onednovellstorys

 

 

 

'De går dagar jag ser inte ens Liam. De är som han inte ens lever längre.  Men han måste ha fått min lapp, det va inte ett långt kärleks brev men jag tyckte att ett förlåt eller skulle jag sagt mer. Skulle jag förklara,  problemet med det är att jag inte vet vad jag ska förklara eftersom jag själv     är förvirad. Men de är de kanske jag måste göra de.  men jag måste göra det jag känner det. Ich lika bra att göra det nu.  Jag går ur i trappan och knackar på Liams dörr. Jag hör fotsteg och hör ett klick sen öppnas dörren.  Framför mig står inte Liam utan en tjej, en söt tjej. 

- hej säger hon och ler.  

- öhh är allt jag får ut ur mig.  

- Sophia vem är de ropar Liam ifrån lägenheten.  

- de va inget säger jag ich springer snabbt ner från trappan jag vill iväg. 

 

Där ute piss regnar de. Jag gråter men jag förstår inte varför. Det måste vara ett tecken att jag tycker om honom.  

- Mikaela ropar någon bakom mig.  Jag hör att de är Liam, jag springer men halkar och sen lyfter någon upp mig. Jag tittar rakt på Liam. 

- Släpp mig Liam säger jag. 

-varför ringde du på? 

- jag ville bara säga en sak men du vara med hon Sophia  så de känns inte lönt längre.  

- va jag förstår inte säger Liam.

- jag gillar dig Liam, jag gör verkligen det men jag är inte bra för dig och jag vet det och du borde veta de. Men jag kan inte förneka det. Men du är med Sophia så det spelar ingen roll nästan skriker jag. 

- Sophia är min barndoms vän de är inget i mellan oss.  Men gillar du mig?  Frågar han förvånat.  Jag nickar.  

- mikaela jag har tyckt om dig sen första gången vi träffades. 

Han lägger sina händer runt mitt ansikte och kysser mig mjukt sen mer passionerat. Våra läppar masserar varandra.  Jag tycker om det och jag tycker verkligen om honom.  Vi avslutar kyssen,  regnet ökar. 

-vill du gå in ? Frågar han och ler emot mig och tar min hand.