onednovellstorys

Sista andeblicken: -vill du gå in ? Frågar han och ler emot mig och tar min hand.

 

 

Jag går inom mig först innan jag går över till Liam, han ska få vara klart med Sophia, jag är kall och blöt men tar en cigg först innan jag snabbt hoppar in i duschen för att få tillbaka en varm temperatur i kroppen, sen klär jag snabbt på mig, Grå mjukis med ett linne och så håret upp i en boll, enkelt det är ändå kväll och jag gssar på att jag och Liam bara ska vara hemma hos honom, helt plötsligt känner jag mig nervös, jag ensam  med en kille jag faktiskt gillar det kommer inte gå bra, jag kommer få en ångetsatack. Jag går snabbt in till sovrummet och öpnnar en av lådorna där i ligger alla min piller. Mina små bebisar, jag behöver dem och de behöver mig så enhelt är det. Jag letar bland burkarna och hittar vad jag letar efter. Eftersom jag inte vill att Liam ska vet vad jag håller på med tar jag bara en, hade jag hängt med Seth hade jag nog tagit fyra eller fem i samma sekund blingar mobilen till och det är Seth, jag har inte snackat med honom på länge, vilket jag borde det var ändå han som fixade lägenheten till mig.

'' Hej Miki vad säger du om att komma till mig imorgon, ska ha en liten fest'', fest det betyder en massa människor som är höga i samma rum, Men jag svara ja, jag måste nästan utan Seth vet jag ärlgt talat inte var jg skulle vara idag. Det knackar på dörren, jag vet att de är Liam men pillret har redan börjat sätta ett lugn över mig, jag springer och öpnnar dörren.

- hej säger han och ler.

- hej svarar jag och ler tillbaka.

- Jag tänkte vi kan kolla film och äta godis eftersom det är det ända jag har hemma säger han.

- Låter jätte bra svara jag och omfamnas av honom i en lång härlig kram.

 

Vi går in till honom och jag dimper ner i soffan, han försvinner in i köket men kommer strax ut med en skål full med godis och en flaska cola, jag ler och klappar med händerna

- Någon blev glad över det lilla säger Liam och flinar.

- Det var så länge sedan jag åt godis så ja jag blir gad svara jag.

 Han startar tven och en välbekant film rullar igång. Jag skrattar åt synen.

- Ska vi titta på Toy Story frågar jag fnittrandes.

- Tycker du inte om den? Frågar han och ser sårad ut.

- klart jag gör dummer säger jag och knuffar honom.

- Det skulle du inte ha gjort säger han och hoppar på mig och kitlar mig. det blir en fight men slutar med en liten hångel kväll.

 

 

 

'De går dagar jag ser inte ens Liam. De är som han inte ens lever längre.  Men han måste ha fått min lapp, det va inte ett långt kärleks brev men jag tyckte att ett förlåt eller skulle jag sagt mer. Skulle jag förklara,  problemet med det är att jag inte vet vad jag ska förklara eftersom jag själv     är förvirad. Men de är de kanske jag måste göra de.  men jag måste göra det jag känner det. Ich lika bra att göra det nu.  Jag går ur i trappan och knackar på Liams dörr. Jag hör fotsteg och hör ett klick sen öppnas dörren.  Framför mig står inte Liam utan en tjej, en söt tjej. 

- hej säger hon och ler.  

- öhh är allt jag får ut ur mig.  

- Sophia vem är de ropar Liam ifrån lägenheten.  

- de va inget säger jag ich springer snabbt ner från trappan jag vill iväg. 

 

Där ute piss regnar de. Jag gråter men jag förstår inte varför. Det måste vara ett tecken att jag tycker om honom.  

- Mikaela ropar någon bakom mig.  Jag hör att de är Liam, jag springer men halkar och sen lyfter någon upp mig. Jag tittar rakt på Liam. 

- Släpp mig Liam säger jag. 

-varför ringde du på? 

- jag ville bara säga en sak men du vara med hon Sophia  så de känns inte lönt längre.  

- va jag förstår inte säger Liam.

- jag gillar dig Liam, jag gör verkligen det men jag är inte bra för dig och jag vet det och du borde veta de. Men jag kan inte förneka det. Men du är med Sophia så det spelar ingen roll nästan skriker jag. 

- Sophia är min barndoms vän de är inget i mellan oss.  Men gillar du mig?  Frågar han förvånat.  Jag nickar.  

- mikaela jag har tyckt om dig sen första gången vi träffades. 

Han lägger sina händer runt mitt ansikte och kysser mig mjukt sen mer passionerat. Våra läppar masserar varandra.  Jag tycker om det och jag tycker verkligen om honom.  Vi avslutar kyssen,  regnet ökar. 

-vill du gå in ? Frågar han och ler emot mig och tar min hand. 

Sista andeblicken:

---

Sista andeblicken: - Jag kan följa med dig ditt säger han och går närmare mig, som vän tillläger han när ahn ser min blick. Jag suckar jag har inget annat val känner jag. Som en vän, som en vän, orden ekar i mitt huvud. Jag kan inte vara nära Liam, jag har aldrig varit kär eller ens gillat någon men de få gånger med Liam har väckt en ny sorts känlsa inom mig och jag tänker inte stanna kvar för att utforska den. Sen tycker jag också att jag är patetisk som börjar gilla en kille så snabbt, fast än jag aldrig gjort det vill jag inte göra det. Jag har byggt upp min mur högt och den är stark och ingen ska komma in och försöka riva ner den. Jag vill inte att någon ska vara nära mig eftersom jag sårar alla. Ann min stora syster som jag faktiskt hade släppt in och litade på och var den ända som jag brydde mig om sårade jag om och om igen.

Jag går in i sovrummet och börjar rota runt i mina väskor, jag hittar en röd svart klänning. Jag drar på den med ett par svarta strumpbyxor och svarta pumps. Jag träffar sällan mina morföräldrar, men när jag gör det finns det vissa regler, alltid fin klädd, inte svära och massa mer. Jag följde reglerna när jag var med dem, jag var tvungen de var de som gav mig min '' månads peng''. Jag fixar till sminket och väljer tillslut att sätta upp håret i en stram hästa svans. Klockan är är snart sex, jag skulle var tvungen att gå nu om jag skulle kunna ta bussen ut ditt, ja precis bussen, jag skulle lämna Liam, jag ville inte ha något med honm att göra. Jag drar på mig en skinn jacka och tar min väska, i handen har jag en lapp som säger '' Ändrade planer, du behöver inte komma med ikväll, ha så trevligt annars. Mikaela.''  Enkelt men effektivt, han kunde inte komma ditt ut ändå han visste inte var de bodde.  Jag öppnar hans brevlåda och släpper ner lappen och går sedan med snabba steg ut ur huset.

 

Seths systers lägenhet ligger rätt centralt och ligger itne alls långt ifrån en stor central buss station. Det tar mig ca sju minuter att gå ditt och väl där ser jag att jag har sju minuter innan bussen kommer, jag tänder en cigg den västa tidsfördriften till att vänta på en buss. Jag hinner avsluta och stoppa in mitt headset och lyssa på en halv låt innan bussen kommer, jag går på och betalar och sätter mig rätt långt bak med musiken i örornen. Jag känner hur buissen börjar rulla och tittar ut på staden. Jag som hade glömt bort Liam för tillfälet påmins snabbt, på nästan verande busskur eller planch finns en bild på honom och fyra andra rätt snygga killar och alla med samma text, One Direction. Det känns som när jag försöker glömma honom kommer han upp överallt hela tiden. Jag har uppfattat att de är ett band eller pojkband rättare sagt. Av ren nyfikenhet tar jag upp min mobil och slår in One Direction på wikipedia. Jag snabb läser och kommer ner till fakta om alla jag snabb läser det också men Liam's läser jag nogrant.

Liam Payne

Liam James Payne föddes den 29 August 1993  (19 år) i  Wolverhampton, England.  Payne sjöng låten "Cry Me A River" av  Michael Buble på sin andra The X Factor-audition. Han deltog i The X Factor 2008 då han endast kom vidare till "Judges Houses", men kom tillbaka 2010 för att göra ett andra försök.

Han var musik- och teknikelev på City of Wolverhampton College.

Och det var allt jag hade haft lite mer hopp om wikipedia, men jag skulle ju bara kunna googla honom när jag kom hem, tänkte jag samtidigt som jag sträcker mig efter stopp knappen på bussen, den stannar strax och jag hoppar av i ett område som består av stora lyxiga hus, men minst fem sovrum, fyra badrum tre garge och pool på baksidan. Jag går genom kvarteret och går från stort och pampigt till större och pampigare sen kommer jag till min mormors och morfars hus. Jag går upp och knackar på den stora trädörren och strax kommer min morfar i kostym och öppnar.

- Mikaela älskling hur är det utbrister han och ger mig ne stor kram.

- Det är bara bra morfar hur är det själv?

- Bara bra, är det bara du Ann sa att du skulle ta med dig en pojke? Frågar min morfor och viftar på ögonbrynen.

- Han fick förhinder säger jag och försöker se så ledsen ut som möjligt. Han bara ler emot mig och vi går in i vardagsrummet, där inne sitter Ann och Toby och ser så kära ut som man kan vara. Ohc där är min mormor hon ger mig ett kärleks fullt leende och kommer fram och kramra mig.

- Älskling, hur är det, men kommer du ensam Ann sa något om en pojke? Jag flinar hon och morfar och liak som bär.

- Jo det är bra, ja jag kommer ensam han fick förhinder säger jag igen och försöker se så ledsen ut som möljigt.

- Jasså säger Ann och ger mig ett lurigt leende, Jag har en överasking till dig som borde komma ngefär nu säger hon och ler samtdigt som det ringer på dörren. Hon flinar och hoppar upp och springer emot dörren.

Sista andeblicken:- Jag är inte bra för dig, på något sätt, allt jag gör är att såra och krossa männsikor du är snäll god kommer du komma för nära mig kommer jag krossa och dra ner dig i skiten också, och jag vill inte göra det emot dig säger jag sen låser jag upp min dörr. Låt mig vara nu Liam, för alltid säger jag innan ajg smäller igen dörren och lämnar honom där utanför.

 

Inne i lägenheten är ajg säker, jag måste få han att förstå att det aldrig skulle funka, eller ville han ens ha mig på det sättet tänk om han bara ville vara kompis med migt. Men det skulle ändå inte funka, jag hade sårat honom ändå. Jag drar av mig skorna och hoppar in i ett par mjuka inomhus skor och går ut på balkongen, sätter mig på en av stolarna och tänder en cigg, det känns skönt den ger ett lugn, jag röker upp och tänder en till för att, jag har mina ben på en annan stol och har lutat huvudet bakåt och blundar samtidigt som jag drar in bloss efter bloss. Tillslut är det dags att gå in och när jag reser mig ser jag Liams silluet gå in från balkongen, har han tittat på mig, jag suckar och går in tittar på klockan, snart fem. Jag får väl göra något att äta. Men ajg hinner inte långt förens någon bankar högt på min dörr, väldigt hårt.

- Mikaela öppna nu genast hör jag min syster säga där ute. Ann vad gjorde hon här.
jag öpnnar dörren. Där står hon i en svart tröja och svarta jenas med håret utsläppt.

- Hej Ann säger jag och tar ett steg åt sidan så hon kan komma in.

- Varför har du inte svarat när jag har ringt eller mormor och morfar? Frågar hon surt.

- Jag har inte hört mobilen svarar jag och tittar surt tillbaka på henne.

- Jag tänkte bara komma hit för att påmina dig om middagen ikväll hos dem. Jag suckar just det, middagen hos dem den hade ajg helt glömt bort.

- Jag tar med mig Toby säger hon. Just det Toby hennes väldigt snygga pojkvän som hon har varit tillsammans med sen hon var 17.

- Trevligt svarar jag.

- Du får också ta med dig någon kille, jag sa till mormor och morfar att du var med en kille det var därför du inte svara. Och du får inte ta Seth, mormor hade fått ett slag om hon hade sett han.

- Frågade du han var jag var?

- Ja han är en trevlig kille ibland. Var där sju säger hon sen går hon ut ur lägenheten. Jag står i dörr öpnningen och suckar högt.

- Oh låter som du har ett litet problem hör jag en röst säga brevid mig.
Där står Liam.

- Tjuvlysnar du? Frågar ajg argt.

- Nej men hon bankade rätt högt at jag var tvungen att kolla vad det var säger han och ler.

- Aha svarar jag.

- Jag kan följa med dig ditt säger han och går närmare mig, som vän tillläger han när ahn ser min blick. Jag suckar jag har inget annat val känner jag.

- Har du en bil?

- Ja säger ahn och ler.

- Hämta upp mig halv sju. Som en vän lägger jag till innan jag stänger dörren

Sista andeblicken: - Ja säger jag coh sträcker mig efter hans hand och tvingar han till sängen. Sov med mig säger jag och tittar på honom. Han nickar och lägger sig bakom mig och håller fortfarande min hand, jag lägger mig som en boll intill Liam och känner hans arm runt min taninga kropp. Om jag inte varit hög hade detta aldrig på hundra år här.

 

Jag vaknar till med ett ryck, mitt huvud dunkar, jag mår illa hur mycket blev det igår, sen minns jag killen som tafsade på mig när jag gick hem, Liam som hjälpte mig. Liam som jag bad sova med mig. Jag vänder sakta på huvudet, där ligger han och sover han andas tungt och hans bröst korg åker upp och ner, han ligger på rygg och har inte armen om mig längre. Snabbt men tyst drar jag av mig täcket och ställer mig på tå på golver, jag ser min skor tar dem och smyger sakta ut i hallen, där ligger min jacka. Ljudlöst tar jag den sedan öppnar jag dörren och hoppar ut och stänger den tyst bakom mig och går in i min lägenhet. Jag tar ett djupt andetag jag klarade mig, jag hoppade genast in i duschen jag var varm svettig, och glad konstigt nog. Liam var en gentleman vi hade sovit i samma säng utan att han hade försökt något, det var inte alla killar som gjorde. Jag tog fram ett shampo som luktade jordgubbar och gnuggar noga in de i håret, sen en bodykräm som luktar persika. Jag drar in doften och njuter, ibland är det synd att man röker då försvinner den goda doften. Jga hoppar ut torkar kroppen och viker handuken som en liten klänning över mig och en annan formar jag som en turban över håret.  När jag öpnnar badrums dörren hör jag hur någon knackar på ytter dörren, jag stelnar till och vet redan vem som står där, innan jag öpnnar drar jag av handuken från håret och låter mitt blöta hår falla ner till axlarna, vad jag visste tyckte killar de va snyggare, jag isste inte varför men ajg ville faktiskt känna mig snygg framför honom. Jag öppnar dörren, jag hade rätt, där står han i shorts t-shirt och morgon rufs.

- Hej Liam säger jag.

- Hej Mikaela, tänkte bara kolla om du gick hem så du inte vandrade iväg igen säger han och ler.

- Hemma säger jag och dra armen genom hallen.

- Vad sa du göra sen? Frågar han plötsligt, jag har en känsla om vart han är på väg.

- Liam, jag börjar jag.

- Bra jag hämtar dig om två timmar, jag vet världens bästa fika ställer säger han och går. Och jag står kvar och stirrar, så har en kille aldrig gjort med mig innan, men Liam var annerlunda, för snäll såg de bästa i människor, jag  sårade och tog sönder människor, han skulle hålla sig borta från mig.

 

 

Sminkade mig fickade håret och valde kläder av någon anledning klädde jag upp mig, svarta jeans, svart linne en rosa fjärlins mönstrad tröja ovan på och ett av mina få klackade skor. De silvriga de va skyhöga men jag hade tvingat mig själv att lära mig gå i dem, och ett halsband till och jag var klar, en titt på klockan, en kvart kvar. Jag gick ut på balkongen och tog en cigg, djupa långsamma bloss som gjord mig lugn in igen coh ta lite parfym, det dämpa röktlukten lite men inte mycket, två tuggumin i munnen sen var jag klar och som ett klockslag ringde det på dörren. Där stog han i svarta jeans och en svart tröja och jag märkte hur har tittade upp och ner på mig.

- Hej säger jag samtidigt som jag stänger dörren bakom mig och låser.

- Hej säger han och ler, vad fin du är säger han sen.

- Tack säger jag och ger bort ett halvt stelet leende.
Han öppnar porten för mig.

- Du gillar cupckaes va? Frågar han sen. Jag tittar på honom med stora ögon och nickar ivrigt.

- Jag älskar det säger jag och känner hur hungrig jag är.

- Vart kommer du ifrån? frågar han sedan medans vi går.

- Jag bodde hos min syster Ann tills aldeles nyss svarar jag och hoppas att han inte kommer med några följ frågor om det, men han verkar nöjd med svaret.

- Hur känner du hon som bor här egentligen?

- Hennes bror är en nära vän till mig, jag fick låna stället tills hon kommer hem svara jag.

- Aha, hennes bror är han mörkhårig med pircingar eller hur? Säger han och beskriver Seth redan så snabbt.

- Ja säger jag, Det är Seth de. sen hinner vi inte mer förens vi hör någon ropa bakom oss.

- Liam, Liam piper röseter bakom oss, vi båda vänder oss om, jag ser tre tjejer komma emot oss, jag gissar att de känner honom eftersom de ropar.

- Hej tjejer säger Liam och ler emot dem när de kommer fram till oss.

- Oh herregud det är verkligen Liam piper ena fram. Nu fattar jag inget, känner de inte varandra.

- Liam kan jag få en bild? Säger en annan.

- Visst säger Liam och lutar sig fram till henne och hon käpper några bilder, samma händer med alla tre.

Den första som tog bild står nu brevid mig och kranskar mig med en mörk blick.

- Är du Liams flickvän? Frågar hon sedan spydigt, jag blir chockad hon känner inte mig ens.

- Eh nej säger jag rätt stöddigt tillbaka.

- Säker på det?

- Hundra bruden säger jag kaxigt och ger henne en arg blick tillbaka. Han vänder sig om så att hennes hår skapar en vidnpust och hon och hennes vänner går iväg.

 

- Vem är du då? Frågar jag direkt Liam när tjejerna gått.

- Va? säger han och tittar konstigt på mig samtidigt som vi börjar gå.

- Vem är du? Varför vill tre främmande tjejer ta bilder och piper så fort de såg dig? frågar jag. Han tittar konstigt på mig sedan ler han.

- Du vet inte vem ajg är säger han lättat nästan.

- Nä borde jag säger jag spydigt nu.

- Jag är med i ett pojkband vi är rätt kända, vi heter One Direction du kan googla det när du kommer hem, för jag tänker inte diskutera jobb just nu säger han och ler ännu större. jag tittar bara på honom och rycker på axlarna.

Det tar oss en stund att komma fram eftersom det kommer fram rätt många tjejer, samma sak om och om igen. Samma spydiga frågor och blickar, jag blir rätt trött på allt, men tillslut kommer vi fram. Det finns cupecakes i alla färger oh former.

- Oh säger jag,

- Vad är det frågar Liam.

- Jag hatar när cupckaes är så söta och fina då vill jag inte äta dem direkt. Han skrattar åt mig.

- Sätt du dig ner så tar jag åt oss, du dricker kaffe va? Frågar han samtidigt som han går mot disken.

- Ja säger jag och går mot ett bord i en hörna, i fall några av hans fans skulle komma så skulle de inte se oss direkt. Han kommer tillbaka med massa söta cupcakes, jag suckar jag vill inte äta dem, men jag gör det hur fina och söta de än ser ut. Vi sitter där nog i några timmar och pratar och när vi går hem har det börjar regan mycket, Liam vinkar åt sig en taxi och vi flyger in fast vi hionner bli rätt blötta. Vi båda tittar på varandra i baksättet och skrattar. När vi är framme vid huset betalar Liam och vi hoppar ut springer in till poreten och Liam öppnar åt mig. Jag ler emot honom och vi börjar gå upp. Hans fingrar nuddar vid mina och när vi nästan är framme tar han tog och håller min hand, jag drar snabbt ifrån den och tittar sorgset på honom.

- Vad är det? frågar han och vänder sig emot mig.

- Liam, nej säger jag och tittar på honom, bryter inte ögonkontakten.

- Nej vad`?

- Detta kan inte fortsätta vad det än är säger jag och fortsätter titta honom i ögonen samtidigt som jag börjar gå upp.

- Är det något fel? Frågar han nu lite sårad.

- Jag är inte bra för dig, på något sätt, allt jag gör är att såra och krossa männsikor du är snäll god kommer du komma för nära mig kommer jag krossa och dra ner dig i skiten också, och jag vill inte göra det emot dig säger jag sen låser jag upp min dörr. Låt mig vara nu Liam, för alltid säger jag innan ajg smäller igen dörren och lämnar honom där utanför.

Sista andeblicken:

Jaha då ses vi förmodligen igen säger Liam och ler igen.

 

 

Allt är en dimma, jag nästan ingenting, allt är suddigt och jag har ingen aning om var jag är, är jag vid Seths systers lägenhet eller har jag gått helt felt, jag känner inget heller, sommarens vämre når mig inte men jag är heller inte kall, jag är mer ingenting. Jag blinkar några gånger och gnuggar mina ögon jag har redan smetat ut en del av mitt smink så de gör inget, nu blir min syn lite bättre, jag känner igen husen jag är vid snart framme intalar jag mig. Svag känner jag mig också ikväll blev det för mycket, jag fick inte däcka här ute eller ramla omkul då skulle någon hitta mig och då skulle jag få åka in på sjukhuset, de skulle ringa Ann och hon skulle aldrig prata med mig igen förmodligen och kanske denna gången skulle soc komma in, inte ramla eller somna, inte ramla eller somna.

Jag närmar mig jag vet det, men någon annat närmar sig en lång gesalt, närmare jag ser nu att jag det är en kille kanske något år äldre än mig.

- Hey du hur är det med dig? Frågar han och tittar på mig jag har ingen anning om hur jag ser ut men gissar att de inte är bra.

- Vet inte mumlar jag och brjar tappa på stegen, hans armar hamnar i mina armvek och han lyfter upp mig och lutar mig mot väggen.

- Hur är det med dig? frågar han igen.

- Jag vet inte upprepar jag fast tydligare, jag känner hur hans händer börjar röra mina höfter och mina mage, han ställer sig närmare mig, jag försöker knuffa bort honom men orkar min lyfta mina armar. Hans läppar kysser nu min hals och hans ena hand når mitt bröst och den andra smeker insidan av mitt lår.

- Nej säger jag och lyckas ge en halvhjärtad knuff. Men han fortsätter jag börjar bli lite panik slagen.

- Kom igen baby säger han och börja smek på mina jeans vid mitt kön.

- Nej säger jag mycket högre nu ihop om att någon ska höra mig och försöker knuffa bort honom igen men det funkar inte han tar min hand och trycker den mot hans stånd.

- Släpp mig nästan skriker jag nu. men han släpper inte jag ger upp och tänker sätta in mig i den världen där jag inte kommer uppfatta något när han plötsligt flyger bakåt och jag sjunker ner längs med väggen ner på marken. Någon lyfter upp mig igen.

- Hur är det Mikaela säger rösten jag känner igen den och tittar på personen Liam.

- Okej tror jag svarar jag och tittar på killen som skulle göra mig till hans offer han ligger på marken och håller sig för näsan där jag ser blodet droppa. Liam börja gå med mig men jag klarar inte det. Han lyfter upp mig och bär mig i hans armar.

 

 

Jag hör hur vi kommer in i porten och eftersom han inte har min nyckel går han in i sin lägenhet och jag känner hur han lägger mig på något mjukt, en säng som jag uppfattar det. Sedan tvingar han i mig ett glas vatten. Fast än jag nästan ligger däckad.

- Mikaela är du full? Frågar han tillslut.

- De är jag också svara jag grumligt.

- Vad har du mer gjort frågar han och sätter sig brevid mig på sängen.

- Piller viskar jag nästan fram. Jag tror jag tog för många kommer sedan.

- Är du drogad? Frågar Liam och jag hör hur han låter skärrad.

- Det är jag nästan alltid säger jag igen.

- Du måste till akuten säger han sen och reser sig upp.

- Nej säger jag förskräckt och hoppar upp efter honom. Nej Liam du kan inte då blir det bara värre.

- Men Mikaela du mår ju inte bra säger han och strycker mitt hår ur annsiktet.

- Jag behöver bara sova säger jag och lägger mig ner igen.

- Är du säker säger han.

- Ja säger jag coh sträcker mig efter hans hand och tvingar han till sängen. Sov med mig säger jag och tittar på honom. Han nickar och lägger sig bakom mig och håller fortfarande min hand, jag lägger mig som en boll intill Liam och känner hans arm runt min taninga kropp. Om jag inte varit hög hade detta aldrig på hundra år här.

Jag vaknar av smater på rutan, hårt samter sakta öppnar jag ögonen, var är jag är det första jag tänker. sen kommer jag på det, jag är i Seths systers lägenhet. Jag sätter mig upp i sängen, hennes rum är fint helt vitt med en stor sköng säng och ett sminkbord. Jag tittar ut genom rutan, regnet öser ner utanför, himlen ser grå ut och jag känner inte alls för att gå ut, men jag måste handla. Det är den 31 Maj, då får jag in pengar på konotot av mitt arv, jag får alltid en summa in på kontot i slutet av varje månad som en sorts lön.

 

Jag reser mig upp och öppnar en av mina väskor och drar fram ett par jeans en tröja och en röd stickad kofta, bekvämt till en sån här dag. Jag låter håret hänga över axlarna, drar på mig ett par skor och tar ett paraply som står i hallen. Ner för trappan och ut genom porten, snabbt upp med paraplyet. Det hjälper inte direkt eftersom det blåser hårt samtidigt som ett tungt forsande regn slår ner över mig. Jag tar tillslut ner paraplyet, det är inte lönt att stå och kämpa med det, jag skulle ändå bli genom blöt. Det tar regnaet ungefär trettio sekunder att få hela mig genomblöt, jag fryser och skakar men hittar snabbt en affär som jag flyr in i. Det är vamrt där inne och jag går långsamt genom alla hyllor och väljer varor så att jag ska hinna få tillbaka lite värme, men jag är snabbt ute igen och springer tillbaka till huset och blir genomblöt igen. Snabbt upp till lägenheten, jag kommer inte och pustar ut, jag tar av mina blöta skor och jacka sedan packar jag upp varorna som också är rätt blöta.  Jag vill ducha men väljer att ta en cigg först, De regnar lite in på balkongen men inte helt så jag står och trycker mig in i ett hörn som är tort och där regnet inte når, men jag måste tillslut ut i regnet för att slänga ciggen i ask koppen, då när jag står mitt ute på balkongen hör jag någon ropa.

- Hallå du där.
Jag snor runt på balkongen brevid står en kille mer blöt än mig och skakar.

- Vad? frågar jag samtidigt som regnet duschar mig vatten droppar rinner ner för mitt annsikte.

- Jag glömde mina nycklar i ytterdörren och balkonegn gick i baklås och balkong nycklen sitter i min nyckelknippa, skulle du kunna vara jätte snäll och hämta den och öpnna för mig? Säger han och ler.

- Visste är allt jag säger och går in igen, jag vill egnetligen inte men jag tycker synd om honom. Ut ur lägenheten och jag ser direkt vilken dörr det är eftersom nyckelknippan är där, jag drar ut den ur låset och öpnnar dörren. Lägenheten ser ut som Seths systers fast mer pojkaktig, jag går med snabba steg fram till balkongen och öpnnar och killen som varit fast där ute hoppar snabbt in.

- Tack så mycket, dagens hjälte säger han och ler.

- Det är lugnt säger jag och ger han nycklarna.

- Liam säger han sen och ler igen.

- Mikaela säger jag och sätter armarna i kors över brösten. Jag ska nog gå nu säger jag sen.

- Bor du här? Frågar han.

- Det är min kompis systers lägenhet jag har fått låna den ett tag.

- Jaha då ses vi förmodligen igen säger Liam och ler igen.

- Gör vi säkert säger jag och börjar gå ut.

- Det hoppas jag vi gör, är det sista jag hör han säga innan jag stänger dörren bakom mig och går in till mitt.

 

Jag ställer mig i duchen och ser Liams rätt snygga ansikte framför mig, men han är inget för mig alls han är snäll en god människa det märks direkt, jag är hans raka motsatts jag skulle förstöra honom. Han var jag tvungen att hålla mig borta ifrån.

Sista andeblicken:

 

 

 

Jag vaknar nästa morgon ensam fortfarande kvar i Seths säng. Jag har sovit länge de känner jag, jag slänger benen över sängkanten och sätter mig upp jag drar händerna igenom håret och suckar, idag ska jag hem till Ann och hämta mina grejer. Jag reser mig och vinglar till lite men återfår snabbt balansen och går fram till Seth lilla byrå sär jag drar på mig en av hans tröjor och sätter på mig en av hans kepsar ovanför mitt ruffs. Seth sitter framför datan men lägenheten ser tum ut.

- Vad gör du? frågar samtidigt som jag sätter mig ner och drar på mina skor.

- Jobbar säger han och skrattar.

- Du Jobba? Vad är fel här säger jag och flinar.

- Mikaela jag håller på med mitt skit, men något måste betala för skitet och detta stället säger han och ler emot mig.

- Jaja säger jag och ler igen. Jag drar till Ann för att hämta mina grejer säger jag och går ut igenom dörren.

 

Det tar mig en kvart till Anns lägenhet när jag går snabbt vilket jag gör idag. Jg ställer mig utanför och tar tre djupa andetag. In genom näsan ut genom munnen, in genom näsan ut genom munnen, in genom näsan ut genom munnen.Sen knackar jag på jag hör hennes fotsteg hon öppnar och tittar med tom blick på mig.

- Kom in säger hon och går in i lägenheten. Jag går in efter henne i köket står en skål med bär och youhurt och nickar emot den och jag sätter mig för att äta den, hon tänker alltid på mitt bästa fast hon inte alltid visar det.

- Tack säger jag.

- Har du hittat någonstans att stanna säger hon tonlöst.

- Ja hos Seth säger jag och tittar ner i skålen hon tycker in om Seth.

- Jag vill inte att du ska stanna hos honom säger hon och tittar på mig. Han är dålig.

- Precis som jag då?

- Ja precis som du fast han är värre nästan skriker hon och smäller sin kaffe kopp hårt i bordet.

- Tack för att du förklarade det, igen du är värre än annan, jag trodde också att du av alla skulle förstå, du förlorade dem också, men nej du är värst av alla, jag mår dåligt fattar du inte det. Det är inte mitt fel skriker jag och börjar gråta.

- Du förtjärna en Oscar för de uppträdandet säger hon lugnt.

- Du vill inte hjälpa mig bara säger jag.

- Jag har alltid hjälpt dig, du har fått bo här, jag har gett dig kläder mat allt. Men du har valt att bli en jävla knarkare inte jag skriker hon nu.

- De va min ända ut väg skriker jag.

- Det var de inte alls, de va också mina föräldrar som dog i den bilolyckan, jag klarade mig perfekt utan droger, jag förstör inte mitt liv som du göra just nu.

- Jag går nu säger jag efter en stund och sväljer klumpen med gråt i min hals.

 

En stund senare går jag ner tillbaka till Seth med min väska men möter han redan utanför porten.

- Kom säger han och ger mig ett stort leende som säger jag har en hemlighet.

- Vad är det?

- Bara kom  säger han och drar mig och min väska ner för London tillbaka mot Anns del av staden. 

Vi stannar utanför en fin lägenhets byggnad, jag tittar skeptiskt på honom men han bara ler och drar in mig, och stannar utanför en dörr på tredje våningen öppnar och går in jag följer efter.

- Jag tänkte att du skulle få bo här säger hna och vänder sig emot mig.

-  Du tänkte vad säger jag stammandes.

- ja de är min syrras men hon är i Usa ett år så den står tom, du hade kunnat få bo hos mig men det händer rätt mycket skit där som jag inte vill att du ska vara med om.

- Jag vet inte vad jag ska säga.

- Säg inget och bara ta emot den så länge? Men inga fester eller något här har vi det party fritt okej?

- Okej men kom nu jag ska bjuda dig på Starbucks för en gångs skulls säger jag och kramar honom.

 

Som jag sa Seth är min säkra punkt när hela min värld är osäker.