamma skynda tänk om han redan är där! Han måste få min present först.
-Gumman lugna dig, du kommer att ge den till honom. Det var snällt av Trisha att bjuda oss över i kväll.
- Men jag ska ju träffa Zayn nu? Sa jag och tittade konstigt på min mamma.
- Ja gumman du ska träffa Zayn nu, ge honom hans present och sedan leka lite och sedan komma hem du ska bada och klä på dig innan vi ska över till deras hus för att äta middag och tårta. Jag fick äntligen gå och sprang ut genom dörren och mot lekplatsen som låg mellan bådas hus.
I handen höll jag hårt om power rangers leksaken jag och mamma hade köpt till honom. Han satt på gungan och satte ena foten i sanden för att stoppa farten hela tiden.
- Zayn ropade jag när jag var några meter från honom. Han vände sig om och fick ett stort leende på läpparna.
-Amy sa han hoppade ner och kramade mig när jag kom fram.
-Grattis på födelsedagen sa jag och höll fram mitt paket. Han tittade på det med stora ögon.
-Men mamma sa att jag skulle få alla paket efter tårtan.
- Men jag ville ge det till dig nu sa jag och log mot honom och började peta på honom med det. Hans förvånade ögon ändrades till ren nyfikenhet.
- Okej då sa han och tog emot paket och slet upp det, sen när han såg var det var förstorades hans ögon och världens lyckligaste leende dök upp på hans läppar, fast han sa inget.
- Så tycker du om den sa jag och tittade ner i marken och började skrapa min ena fot i kruset.
- Jag älskar den skrek han och hoppade på mig och kramade mig , jag kramade tillbaka.
- Zayn hörde vi då hans mamma ropa. Du måste komma nu, du ska bada.
- Tack Amy du är bästa sa han tittade på mig och pussade mig sedan på kinden innan han sprang in i sitt hus.
Kavar stog jag helt röd om kinderna och flinade lite fånigt innan jag med sprang tillbaka in för att bada jag med.
Lite mer än en timme senare stog jag och höll min pappa i handen. Jag hade på mig en ny röd klänning med likande röda ballerina skor och mamma hade satt upp mitt hår i en rosett.
- Jag tror inte vi ska ta med Amy ditt, jag tror Zayn kommer bli blixt kär i henne och sen aldrig släppa henne och då kommer vi aldrig få hem henne igen, hon ser ju ut som en prinsessa.
-Men pappa, urk jag är inte kär i Zayn vi är bar vänner.
- Du säger det nu ja, ni två är helt perfekta för varandra.
-Mike, sluta nu, hon är bara fyra, man blir inte kär i någon när man är fyra. Om de blir kära i varandra kommer de bli de när de är äldre. Men ja det är troligt att de blir de.
-Men mamma inte du också, jag kommer inte bli kär i Zayn sa jag. Kom nu vi måste gå vi är sena sa jag sedan och började släpa ut min pappa genom dörren.
Några timmar senare satt vi alla runt familjen Maliks bord och det var dags för Zayn att blåsa ut ljusen på tårtan.
- Så blås nu Zayn och önskad dig något sa Trisha och tittade uppmuntrande på sin son. Hon log mot henne, kenp ihop ögonen väntade några sekunder innan han med all sin kraft blåste ut ljusen. Alla började ropa och hurra.
- Så son vad önskade du sig sa hans pappa och kittlade han försiktigt i sidan.
- Men pappa det kan jag inte säga då går det inte uppfyllelse. Hans pappa skrattade och Zayn tittade på mig blygt hela tiden han sa det. Jag log mot honom och mimade * bästakompis* och han uppfattade vad jag sa och mimade tillbaka * min bästastekompis*
2012-06-17
23:30:00
Moments - kapitel 3
-Zayn det lät bra jag sa det så jag sa det en gång till högre. Zayn. Det kändes bra och det avgjorde allt. Jag sprang ut genom min dörr och ner på trottoaren och ropade på Nina.
-Nina! Hon vände sig om.
- Vad?
- Okej, jag följer med, men jag kommer behöva mer än två timmar på mig att packa skrek jag med världens största leende på läpparna.
Jag sprang upp på mitt rum och letade fram min största resväska, tur att jag hade tvättat igår. Men var detta rätt beslut och vad skulle mamma säga om att jag bara åkte iväg så här. Fast hon hade sagt ja, men jag kunde ringa jag visste att hon hade en stor operation idag så jag ringde till expeditionen på hennes plan.
- Heh Bradfords sjukhus Kirurgiska avdelning vad kan jag hjälpa dig med?
- Hej jag heter Amy Gase och jag undrar om Antonia Gase har börjat sin operation än?
- Ett ögonblick, det tog någon minut. Ja hon har på börjat sin operation, kan jag lämna ett meddelande,
- Eh ja tack, skulle du kuna be henne att ringa sin dotter när hon är klar det är ganska viktigt.
- Det fixar vi, hej då.
-Hej då. Sen la jag på. Så nu visste mamma halvt om det.
Jag suckade igen och satte mig på sängen gjorde jag rätt val. Han skulle nog inte känna igen mig, bland tusentals tjejer. Men jag hoppades att han skulle. Jag var tvungen att säga det till honom sen kunde han göra vad han ville med det.
Jag öppnade resväskan och började tömma min byrå, underkläder, mina pjamasar. Sen kom de jobbiga, jenasen och tröjorna. Jag hade inte så många jeans, två mörka, ett par jusa ett par håliga ett par randiga, ett par i läder och ett par som var hälften vita och svarta. Så jag vek ihop dem så små som möjligt och la ner dem i väskan. Sen började jag noggrant gå igenom t-shirts, linnen och långarmada tröjor.
Någon timme senare hade jag valt ut kläderna, och slängde ner mina skor, löparskorna, kängorna, mina gula och gröna convers, jag tänkte ha på mina vita och ett par högklackat. Sen sprang jag runt och packade ner min necessär och allt annat som behövdes, tandborst, allt smink jag ägde, platt tång , lock tång, borste,glasögon ifall ifall, linsväska m.m. Det sista jag packade ner var min gitarr, den skulle med. Jag ville träna upp mig igen, bli bättre, skriva låtar igen. Den känslan jag hade känt innan när jag spelade var underbar och jag ville inte förlora den. Jag stängde väskan, den var nästan överfull sen drog jag fram min största handväska, la ner plånbok, några böcker, laddare.
Sen smsade jag Nina att jag var klara. Och drog ner den tunga väskan till neder våningen och skrev en lapp till mamma ifall ifall * jag åker med Nina ändå, hon övertalade mig, jag måste prata med honom face to face. Ring mig när du ser detta. Love Amy *. Sen öppnade jag kylen tog en av enegriedryckorna som jag hade där och slängde ner resten i väskan och kollade efter något gott i köket. Jag hittade kakor och lite godis. Sen hörde jag henne tuta, jag samlade ihop alla mina grejer och släpade ut allt genom dörren, sen låste jag och tittade på min dör. Hur lång tid skulle det ta innan jag var vid den igen.
- Hej då viskade jag och klappade dörren en gång. Sen släpade jag väskan ner till Nina. Hon hjälpte mig med att få ner den i bagageluckan.
-Herregud kvinna, tog du med dig hela ditt rum?
- Nästan sa jag och flinade. Gitarren fick ligga i backsätena och jag satte mig bredvid Nina.
- Är du redo? Frågade hon och tittade på mig.
- Klart jag är sa jag och log stort.
- Awesome första stoppet London! Sen startade hon motorn och vi rullade iväg.
Vårt första stopp var London där de skulle hålla sin första konsert om två dagar, det skulle ta oss minst tre timmar att komma till London. Det var en bit, Nina gillade inte att köra långsamt och körde såklart snabbar än vad man fick och tur nog var det inga poliser någonstans idag.
Ungefär tre timmar senare körde vi upp framför vårt hotell i London. Det låg lite utanför centrum men såg hur mysigt som helst ut. Vi fick hjälp med väskorna upp på rummet, tur de min väska vägde nog hundra kilo. Det tyckte hans som jobba där.
- Tog du med dig hela ditt hus eller? Sa han och blinkade, flörtade han med mig.
- Nästan jag kan aldrig lämna något hemma svarade jag han och log.
- Jaha det känns då får nog betala min sjukhus räkning. Jag skrattade åt de otroliga dåliga skämtet.
- Det var ett väldigt dåligt skämt.
- Jaha det var första gången jag fick höra det, då tycker jag att vi kan ta en drink senare så kan jag dra några bra. Jaha så han flörtade med mig.
- Jag vet inte, jag är här med min kompis och jag är lite trött, han avbröt mig.
- Men om du ånfrar dig så kommer jag vara på baren precis brevid 457 runt tio när jag slutar kom ditt. Han log och började då där ifrån. Det är Josh förresten ropade han sen försvann han ner i hissen. Jag flinade för mig själv.
- Men det är klart du ska gå ditt sa Nina när jag berättade det för henne. Vi satt i mitt rum och mumsade i godiset jag hade haft med mig.
- Men jag följde ju med för att hitta Zayn inte för att flörta med massa andra.
- Du kan ha lite kul, Amy du har inte haft någon kille på två år, du måste ju öva på ditt kyssande. För jag är inte ens sån kompis som säger att du kan öva med mig, nej jag är inte lesbisk eller bi så du får hitta någon snygging att öva på, han va ju rätt snygg de va den brunetten va med de grå ögonen. Jag skrattade, Nina kunde alltid övertala mig.
- Fine, jag går, men då får du gå nu jag måste duscha och sånt.
- Absolut kapten sa hon hoppade upp ur min säng, smackade mig på rumpan och skuttade ut ur mitt rum. Jag flinade igen min bästa kompis var tokig.
Lite efter tio gick jag in på baren, han hade rätt den låg precis brevid hotellet. Jag hade tagit på mig svarta byxor och ett vitt linne och en av mina skinnjackor, inte så himla uppklätt. Han satt vid baren och tittade runt,han såg mig och log stort.
- Så du kom sa han när jag satte mig.
- Jag blev övertalad sa jag och flinade.
- Vad ska ni ha sa den muskulösa bartendern och tittade på oss.
- Ehh en öl sa jag snabbt. Josh tittade konstigt på mig.
- Samma här och snart kom de upp framför oss.
- Så sa jag och tittade runt, men han avbröt mig igen.
- Jag är helt korkad, jag har inte frågat va du hette.
- Amy sa jag och skrattade till.
- Jag lyckas redan med skämten, så Amy dy är en kvinna som gillar öl, det är ovanligt sa ahn coh log, jag log tillbaka den här kvällen kunde bli intressant.
2012-06-15
12:00:00
Moments - kapitel 2
Solen sken in och träffade mig i ansiktet, jag drog täcket över huvudet. Jag ville inte, jag var verkligen ingen morgon människa. Det värsta jag visste var att gå upp på morgonen. Men efter en stund släpade jag mig ut ur sängen. Jag hade ögonen halv stängda av trötthet, det tog också en stund innan jag blev pigg. Jag la mig rak lång på golvet och sträckte mig efter min morgonrock, den som han hade tyckt att jag skulle köpa när vi kollade i affärer för ungefär två och ett halvt år sedan. Jag måste köpa en ny tänkte jag samtidigt som jag krånglade på mig den där jag låg på golvet.
Sen efter mycket om och men rest jag mig och gick långsamt ner till köket. Mamma jobbade som vanligt, hon hade ett hel dags pass idag ibland fick hon till och med jobba längre. Men så var det när man jobba som kirurg, hon hade fått jobbet till slut för några år sedan och aldrig varit lyckligare, det var hennes dröm.
Att vara nitton och bo hemma var inte min största dröm, men jag pluggade eller inte just nu jag hade tagit ett ledigt år. Min dröm var inte att läkare, jag tyckte om att hjälpa människor men det var inte min största, jag gjorde det mest för att göra mamma glad. Min riktiga dröm hade jag stängt in när han hade lämnat mig och åkt iväg och fått sin dröm i uppfyllelse.
Jag flinade lite, jag tänkte allt som om vi hade varit tillsammans. Det var bara något jag önskade och hade önskat för hur länge som helst. Men han hade försvunnit, skulle jag någonsin få tag i honom igen, skulle jag kunna ha en normal konversation med honom. Skulle han ens minnas mig. Tankarna susade igenom mitt huvud och jag kände hur jag blev ner stämd.
Min dröm de som alltid gjorde mig glad fanns instängd under trappan, jag stog utanför den dörren. Skulle jag, jag kom ihåg allt jag hade lärt mig, alla ackord alla toner. Långsamt öppnade jag dörren, och sträckte försiktigt in handen som om den skulle bita mig. Jag fick tag i fodralet och gick långsamt ut i köket med den och satte mig ner och balanserade den med händerna, sen öppnade jag de och drog min älskade gitarr, den som pappa hade gett mig i femton års present efter jag hade spelat sönder hans. Jag drog långsamt handen över strängarna och jag hörde hur ostämd den var, jag flinade och började stämma den, det tog en stund eftersom jag inte var van vid att göra det längre, men efter en stund blev det som jag ville.
Jag hade inte rört den på länge och jag testade med den enklaste låten jag kunde, Somke on the water. Jag kunde det och efter någon minut flöt det på, jag testa nästa låt som hade varit den första jag lärt mig Metallica – Nothing else mathers. Det gick jag log och skrattade och kände hur värmen inom mig steg. Efter en stund kollade jag igenom fodralet ifall de låg något där. Och där låg de, låten han hade skrivit för skojs skull när vi hade '' jammat '' och låten jag hade skrivit om honom. Jag skrivit alla ackord och orden så man såg precis hur man skulle spela.
Jag satt och stirrade på bladet en stund sen la jag ifrån mig gitarren och sprang upp på mitt rum som om jag ville gömma mig för de. Jag tittade på min mobil ett sms från Nina min bästa kompis * kan jag komma till dig? Sista chansen idag så du vet :) xx * vadå sista chansen tänkte jag och svarade snabbt * Ja klart och vadå sista chansen? :) xx * jag slängde mobilen på sängen, hon var långsam så jag hade en stund att klä på mig. Jag öppnade min byrå och drog fram ett par svarta tajts satte på mig dem och tog fram en bh, gick in i badrummet och tog lite deodorant under armarna gick sedan tillbaka och hittade ett stort vitt linne som jag drog på mig och över de en stor grå stickad tröja.
Jag tog min mobil och jag ner i köket för att göra något att äta. Och gitarren låg kvar, jag trodde nästan att den skulle ha rest sig och lagt sig under trappan igen. Jag tittade länge på den och bestämde mig för att försöka men just då ringde det på dörren, snabbt gömde jag undan våra egna skriva låtar och gick för att öppna. Där stog Nina med hennes bloda kalufs och stora leende.
- Hello darling sa hon och kramade mig.
- Hej babe sa jag och kramade tillbaka. Kom in jag tänkte precis göra något att äta.
- Så har du bestämt dig? Frågade hon samtidigt som hon slängde av sig skorna och gick efter mig ut i köket.
- Bestämt vad? Sa jag och öppnade kylskåpet.
- Jag ser att gitarren är fram sa Nina som tittade på gitarren men förvånade ögon.
- Det var dags sa jag.
- Du tänkte på honom igen eller hur. Jag var tyst Nina kände mig för bra.
-Det var dags sa jag samtidigt som jag bredde en macka.
- Det är därför du ska följa med mig, jag har två biljetter till varje show, inte för vi behöver gå på varje, och jag har bokat två rum på varje hotell, i fall i fall. Följ med sa hon och bad med sin sötaste röst. Och det var då det gick upp för mig vad hon pratade om. Hon skulle köra genom hela Europa för att följa One Direction på deras Europa turne, och hon skulle åka idag. Hon hade tjatat på mig i veckor att jag skulle följa med, min mamma hade till och med sagt ja. Det skulle vara min chans att få träffa honom, men skulle han verkligen se mig bland tusentals tjejer. Alla mycket snyggare än mig.
- Jag vet inte Nina.
- Vadå du vet inte, vill du inte träffa honom? Hon tittade på mig med stora ögon.
- Jo men hur ska han kunna känna igen mig, tänk om han inte känner igen mig, vi har inte pratat på två år och jag ser inte ut som jag gjorde då.
- Sluta vara så negative klart han kommer känna igen dig, ni har varit bästa kompisar sedan ni var små. Följ med, snäll, tänk så roligt vi skulle ha, du och jag genom Europa. Tänk sa hon och tittade bedjande på mig. Jag suckade.
- Jag vet inte Nina, jag vet inte. Nu var det hennes tur att sucka.
_-Jaja, jag ska hem och packa det sista jag åker om ungefär två timmar så i så fall ses vi inte på några månader. Hon reste sig och gick ut i hallen och drog på sig sina skor och stängde dörren hårt efter sig.
När hon hade rest sig hade papperna med låtarna åkt ut ur deras gömställe under stolsdynan, jag böjde mig ner för att ta upp dem. Min låt låg höst upp. Titeln stog höst upp med en snirklig stil '' Beautiful'' det hans namn betydde. Jag tänkte de, jag hade inte sagt hans namn högt på hur lände som helst. Försiktigt viskade jag det för mig själv.
_-Zayn det lät bra jag sa det så jag sa det en gång till högre. Zayn. Det kändes bra och det avgjorde allt. Jag sprang ut genom min dörr och ner på trottoaren och ropade på Nina.
-Nina! Hon vände sig om.
- Vad?
- Okej, jag följer med, men jag kommer behöva mer än två timmar på mig att packa skrek jag med världens största leende på läpparna.
2012-06-13
13:30:00
Moments - kapitel 1
Jag tänkte tillbaka igen på första gången jag hade sett honom, igen. Jag kunde inte varit mer än 4 inte han heller, jag minns att han ville låna min rosa spade, men jag hade velat ha den att leka med den för mig själv. Sedan dess hade vi hållit ihop. På dagis var det vi två, det var vi som lekte och ingen annan fick störa vår lilla världs som vi hade byggt upp. Det var vi två när vi började i skolan, det var vi som gick hem med våra små väskor från filmer, min var en prinsessa och hans monsters inc. Det var vi som satt och försökte klura ut läxorna tillsammans medans min mamma gjorde saft.
Sen kom utseendet lite in, han var ju otroligt söt enligt alla, jag var en liten tjock glasögonorm. Han hade inte brytt sig först men sedan blev vi äldre och han hade börjats bry sig. Han ville inte umgås så mycket längre fast han smsade varje dag. Sen blev det aldrig.
Helt plötsligt spelade det ingen roll längre att jag var den som alltid hade funnits där för honom. Att det var jag som tröstat honom från hans först beak-up när vi var 7, att det var jag som hade varit med honom första gången han pircade örat eller att det var jag som hållit hans hand genom hans första tatuering. Sedan hade allt bara slutat när vi var 15, vi hade bara slutat.
Det hade hänt mycket på två år. Speciellt med honom. Jag och mamma satt och kollade på reprisen av X-factor igen. Hon ville alltid kolla igenom den, eftersom hon kände sig så stolt över att ha varit en del av hans liv sen han var bebis, hon sa ibland att det var som att se en liten son ibland, fast då himlade jag bara med ögonen åt henne. Hon var mer fangirl än mig.
- Mamma måste vi titta på detta igen, vi kan alla låtar, vi kan var de har på sig, vi vet till och med vad de säger mellan låtarna.
- Men Amy är du inte stolt över honom, kolla så snygg han är i den tröjan, hmm, tänk att du har lekt med honom sedan du var liten, att ni var bästa kompisar sa hon till mig utan att släppa skärmen med blicken. Jag suckade.
- Jaja jag går upp på mitt rum sa jag bara och tog popcorn skålen och gick snabbt upp till mitt rum.
När jag kom upp på rummet satte jag på radion direkt så mamma inte skulle komma och störa. Så klart skulle deras låt komma. Jag satte upp håret i en slarvig toft och började sjunga med samtidigt som jag stog framför spegeln. * everyone else in the room can see it, everyone else but you, baby you light up my world like nobody else*
Jag tittade i spegeln igen. Ja mycket kunde hända på två år. Jag såg inte ens ut som jag gjorde för två år sedan. Sen han såg mig var jag överviktig, med stora knubbiga kinder och fula röda glasögon. Jag hade tränat konstant i lite mer än ett och ett halvt år. Springa minst 6 km varje dag och att gå på gymmet minst två gånger i veckan. Och de hade lönat sig, hur jobbigt jag än tyckte de var så stog jag här nu med en smal muskellös kropp, fast jag åt fortfarande lite onytigheter för att inte förlora min bröst och rumpa. Och glasögonen hade jag dumpat för linser. Jag hade inte längre kort svart hår utan de hade växt till sig, så det var till brösten och det verkade nästan som den hade blivit mörkade som kolsvart nu och de gav en lyster till mina otroligt gröna ögon. Men ibland kändes som det var den gamla Amy som stog där och tittade sig i spegeln, den osäkra tjejen som inte hade vågat stå upp för sig själv, som hade låtit alla andra trycka ner henne. Men jag slog bort tanken, jag var inte samma person som för två år sedan. Då hade jag nog sagt ifrån till så mycket.
Jag vände mig om och satte mig framför datan och gick in på twitter, inget speciellt hade hänt. Jag hade inte så värst många följare, så jag skummade igenom lite, skrev några tweets och gick in på 9gag innan jag bestämde mig för att det var dags att gå och lägga sig. Jag kröp ner i sängen och släckte lampan. Jag saknade honom jag saknade min bästa vän och de som ingen någonsin fått vetat hur otroligt kär jag var i honom.
