2013-05-24
21:43:25
Nobody compers to you - Kapitel 34 - Sista kapitlet
För fullefekt lyssna på låten tiill ;) - https://www.youtube.com/watch?v=nVuw8fp3ZDI

2013-05-19
23:10:09
Nobody compers to you - Kapitel 33

Jag somnade som vanligt på flyget hem, på Louis axel med hans arm runt om mig, det kändes perfekt inget hade känns mer rätt. Han skakade liv i mig när vi var framme på flygplatsen, vi gick långsamt ut från planet hand i hand, men blev nästan direkt dragana av en vakt, jag såg hur Louis nästan suckade men jag förstog inte sen efter vi hade rundat ett hörn förstod jag varför. Det hade samlats flera hundratals fans på flygplatsen och sekunden Louis rundade hörnet exploderade luften av skrik, jag blev rädd och kramade om Louis hand hårdare han måste förstått hur jag kände mig så han försökte dra mig närmare sig själv men då ja bröt helvetet loss. Några av fansen fick ner spärren som vakterna hade satt upp och de strömmade ut och nästan kastade sig på Louis och mig.
Bilen kör långsamt igenom Londons gator och vi sitter där inne och Louis håller om mig vi är knäppt tysta, jag ser hur det börja regna hur små vatten droppar ramlar ner på rutan för några stycken och sedan snabbare hur de drar snabba våra linjer över rutan. Tillslut stannar vi utanför för min lägenhet.
2013-04-24
23:00:10
Nobody compers to you - Kapitel 32

- Tog ett dopp säger jag och pekar på mitt blöta hår.
2013-04-11
22:07:41
Nobody compers to you - Kapitel 31
- Louis var är vi? Frågade jag ocg tittade frågande på honom.
- En lite ön utanför Bahamas, det är inte så jätte många som brukar vara här om man räknar med Bahamas så jag tänkte att de kunde vara lite lugnare säger han och ler emot mig och jag ler tillbaka.
- Först sen tänkte jag att vi kunde gå ut och äta.
- Absolut säger jag och ler, bara jag får byta om jag är aldelses för varma.
- Du är rätt du är väldigt het säger han drar mig intill sig och kysser mig mjukt.
- Du ser helt fantastik ut säger han och strycker mitt hår.
2013-03-29
20:47:21
Nobody compers to you - Kapitel 30
2013-03-19
22:05:00
Nobody compares to you - Kapitel 29
- Oh Alexandra jag vill också att du ska vara min, jag har saknat dig så säger han böjer sig fram och sätter sin hand under min haka si jag tittar på honom och kysser mig lätt. Allt i min kropp skriker av lycka Louis är min igen.
Tyvärr får jag och Louis inte ha vår stund så himla länge eftersom Andy, Liam och Zayn kommer tillbaka rätt snabbt och Andy säger att han har pratat med sjukhuset och de ville ha in mig och om jag inte vill skulle han bära ditt mig. Jag visste att i denna stunden på grund av allt som hade hänt så menade Andy allvar, Louis tog min hand gav mig ett leende och vi gick ner till bilen.
- Jag också sakna dig väldigt mycket säger jag ovh vönder mg halvt om så jag kan ge honom en kyss. Hans kyssar får någont inom mig att göra små volter.
- Du vet väl att jag tycker du är vacker hur du än ser ut säger han. Jag ler.
- Det säger du bara för at jag ska bli glad.
- Det funkade eller hur säger han och flinar. Han hade rätt de funkade en värme spred sig i magn när han hade sagt det, allt med Louis fick mig att se ljusare och må bättre på alla sätt
2013-03-03
23:44:00
Nobody compares to you - Kapitel 28

Nates ögon är nästan svarta och han tar ett hårt tag om min handled.
- Nate det gör ont säger jag högt.
- Vad gjorde ni skriker han.
- Inget skriker jag tillbaka och jag känner hur tårarna börjar rinna.
- Ljug inte för mig skriker han och tar tag i min andra handled och knuffar mig emot väggen och det smäller till och min rygg börjar värka.
- Nate snyftar jag.
- Vad gjorde ni nästan vrålar han nu.
- Han kysste mig viskar jag. Nate släpper taget om min handleder men jag visste att detta inte var slutet och jag blundar redan.
Snart känner jag en hård knytnäven som träffar min mage och jag skriker till sen nästan direkt efter träffar hans handflata min kind och jag ramlar ner på marken. Min kind brinner och jag känner lite blodsmak i munnen min mage värker och jag gråter ännu mer. Han lyfter upp mig genom att ta tag i mina handleder igen och kastar ner mig mot bordet där jag slår in handen och ett krasande ljud hör och jag vrålar till högt av smärtan som nu forsar igenom hela min kropp.
- Håll käften skriker Nate och hans nästa slag träffar mitt öga och jag gör som hans säger jag blir tyst fast jag skulle vilja skrika så ont allt gör, mitt öga bultar av smärtan och jag känner adrenalinet som flyger igenom min kropp samtidigt, Nate står still brevid mig jag vet att nästa slag kommer vara en spark i magen, sekunderna innan det händer hör jag hur det knackar på dörren, det är någon där någon som kan hjälpa mig, för jag tror inte att Nate kommer sluta denna gången han är borta, snart känner jag hur hans fot träffar min mage. Smärtan blir värre men jag måste upp, tack vara allt adrenalin som pupar i min kropp nu komme jag upp på två ben och börjar springa emot dörren men Nate fångar in min och håller sina armar runt mig, jag använder all min stryka och slår min armbåge i magen på honom, han släpper till mig av den plötsliga smärtan och jag springer jag hinner fram till dörren men hinner bara låsa upp innan Nate är bakom mig igen drar tag i mig och kastar mig ner emot marken och det krasar till i samma hand igen och nu gör det ännu mer ont så jag vrålar igen.. Personen utanför smäller upp dörren och där står Louis. Han håller en mobil emot örat och säger någonting och slänger sig sedan på Nate som inte hinner uppfatta vad som händer, jag ligger där och försöker resa mig men smärtan i min hand är för mycket att jag inte kan få stöd att resa mig.
Jag ser Louis ge Nate en smäll och hur Nate håller sig för näsan, men det tar inte lång tid innan han har hämtat sig och nu ger han Louis en smäll så han ramlar ner på golvet, jag skriker Nate ställer sig brevid Louis för att ge honom mer stryk när helt plötsligt Liam och Zayn hoppar på honom från ingenstans han är inte tillräckligt stark att hålla ner båda samtidigt men han verkar knuffa bort Zayn och jag ser hur han ska hoppa på Liam, jag måste hjälpa till, jag ser min hårspray som står på hall bordet precis brevid mig jag sträcker mig efter den får tag i den snabbt och kryper snabbt fram och sprutar allt vad jag kan innehållet i Nates ögon, han vrålar till och släpper Liam som han precis skulle slå. Då kommer Andy in med två poliser och jag förstår ingenting, jag hör ingenting jag ser bara hur Andy tittar på mig med panik och tårar i ögonen och slänger sig ner brevid mig och lyfter upp mig så jag sitter i hans knä. Poliserna tar tag i Nate och går iväg med honom och Andy bär in mig och sätter mig i soffan, jag hör ord som sjukhuset men jag skakar på huvudet, han tittar oroligt på mig och säger att han, Liam och Zayn ska få hit en läkare då nickar jag. Han lämnar mig ensam och jag sitter kvar och hör hur dörren stängs. Då kommer jag på det Louis, var är han.
Jag använder all min kraft för att resa mig och börjar gå emot hallen men i dörröppningen möter jag Louis han blöder ifrån näsan, han gråter jag med. Vi tittar på varandra innan jag kastar mig i hans armar. Han håller om mig hårt, jag gnyr till eftersom min handled gör så förbannat ont. Han släpper mig och vi båda tittar ner på min handled, det har en konstig vinkel och har svullnat upp och är lilla.
- Hur mår du viskar Louis.
- Jag mår bra nu när du är här viskar jag tillbaka, våra ögon möts och vi båda ler.
- Jag har saknat dig viskar han och stryker bak mitt hår.
- Och jag dig, jag är ledsen, jag skulle trott dig eller lämnat Nate redan innan jag mådde så bra med dig och utan dig känns allt skit, jag vill bara vara din igen viskar jag.
- Oh Alexandra jag vill också att du ska vara min, jag har saknat dig så säger han böjer sig fram och sätter sin hand under min haka si jag tittar på honom och kysser mig lätt. Allt i min kropp skriker av lycka Louis är min igen.
2013-02-27
21:39:21
Nobody compares to you - Kapitel 27
- Vi pratade, men jag har pojkvän det kommer inte hända något, även om det gjorde så kommer det inte hända igen säger jag och sätter mig på Lisas soffa, hon sätter sig brevid mig.
- Vad hände?
- Han kysste mig och jag sa inte nej. Lisa jag saknar honom hela tiden men jag kan inte göra det igen eller jag vet inte säger jag och bryter ut i tårar hon karmar om mig och låter mig gråta ut.

2013-02-24
01:41:11
Nobody compares to you - Kapitel 26
Sista andeblicken: Eleanor hade hotat Louis att gå ut med att hon varit gravid i vevean de gjorde slut och att det var därför Louis hade gjort slut med henne för att han inte ville ah barn. Så hennes villkor var att de skulle vara tillsammans den helgen precis som det var innan annars skulle alla få veta de. Och Louis tänkte att alldeles för många skulle skadas och han ville inte ge bandet dåligt rykte över det så han gjorde som hon sa.
- När fick du reda på det?
- Igår han vägrade säga det men igår gjorde han det, han ville att jag skulle hälsa dig det, så nu kanske du förstår varför han gjorde som han gjorde säger Andy. Jag tittar ner i marken och känner tårarna som rinner ner för mina kinder. Andy karmar mig, jag säger att jag sak duscha, jag sätter igång duschen men innan jag hoppar in spyr jag.

Jag vaknar med ett huvud full av tankar nästa morgon, jag ska ut i stan med Nate och göra det som par gör vi ska hålla handen vi ska kramas och pussa och vara kära, innan hade jag inte stört mig på att vara ute med honom, nu var jag rädd jag vill inte stöta på Louis. Nu när han var tillbaka var jag rädd för det och plus över det Andy hade sagt att han inte var kär i Eleanor längre och hade inte varit då jag inte hade trott honom, jag vet att London var stort men ändå ödet kan vara taskigt ibland. Jag går upp och klär på mig, en enkel vit tröja med jeans och min bruna skinnjacka, jag hittar en av Andys slipas och tar på mig den för skojs skull sedan går jag ut för att hitta Andy sovande, jag ler och lämnar en lapp som säger att jag går ut och att jag kommer senare.
Jag möter Nate utanför Starbucks, vi går in och beställer take aways och när vi står där inne i väntan på att de ska ropa vårat namn känner jag hur någon stirrar på mig det bränner i nacken, försiktigt och diskret vänder jag huvudet bakåt för att se vem det är, lika snabbt som jag vände huvudet vänder jag tillbaka det, jag känner paniken växa i mitt bröst jag hör våra namn då springer jag nästan till kassan tar den och halv springer ut med Nate efter mig, han tittar bara konstigt på mig men frågar inte utan tar min hand och börjar gå och går förbi Starbucks fönster där han sitter. Louis. Fem bokstäver som bildar ett namn som får en panik att växa i mitt hjärta eller kanske det är saknad för även om det är Nate som håller min hand just nu så önskar en del av mig att det skulle var Louis. Jag kan inte sluta sakna honom han finns där, kanske för vi inte fick ett bra avslut kanske för att vi inte vara klara med varandra.
Jag och Nate promenera igenom London går in i olika affärer inte något speciellt fast när vi går förbi min jobb bygnad ser jag Lisa komma ut, jag vinkar och ser samtidigt att personen framför henne tar hennes hand och när de kommer ut ser jag vem det är och Lisa ser rakt på mig och ler lite smått.
- Hej Alexandra säger Harry och ler emot mig.
- Hej Harry säger jag och ler sedan tittar jag på lisa som säger du och jag ska prata sen blick.
- Nate säger då Nate och sträcker fram sin lediga hand emot Harry. Harry granska honom från topp till tå ser våra händer som har flätat in sig i varandra och säger rätt kyligt.
- Harry, trevligt.
- Alex vill du käka middag senare säger Lisa som bryter den rätt spända tystnaden.
- Ja det skulle vara trevligt säger jag och ler emot henne.
- Kan du hämta mig hos Harry. Vid sex? Jag har ingen bil säger hon och fnittrar.
- Klart Lisa säger jag och kramar henne och Harry.
- Vi ses sen säger hon och hon och Harry går emot hans bil.
Nate och jag pratar inte om mötet med Harry och Lisa, jag känner att han är arg men han visar inte det vi säger hej då när han lämnar mig utanför lägenheten och jag göra till Harrys hus för att hämta upp Lisa. Jag känner mig mig att jag inte bara ska hämta Lisa men ignorerar tanken. Jag kör upp på Harrys infart hoppar ut ur bilen och låser samtidigt som jag går fram och ringer jag på dörrklockan får jag ett sms, från Lisa. '' Förlåt Harry och jag är fast i trafiken men vi kommer snart vänta där inne så länge! ''. Hur skulle jag vänta där inne om ingen var hemma tänker jag samtidigt som dörren öppnas.
Paniken drar över mitt hjärta igen och jag ser honom rätt in i ögonen.
- Hej Alexandra säger Louis, hans röst drar ett sorts lugn över paniken som precis varit där.
- Hej Louis säger jag tyst.
- Du väntar på Lisa va? Frågar han, jag nickar han säger åt mig att komma in och jag går in, jag slänger av mig skorna och hänger upp min jacka och jag känner hans blick som bränner i ryggen. Jag sätter mig i hörnet av soffan Louis på andra sidan.
- Så var det din pojkvän idag du var med på Starbucks? Frågar han, jag tittar upp tittar honom rakt in i ögonen han ser lite sårad ut.
- Ja säger jag rätt tyst men släpper inte honom med blicken. Nu ser han ännu mer sårad ut, han gör en konstigt min med ansiktet men åter går snart till ett neutral uttryck.
- Är det ditt ex? Frågar han nu, jag stelnar till har Andy berättat om Nate, jag skulle mörda honom jag hade förtroendet över att han inte skulle berätta något om honom till någon.
- Hur vet du det säger jag lite hest.
- Andy nämnde någon gång för länge sedan att du hade haft en kille som behandlade dig illa, han sa aldrig vad han gjorde men att du mådde dåligt så han var tvungen att ta hand om dig innan han kunde följa med oss ut eller vad det nu handlade om säger han och ler lite. Jag andas ut jag märkte inte ens att jag hade hållit andan men jag skulle i alla fall inte mörda Andy.
- Jaha det gjorde han men han gör det inte längre säger jag.
- Är du säker på det säger Louis och tittar nästan lite bedjande på mig.
- Louis du har inget att säga här, även om jag vet varför nu så sårade du också mig säger jag och känner tårarna i ögonen.
- Du vet varför jag var tvungen att göra det. Jag kunde inte vara självisk och bara tänka på mig och dig jag var tvungen att tänka på killarna badet min karriär.
- Du hade kunnat säga de till mig skriker jag ut, jag står nu också upp. Jag hade inte sagt något till någon jag hade hållit det hemligt då hade jag förstått varför.
- Jag ångar mig Alexandra jag ångrar mig, men jag kände att jag inte hade så mycket att hålla på.
- Du hade mig skriker jag och känner nu tårarna rinna som små folder ner för mina kinder. Du hade mig Louis jag hade stannat kvar för dig, jag hade lyssnat jag hade förstår.
- Men det är för sent nu eller hur säger han och tittar ner i marken och det ser ut som han gråter.
- Ja, jag tror de säger jag.
- Du tror du menar att det finns en chans, jag kan ge dig så mycket mer, jag kan älska dig mer än detta säger han. Jag tittar upp.
- Älskar du mig säger jag väldigt hets.
- Jag vet inte Alexandra det känns så men ändå inte jag vill vara att du ska bli min igen.
- Louis det kommer inte hända, jag är med Nate nu. Han tittar ner i marken igen och suckar och torkar bort en tår.
- Kan jag få en kram en sista? Frågar han och tittar på mig jag nickar.
Jag går långsamt fram och våra kroppar möts, jag läger armarna runt hans hals och hans armar hamnar runt min midja och han kramar mig hårt och länge det känns så bra att krama honom, allt blir lugnt och jag känner mig lycklig, hans lossar lite om sitt grepp så han tittar mig rakt i ögonen och närmar sitt ansikte emot mitt, jag säger inte nej jag stoppar inte vad som händer, han ger mig en kyss en vacker kyss den är så under bar men tillslut går jag ifrån han ser på mig jag ser på honom sedan öppnas dörren och Lisa ropar på mig. I bilen försöker jag se till att det inte ser ut som jag har gråtit en massa.
- Så du och Harry? Frågar jag och ler emot henne.
- Jag vet inte vad som hände efter den kvällen hemma hos honom när jag hade blivit dumpad så klickade det bara vi snackade varje dag och jag åkte och träffade dem på deras tour och ja jag är kär säger hon och ger mig ett leende. Du är okej med detta va för att jag vet att Louis och du gjorde slut och jag ville inte säga något förens det var säkert?
- Lisa, om du är glad så är jag glad säger jag och ler emot henne, jag stannar utanför hennes hur och vi går in.
- Du och Louis då pratade ni? Det var faktiskt inte meningen att lämna er ensamma.
- Vi pratade, men jag har pojkvän det kommer inte hända något, även om det gjorde så kommer det inte hända igen säger jag och sätter mig på Lisas soffa, hon sätter sig brevid mig.
- Vad hände?
- Han kysste mig och jag sa inte nej. Lisa jag saknar honom hela tiden men jag kan inte göra det igen eller jag vet inte säger jag och bryter ut i tårar hon karmar om mig och låter mig gråta ut.
2013-02-20
20:49:44
Nobody compares to you - Kapitel 25
Sista andeblicken:
Några timmar senare låg vi i sängen och Nate sov brevid mig och jag smög försiktigt upp och gick in i badrummet och satte mig på toalett stolen hur kunde jag fucka upp allt så här mycket om Andy eller vem som helt fick reda på detta skulle de tycka jag var dum i huvudet vilket jag tyckte att jag var. Jag öppnade locket på toaletten satte mig på knä och tryckte ner två fingrar i halsen, allt åkte ut, jag vet inte varför men just nu fick det mig att må lite bättre.

Tre veckor senare:
Morgon igen, Nate hade varit här nästan varje dag. Vi hade betett oss som ett par, vi hade gått ut och ätit, handlat lagat mat hållit handen pussat varandra på kinden hållit om varandra och aj såklart haft en del sex. Men idag skulle Andy komma hem och då skulle Nate ut, jag visste fortfarande inte om jag skulle berätta det för honom, ja han var min bästa vän men jag visste att hans kulle bli arg på mig. Men en bästa vän stannar med dig genom allt, eller hur?
Jag tittade på klockan, snart två Andy skulle komma vid halv fyra lika bra att få Nate ut tidigare. Han stog just nu och klädde på sig, jag satt i sängen med hans skjorta på mig och väntade och tittade på när han klädde på sig han var väldigt snygg och hans kropp var väldigt vältränad och snygg. Han packade ner allt i sin väska sedan följde jag efter honom ut i hallen där han tog på sig skor och jacka.
- Så när träffas vi igen?
- Jag vet inte Nate, jag har inte bestämt mig för om jag ska berätta det för Andy än.
- Du bestämmer själv hur du ska göra med det jag ska inte pressa dig, jag ringer ikväll säger han pussar mig på pannan innan han drar in mig i en kram. Och när vi släpper taget om varandra så hör jag det jag inte vill höra, en nyckel som vrider om låset och låser upp, dörren öppnas och där står Andy. Allt jag tänker är, Well, I'm fucked. Han stannar i dörr öppningen och stirrar på Nate och mig, om jag hade stått med ett tår dränkt ansikte och hållit på att kastat ut Nate ur lägenheten kanske jag hade kunnat förklara bort det för Andy men icke. Nu står jag här i Nates förstora shorta rufsigt hår och många små sugmärken på halsen, Andy fattar vad som hänt, han tar nu ett steg in i lägenheten och jag tar tillfället i akt och knuffar ut Nate och smäller igen dörren.
Jag tittar på Andy, han tittar besviket på mig suckar och drar handen lite argt genom håret.
- Varför Alex varför? Säger han tillslut.
- Jag vet inte säger jag och jag känner tårarna komma jag hatar när Andy blir arg på mig.
- Du vet inte? Hur kan du inte veta.
- Jag stötte ihop med honom när jag var hemma han ville prata och jag kände mig så förstörd just då att jag gick med på det, fast här i London, och en sak ledde till det andra. Jag vet inte Andy jag vet inte varför skriker jag.
- Jag förstår mig inte på dig, du har klarat dig så bra utan honom, och nu tar du tillbaka honom.
- Han har ändrat han, han beter sig inte ens inärheten som innan.
- Men Alexandra hur kan du tro på de.
- Han tatuerade in min bokstav Andy, han tatuerade in min bokstav och sa att han alltid skulle älska mig skrek jag nu. Andy tittar lite chockat på mig.
- Jag kommer inte vilja prata om det jag kommer inte vilja se honom, när han ska vara här ska du säga till mig så jag kan sticka här ifrån, även om du är villig till att ge honom en andra chans så kommer inte jag gör det.
- Tack Andy säger jag och ler svagt.
- Nu tycker jag faktiskt lite synd om Louis säger Andy och tittar på mig. Just det Louis jag hade inte tänkt på honom på en dag nu eller något det var lite skönt.
- Vaddå då?
- Han har vari så nere sedan ni gjorde slut, Harry sa att han grät sig själv till sömns den först veckan över att han var så dum att han gick med på Eleanors villkor den helgen.
- Vilka villkor? Frågar jag och tittar upp på Andy.
- Eleanor hade hotat Louis att gå ut med att hon varit gravid i vevean de gjorde slut och att det var därför Louis hade gjort slut med henne för att han inte ville ah barn. Så hennes villkor var att de skulle vara tillsammans den helgen precis som det var innan annars skulle alla få veta de. Och Louis tänkte att alldeles för många skulle skadas och han ville inte ge bandet dåligt rykte över det så han gjorde som hon sa.
- När fick du reda på det?
- Igår han vägrade säga det men igår gjorde han det, han ville att jag skulle hälsa dig det, så nu kanske du förstår varför han gjorde som han gjorde säger Andy. Jag tittar ner i marken och känner tårarna som rinner ner för mina kinder. Andy karmar mig, jag säger att jag sak duscha, jag sätter igång duschen men innan jag hoppar in spyr jag.
2013-02-18
00:32:09
Nobody compares to you - Kapitel 24
Sista andeblicken: - Okej men inte här, möt mig i London nästa vecka, Andy är inte hemma då så vi kan prata där. Jag drar fram hans mobil ur fickan och skriver ner min adress. Tisdag nästa vecka klockan sex på kvällen, bara prat säger jag ger han mobilen går därifrån med snabba steg och torkar bort mina tårar. Vad har jag nu gjort.

Jag kan inte fatta hur fort veckan tog slut, att en vecka försvann så snabbt. Jag var hemma i London igen i min lägenhet det var tisdag och klockan var snart sex snart skulle Nate komma och vi skulle prata. Jag hade två ideer om hur detta samtalet skulle gå. Vi skulle antingen börja skrika på varandra och bråka satan och om han hade ljugit om att ändra sig så skulle han förmodligen kanske kanske slå mig eller så skulle vi ha sex och senare förmodligen kanske kanske bli tillsammans igen, så har det alltid varit innan och jag såg ingen annan väg hur detta samtalet skulle gå och jag vet faktiskt inte vilket jag ville att ed skulle bli.
Jag tittade ner för att bestämma mig om det jag hade på mig var för fint, jag hade varit ute och fikat med Lisa innan så jag hade på mig mörkblå jeans med ett vitt linne och en mörkblå kavaj uppsatt hår och rött läppstift. Jag tänkte tillbaka till fikan med Lisa, det hade varit skönt att få prata med henne med det kändes hela tiden som om hon döljde något för mig men jag frågade inte om det om hon inte ville berätta det för mig skulle jag inte pressa henne.
Klockan slog sex och det ringde på dörren, jag tog ett djupt andetag och öppnade där stog han lika snygg som alltid med håret som spretade och en stor grå tröja på sig.
- Hej Nate sa jag och flyttade på mig så han kunde komma in.
- Hej Alex du ser så vacker ut säger han och ler emot mig.
- Fjäska inte säger jag och går in i vardagsrummet och sätter mig.
- Fint ställe säger han när ha kommer in efter mig.
- Sluta spela eller vad du nu håller på med, vad vill du säger jag argt. Han tittar på mig med en allvarlig blick.
- Jag vill ha dig tillbaka säger han och tittar på mig.
- Skojar du med mig säger jag. Efter allt du utsatte för mig så tror du att jag ska komma tillbaka till dig.
- Jag har förändrats, det var inte meningen allt jag gjorde innan.
- Det var inte meningen så alla gånger du slog mig alla gånger du kränkte mig. Vet du ens om att det är ditt fel att jag kämpade med bulimi i flera år skrek jag emot honom och ställde mig upp.
- Hade du bulimi säger han förvånat och tittar på mig.
- Ja för alla dina kommentarer om hur tjock jag var eller att du önskade att jag var lika smal som andra, jag var villig att göra allt för dig så jag stoppade fingrarna i halsen och jag fortsatte till och med ett dig för att nu satt det i mitt huvud att jag inte var smal nog.
- Alexandra det var inte min mening jag vet ärligt talat inte varför jag gjorde som jag gjorde.
- Men du gjorde det eller hur skriker jag.
- Jag ångrar mig jag lovar att jag aldrig skulle göra om det igen, jag skulle aldrig röra dig eller prata med dig på det sättet igen. Han stog nu också upp mitt emot mig och till skillnad från mig pratade han lugnt.
- Nate jag började jag men han inte avsluta innan han pressade sina läppar emot mina.
Jag blev så chockad att jag inte gjorde motstånd och sedan började jag kyssa honom tillbaka, kyssarna blev mer och mer passionerade och jag kände hur han började dra av min kavaj jag följde med i hans rörelser efter den var av drog jag av hans tröja. Han pressade upp mig mot vägg och slet sönder mitt linne och kastad det på marken sedan började han kyssa min hals och fortsatte ner emot mina bröst och mage, jag kände hans kön trycka hårt emot mig. Jag knäppte upp hans byxor och han mina sedan ramlade vi ner i soffan dör han slet av mina underkläder och fyllde hela mig.
Några timmar senare låg vi i sängen och Nate sov brevid mig och jag smög försiktigt upp och gick in i badrummet och satte mig på toalett stolen hur kunde jag fucka upp allt så här mycket om Andy eller vem som helt fick reda på detta skulle de tycka jag var dum i huvudet vilket jag tyckte att jag var. Jag öppnade locket på toaletten satte mig på knä och tryckte ner två fingrar i halsen, allt åkte ut, jag vet inte varför men just nu fick det mig att må lite bättre.
vad tycker ni?
tror ni hom kommer gå tillbaka till Nate och vad tror ni det är som Lisa döljer?
Och jag vill bara få det klart att jag inte tycker att bulimi är en bra grej och uppmuntrar ingen till att göra det. Det är en allvarlig sjukdom.
2013-02-16
00:06:58
Nobody compares to you - Kapitel 23
Sista andeblicken: - Idiot säger Sophie.
- Dumstrutt säger Ann vilket får mig att börjar gapskratta och sedan fortsätter samtalet i några timmar. När vi tar på oss jackorna plingar dörren till och som en vana tittar jag ditt och får ögonkontakt med personen som går in. Vi båda tittar på varandra, jag vet inte om jag ska ignorera det eller bli arg, ledsen eller rädd. Några meter ifrån mig står Nate.

Jag känner mig rätt mesig men jag går bara snabbt förbi honom och innan jag går förbi har jag lyckats klämma in mig mellan Beth och Ann, jag känner hur hans blickar bränner mig i nacken men jag försöker mitt bästa till att ignorera dem. Efter att ha sagt hej då till Beth, Ann och Sophie halv springer jag hem, bara ifall ifall. Hemma sitter mamma och sover på pappas axel i soffan och han tittar på en fotbolls match, Alexander skulle iväg så jag går in på mitt gamla rum, jag får syn på min gamla data där inne som jag nog inte hade använt sedan jag och Nate var tillsammans, jag tvekar men öppnar den tillslut och startar den, det är väldigt långsam eftersom jag säkert inte använt den på ca två och ett halvt år. När jag kommer in på datan är det första jag reagerar på, min bakgrunds bild det är Nate en bild när vi hade varit på stranden hans blonda hår faller ner i pannan på honom han tittar på någon och skrattar, det var en fin bild en av mina favoriter på honom. Jag ser en mapp som jag har döpt till N, jag klickar in den består bara av bilder på mig och Nate och lite ensamma på Nate jag klickar igenom alla, min favorit bild på oss kommer upp. Också den en bild från stranden ungefär när vi precis har blivit tillsammans, jag har en kort klänning på mig och ett hår band med en liten ros på, jag tittar ner i marken, Nate står brevid mig, han lägger precis armen om mig och har på sig svarta jeans och t-shirt så man ser hans tatueringar på armen.
Jag smäller ihop datorn, jag orkar inte mer ärligt talat, jag behöver luft jag går ner för trapporna igen mamma och pappa sover fortfarande. Jag drar på mig skor och går ut för att ta en promenad, luften är kylig med svalkar skönt. Efter någon minut ser jag en person som står vid en korsning längre ner jag ser att det är en kille och att han har svarta byxor och en vit shorta på sig. När jag är en meter ifrån personen får jag se vem det är.
- Alex säger Nate när han ser mig. Jag vet inte om jag ska springa eller gråta, om jag ska skrika eller skratta.
- Ehh är allt vad jag får ut ur mig. Han tittar på mig och ler sitt förbannande snygga leende.
- Jag har saknat dig så mycket säger han och försöker röra min arm men jag dra undan den.
- Rör inte mig säger jag med vad som känns rätt tomma ögon.
- Kan vi inte prata? Jag förstår om du inte vill men jag har förändrat jag är verkligen inte samma person som innan, jag hatar mig själv så mycket för den smärta som jag har tillfogat dig, men det finns en sak som inte har ändrats och det är att jag älskar dig säger han och kvalar upp sin shortärm för att visa en ny tatuering. Det så en ända bokstav. Ett A, min bokstav. Nu kan jag inte hålla mig längre jag börjar gråta.
- Varför gör du såhär emot mig säger jag.
- Gör vad?
- Först så krossar du mig totalt, riktigt fördärvar mig sedan mer än två år senare så kommer du och säger att du älskar mig när jag har börjat läka.
- Jag ångrar mig mycket för det, men att jag älskar dig kommer aldrig att ändras. Han står nära mig nu tar mitt huvud i sina händer och jag stoppar honom inte, varför stoppar jag inte honom.
- Nate säger jag men det är allt, jag kommer inte på något mer att säga.
- Snälla låt oss bara prata vädjar han. Jag nickar.
- Okej men inte här, möt mig i London nästa vecka, Andy är inte hemma då så vi kan prata där. Jag drar fram hans mobil ur fickan och skriver ner min adress. Tisdag nästa vecka klockan sex på kvällen, bara prat säger jag ger han mobilen går därifrån med snabba steg och torkar bort mina tårar. Vad har jag nu gjort.
2013-02-12
22:32:09
Nobody compares to you - Kapitel 22
Sista andeblicken: Louis perspektiv: Jag stog kvar och kände lite hur tårarna börjar rinna. Jag smyger mig bakom och sätter mig på en högtalare och försöker torka bort tårarna, jag känner hur någon sätter sig brevid mig, det är Harry, han kramar mig och säger bara.
- Andy sa att ni hade gjort slut, du behöver inte prata om det men jag finns här för dig.
- Det gör bara så jävla ont säger jag.

Alexandras perspektiv:
När jag hade vaknat nästa morgon hade jag bestämt mig jag skulle åka hemma denna veckan istället, jag hade först ringt jobbet och kollat så att de var okej att jag bytade veckor och det var det sedan ringde jag min mamma. Jag visste att det inte skulle bli några problem hon skrek mig i örat av lycka när jag sa att jag hade tänkt komma hem en vecka. Då kom jag på det, nu var det februari och jag hade inte varit hemma sedan jul. Jag väckte Andy och sa att jag redan skulle hem idag. Han blev ledsen eftersom det var hans sista vecka innan de åkte på turne men han förstod mig.
- Jag hjälper dig packa säger han och ler det kommer du behöva säger han sedan. Jag kastar min kudde på honom.
- Tack Andy säger jag och försöker att le. Med Andys hjälp gick hela packnings processen snabbare, jag drog på mig jeans en vit vanlig tröja och en tjockare kappa och bruna boots och sedan drog jag och Andy iväg med min väska för att köpa frukost på Starbucks och sedan skulle han följa med mig till tågstationen.
Vi käkade på tågstationen och satt mest under tystnad, tills Andy sa.
- Måste du åka?
- Andy jag orkar inte vara kvar ärligt, jag vill bara komma ifrån en tag och när jag kommer tillbaka är han inte här.
- Men du kommer ju ändå att se honom, i tidningar och på tven.
- Men det är inte samma sak, här kan jag vara rädd över att springa på honom och jag vill verkligen inte det just nu.
- Jag förstår dig men jag önskade bara att vi kunde ha denna veckan tillsammans.
- Jag med men du ska bara vara borta i en månad.
- Ja och med att du åker nu så kommer vi inte att träffas på fem veckor säger han och knuffar mig.
- Jag vet säger jag och lutar mig på hans axel. Då hörs mitt tåg som ropas ut, vi går långsamt till den rätta perrongen.
- Hej då A säger Andy och ger mig en lång hård kram.
- Hej då Andy säger jag och kramar hårt tillbaka. När vi släpper varandra ser det ut som han torkar bort en tår.
- Andy gråt inte säger jag och känner hur mina ögon vattnas.
- Jag försöker säger han och skrattar då skrattar jag med sedan kramas vi igen innan jag hoppar på tåget hem.
När jag hoppar av på tågstationen hemma i Wolverhampton ser jag direkt min mamma och pappa, Alexander träffade ju jag senast igår. Jag springer fram och omfamnar min mamma och ger henne en hård lång kram.
- Hej mamma säger jag och ler emot henne.
- Hej älskling säger hon och stryker mig över kinden. Sen vänder jag mig emot min pappa.
- Hej pappa säger jag och kramar honom.
- Hej Alex säger han och ler emot mig. Pappa går framför oss till bilen, mamma som ser rakt igenom mig sedan tiden efter Nate frågar direkt.
- Vad har hänt älskling? Och jag börjar förklara väl hemma och efter mamma har satt på tee vattnet blir jag klar. Hon nickar bara och ler emot mig, hon fattar att jag inte vill att någon sak försöka ge mig tips och råd just nu.
Jag går upp på mitt gamla rum och slänger av min väska, jag har massa bilder kvar mest är på mig och Andy och mina tre bästa tjej kompisar här ifrån, Beth, Ann och Sophie. Annars har jag inte så mycket vänner jag har aldrig varit populär och de flesta såg mig som ett freak eftersom jag spydde hela tiden innan. Jag ler emot bilderna som finns på oss och tar upp mobilen.
En timme senare sitter vi fyra tjejer runt vårt bord på vårt favorit cafe i stan.
- Vi har saknat dig så jävla mycket Alex säger alla tre i munnen på varandra och jag ler.
- Hur har du det? Frågar Beth.
- Just nu känns allt rätt skit svara jag.
- Förklara säger Ann. Och jag förklarar när jag är klar säger alla tre ett ord var.
- Kukhuvud säger Beth.
- Idiot säger Sophie.
- Dumstrutt säger Ann vilket får mig att börjar gapskratta och sedan fortsätter samtalet i några timmar. När vi tar på oss jackorna plingar dörren till och som en vana tittar jag ditt och får ögonkontakt med personen som går in. Vi båda tittar på varandra, jag vet inte om jag ska ignorera det eller bli arg, ledsen eller rädd. Några meter ifrån mig står Nate.
Komentera.
2013-02-11
23:48:01
Nobody compares to you - Kapitel 21
- Nej det är sant, det kommer fixa sig jag lovar dig.
- Alla fortsätter säga att det kommer bli bättre, men när? Det ändras inte för mig, jag är värdelös eller hur?
- Det är du verkligen inte säger Andy och kramar mig igen. Du är det bästa vän jag har och jag skulle aldrig byta ut dig mot någon säger han och pussar mig på pannan. Sedan hjälper han mig att tvätta av allt smink och sedan sjunger han mig till sömns.


Louis perspektiv:
Alexandra lämnar min lägenhet genom att smälla igen dörren och jag står kvar med tårar som rinner ner för mina fuktiga kinder och lämnar små ljus nästan osynliga sträck. Jag snörvlar till nu också, hur kunde jag varit så dum att inte tänka på att de inte skulle komma ut bilder, med det var ju inte vad det såg ut som. Jag var inte kär i Eleanor jag var ju kär i Alexandra. Men hon kunde inte förstått de men jag förstår nästan varför. Men det fanns ju en anledning bakom varför jag inte kunde berätta varför Eleanor hade umgåtts i helgen. Jag går tillbaka in i vardagsrummet och tittar på soffan där hon precis hade suttit, hennes parfym doft satt fortfarande kvar i luften. Jag blev arg ja förbannad, varför hade jag inte bara kunnat berätta för henne då hade hon säkert förstått eller hade hon.
Jag var ledsen det fanns så mycket kvar att göra med henne, jag hade inte kysst hela henne eller fått henne att skratta åt alla min skämt eller sjungit massa låtar till henne eller skämt bort henne med massa onödiga grejer.
Jag gick frustrerat in i köket och såg disken som stog i stället eftersom de torkade, hon hade ätit från dem för en stund sedan och hon hade lett emot mig och gett mig sina speciella blickar som fick mitt hjärta att ta ett extra skutt. Jag tog tag i en av tallrikarna och kastade den av allt jag orkade rakt in i väggen på andra sidan rummet, det gav ifrån sig ett högt pang när den träffade väggen och tusen tals bitar flög runt rummet. Jag tog nästa talrikt och gjorde samma sak igen, det kände inte bättre men det fick lite av ilskan som susade i min kropp att försvinna. Jag satte mig ner på golvet och lät tårarna rinna, jag har ingen aning om hur länge jag satt där men tillslut gick jag och la mig i min säng och så var allt i mitt huvud en ända stor dimma.
Nästa morgon hade vi rep inför vår tour och alla var där, utom Andy som jag faktiskt ville skulle komma han hade säkert något nytt om Alexandra. Liam hade sagt redan direkt att han skulle bli sen och gett mig menande blickar. Vi repade några låtar in Andy kom inklampande i mjukis samma t-shirt som igår och rufsigt hår.
- Var fan har du varit ropar Josh på honom direkt.
- Tågstationen, släppte av Alexandra.
- Var ska hon? Frågade Josh nu.
- Wolverhampton.
- Jag trodde hon skulle dit nästa vecka säger Liam då.
- Ja men hon bytade ut sina lediga veckor, så hon kommer hem när vi har åkt iväg, tycker det är lite synd faktiskt vi skulle spenderat denna veckan ihop men nu blir det ju inte så säger Andy och ger mig en liten blick.
- Jaha men du får hälsa henne säger Liam.
- Klart svara Andy.
Jag försöker närma mig Andy försiktigt men det behövdes tydligen inte så mycket han gick nästan raka vägen fram till mig.
- Jag kan inte säga direkt att jag är din vän just nu säger han. Men vi kommer att jobba tillsammas så jag vill inte ha någon jobbig stämning.
- Nä nä det är klart svara jag.
- Bra säger han hoc börjar gå.
- Andy hur mår hon? Frågar jag. Han vänder sig om och ger mig en trött blick men också en ilsken.
- Vad tror du skit såklart, du kysste ditt ex Louis, jag trodde faktiskt inte det om dig.
- Det är inte vad det ser ut att vara säger jag tyst.
- Men vad är det då?
- Jag kan inte säga svara jag och titta ner i marken.
- Jaha men då måste du också förstå hur hon mår, hon hade tillräckligt av skit med Nate så det räcker en hel livstid säger han.
- Vem är Nate? Frågar jag lite nyfiket.
- Jaså hon berättade inte om honom, det förvånar mig inte. Han är hennes ex, han gjorde tusen gånger mer skada än nytta, det var han som gjorde att hon inte vågade ge sig in i något nytt, men hon tog en risk med dig och hon var verkligen lycklig. Jag hoppas bara att hon inte åker tillbaka till samma ställ som hon var med honom eller efter. Det var ett mörkt ställe säger han tittar på mig och går ner till Liam och Josh.
Jag stog kvar och kände lite hur tårarna börjar rinna. Jag smyger mig bakom och sätter mig på en högtalare och försöker torka bort tårarna, jag känner hur någon sätter sig brevid mig, det är Harry, han kramar mig och säger bara.
- Andy sa att ni hade gjort slut, du behöver inte prata om det men jag finns här för dig.
- Det gör bara så jävla ont säger jag.
2013-02-09
03:05:00
Nobody compares to you - Kapitel 20



- Babe vad är det? Frågar han och försöker dra mig intill sig.
- Rör mig inte skriker jag och knuffar undan honom.
- Hallå vad är det? Frågan han upprörd efter mig och tar tag i min arm och vänder mig emot honom.
- Du vet precis vad det är säger jag nu bara rätt högt men orden bryts av gråten som sitter i min hals.
- Jag förstår inte vad du pratar han säger han lugnt. Hur kan han stå där och ljuga mig i ansiktet.
- Du vet precis vad jag pratar om. Om du nu bara ville ha mig för att göra Eleanor svartsjuk kunde du bara sagt det, inte gå bakom ryggen på mig, jag har väl sett bilderna när ni går runt i Manchester och håller handen, när ni kysser varandra på fotbolls matchen. Kom inte och säg till mig att det inte är någonting skriker jag nu. Hans ansikte ändra uttryck och färg.
- Det är inte vad de ser ut att vara säger han och tittar på mig.
- Hur patetisk är inte du, att du ens kan säga det. Det är precis vad det ser ut som. Du har ingen aning om hur värdelös du har fått mig att känns precis.
- Alexandra, jag jag kan förklara säger han och tårar börja glänsa i ögonen på honom.
- Det finns inget att förklara, du kysste henne, du var med henne säkert på många sätt när du har sagt att du är kär i mig, att du vill ha mig. Men du är precis som alla andra och jag trodde du va annorlunda väser jag fram och dra min arm ur hans hand, han gör inget motstånd utan bara står och tittar på mig. Jag tar på mig skor och jacka, då säger han något.
- Alexandra gå inte, snälla säger han hest.
- Allt jag känner är att jag hatar dig just nu säger jag och försöker torka bort mina tårar.
- Alex börjar han.
- Nej, Louis hör aldrig av dig till mig igen någonsin säger jag går och och smäller dörren bakom mig sedan springer jag ner för trappan ut genom porten ut på Londons gator.
Tillslut stannar jag sätter mig på en bänk och gråter ännu mer det slutar inte, maten i min mage vänder och vrider på sig som den säger till mig att den inte vill vara kvar där, jag tittar mig runt omkring av de lilla jag kan se eftersom allt mitt smink har runnit, lite längre ner finns en gränd jag går ditt går in och ställer mig bakom en container och stoppar ner fingrarna i halsen. Nästan direkt åker maten upp, det ger mig en skön känsla eftersom det tar bort bilderna på Louis och Eleanor som är fast limmade på min hornhinna, men det känns också skabbigt att stå där att spy, att jag har sjunkit så lågt igen, Andy skulle definitivt inte få veta och detta var bara en en gångs grej, det skulle inte hända igen. Jag börjar traska hem, det en stund innan jag är framme. När jag kommer in hör jag Andy avsluta ett samtal.
- Nä hon kom precis jag hör av mig sen säger han och kommer ut i hallen tittar på mig som måste vara ett vrak och sedan kramar han mig, en lång kram som känns bra. Tack för att jag har Andy vem skulle jag annars ha nu.
- Du vet redan viskar jag.
- Ja han ringde för att se så att du hade kommit hem säger han. Vad hände säger han sedan. Vi sätter oss i soffan och jag berättar.
- Och sedan gick jag säger jag och avslutar allt, Andy tittar på mig med sin arm runt min axlar.
- Det låter inte som Louis alls, jag undrar vad det var, du kanske skulle låtit han förklarat.
- Nej verkligen inte, det hade ändå inte spelat någon roll säger jag och tittar på Andy lite argt.
- Nej det är sant, det kommer fixa sig jag lovar dig.
- Alla fortsätter säga att det kommer bli bättre, men när? Det ändras inte för mig, jag är värdelös eller hur?
- Det är du verkligen inte säger Andy och kramar mig igen. Du är det bästa vän jag har och jag skulle aldrig byta ut dig mot någon säger han och pussar mig på pannan. Sedan hjälper han mig att tvätta av allt smink och sedan sjunger han mig till sömns.
2013-02-07
17:28:11
Nobody compares to you - Kapitel 19
Sista andeblicken: - Han frågade om dig. Snabbt tittar jag upp på Alexander.
- Vad sa du
- Att du och Andy har flyttat till London att du för tillfället jobbar som modell är och är skit lycklig utan honom i ditt liv säger han och ler emot mig.
- Ibland hatar jag dig men ändå tycker jag om dig.
- Jag vet jag vet kom nu går vi och träffar Andy säger han och knuffar mig framåt.

Tre dagar med min bror jag så otroligt snabbt, han var bara en av de personer som jag aldrig tröttnade på, kanske för att vi var tvillingar eller att vi hade en kemi. Under tre dagar hade vi gått på bio, varit ute i stan, lagat en ganska lyckad middag. I vanliga fall så brukar vi nästan bränna upp köket, idag skulle han hem men först med mig till jobbet, det var inget stort idag en rock fotografering om jag inte hade fel sedan skulle jag släppa av honom på stationen och åka hem och göra mig redo för min och Louis dejt ikväll.
Vi skulle hem till honom och laga middag och mysa, förhoppnings vis är han bättre på att lägga mat en vad jag är. Jag och Alexander tar taxin ner till platsen vi ska vara på, när vi kom ditt sattes jag direkt i sminkstolen och fick en mörk sminkning, de satte också in långt lös hår och klädde mig i svarta skinnbyxor en trasig tröja och en skinnjacka.
- Snygging säger Alexander och flinar till mig, jag räcker ut tungan åt honom, han gillar inte den sorts stilen han är mer inne för tjejer som gillat pike tröjor och skräddarsydda byxor, den mer snobbiga stilen om man ska säga de.
När jag va klar drog jag av löshåret och bytade om, sminket brydde jag mig inte om eftersom jag skulle duscha senare. Jag och Alexander tog ännu en taxi ner till stationen, jag bad den vänta på mig i en kvart eftersom jag bara skulle säga hej då till honom.
- Hej då snorunge säger han och ger mig en stor kram.
- Hej då kiosk säger jag och känner hur han ler, vi kramas hårade.
- Du får komma och hälsa p´å snart, mamma och pappa saknar dig.
- Jag saknar dem också, jag är ledig nästa vecka så jag hade planerat att kanske komma då.
- Bra, jag hälsar dem det säger han och ger min ännu en kram innan han går till sitt tåg, jag vänder mig om och sätter mig i taxin för att åka hem.
Väl hemma tar jag en snabb powernap och duschar och börjar göra mig redo, jag tar på mig en spets tröja med jeans och en snygg kofta ovan på. Till sminkningen gör jag lite som photoshoten idag jag gillade sminkningen faktiskt det såg annorlunda ut på mig och jag avslutade det med ett rött läppstift. Håret lät jag bara vara, jag tittade på klockan Louis skulle hämta mig om fem minuter, jag drar på mig ett bara svarta korta convers och en stor svara jacka och möter Andy i hallen.
- Var ska du?
- Hem till Louis svara jag, han flinar.
- Ha inte för kul bara säger han och blinkar. Jag smäller till honom på armen.
- Hej då Andy säger jag och går ner där Louis redan väntar.
Hemma hos honom börjar vi laga pasta cabronara, det går sjukt mycket bättre än vad det gjorde för mig och Alexander.
- Det är verkligen jätte gott säger jag och tar en tugga.
- Det är bara för att du var med säger han och ler emot mig.
- Verkligen inte. Hemma brukade jag och min bror nästan bränna upp köket när vi lagade mat så vi fick bara laga mat i mikron av mamma tillslut säger jag och Louis skrattar.
- Tur att jag var här annars hade du väl bränt ner stället.
- Förmodligen säger jag och ler.
Efter maten börjar Louis diska och jag sätter mig i soffan med datan och väntar på honom, jag klickar upp twitter och skrollar och ser något som jag inte väntade mig, jag skrollar lite mer och mitt hjärta slår snabbare och mina ögon fylls av tårar.
2013-02-02
00:46:19
Nobody compares to you - Kapitel 18
Sista andeblicken: - Det lovar jag dig att du inte är, Louis är bara mer pojkväns killen han har alltid tur i kärlek, och eftersom han dejtar dig så har han verkligen det. Jag log emot honom.
- Ibland vet du bara vad du ska säga eller hur.
- Japp säger han och ler. Vad säger du om att imorgon går du jag ut på stan och har en tbswaaa.
- Såklart. The best day with Andy and Alex svarar jag.

Nästa dag vaknade jag rätt sent men jag var glad över att jag bara skulle ta det lugnt med Andy idag, jag hoppade snabbt in i duschen och började sedan klä på mig då min mobil ringde, när jag ser namnet bryter mitt ansikte upp i världens största leende.
En halv timme senare går jag in i Andys rum han står och klär på sig.
- Hej Andy säger jag.
- Hej A, värsta vad du är glad idag säger han, jag står säker och ler som en idiot.
- Emh ja, är det okej om vi tar vår dag en annan dag? Frågar jag.
- Ja det är de varför då, snälla säg inte att det är Louis du ignorerar mig för. Vi båda skrattar.
- Nej Alexander är i stan han tänkte stanna tre dagar.
- Va fan vad kul, va inte ute för länge då idag, jag har också saknat han.
- Du glömmer ibland att han är min bror inte din säger jag och räcker ut tungan mot honom.
- Han är ju dock mer lik mig och det är ni som ska vara tvillingar säger han och skrattar igen. Jag räcker ut tungan igen och går ut ur rummet klär på mig ytterkläder och drar ut mot centrum.
Utanför Starbucks känner jag igen min bror, han har fått mörkare hår men annars är han sig lik.
- Hej Alex ropar han när han får syn på mig. Jag kramar han hårt, jag har faktiskt saknat honom, han var en person jag kunde berätta allt för.
- Hej Alex säger jag bara för att reta honom, han ger mig en liten ond blick men ler emot mig sedan.
- Kom nu din nob säger han och drar in mig på Starbucks. Några minuter senare kommer vi ut med varsin kopp.
- Haha jag fick en rosett det fick inte du säger jag och flinar emot honom.
- Ja men killen i kassan flörtade inte med mig säger han och ler lite stolt.
- Klart han gjorde sa jag och flinade. Vi går igenom London och tittar in lite här och där.
- Så är det någon kille i ditt liv då? Frågar han mig och blickar, jag ska precis svara men då ringer min mobil och jag tar upp den det är Louis.
- När man talar om trollen säger jag och viftar med den innan jag svarar.
- Hej snygging hör jag Louis säga.
- Hej babe säger jag och jag känner Alexanders blick rakt på mig.
- Vad hittar du på?
- Jag är i stan med min bror, han överraskade mig med att komma ner några dagar.
- Jaha va kul men då ska jag inte störa, vi kan väl äta ute när han har åkte hem?
- Ja absolut, han åker på måndag.
- Låter jätte bra, men jag ringer dig imorgon eller något.
- Det låter jätte bra, puss hej då.
- Puss hej då säger han och vi lägger på.
Jag känner direkt Alexanders blick.
- Så vem är han? Frågar han och jag känner hur jag rodnar.
- Du vet Andys kompis Liam?
- Ja klart, jag och Liam är lite smått kompisar om du har glömt?
- Ja just de, eh du vet hans band kompis Louis.
- va fan Alex det trodde jag inte om dig säger han och skrattar sedan kramar han mig. Jag är glad för din skull säger han och ler.
- Tack Alexander säger jag och vi fortsätter vår promenad.
- Jag träffade på Nate för ett tag sedan säger han rätt tyst sedan. Fast det har gått snart två år rycker jag fortfarande till av de namnet förmodligen av allt han har gjort emot mig.
- Jaha och? Frågar jag och försöker att låta oberörd.
- Han frågade om dig. Snabbt tittar jag upp på Alexander.
- Vad sa du
- Att du och Andy har flyttat till London att du för tillfället jobbar som modell är och är skit lycklig utan honom i ditt liv säger han och ler emot mig.
- Ibland hatar jag dig men ändå tycker jag om dig.
- Jag vet jag vet kom nu går vi och träffar Andy säger han och knuffar mig framåt.
2013-01-30
22:57:23
Nobody compares to you - Kapitel 17
Sista andeblicken: Där fanns massa människor och överallt gick det runt servitriser, nästan direkt när vi hade kommit in höll vi i ett glas champagne. Lisa drog med mig och började prata med massa människor, jag pratade också men kände mig ändå lite utanför tills jag kände en arm runt min midja och jag vände mig om och möttes av Louis vackra ögon. Han kysste mig på kinden och jag kände hur jag rodnade.


Vi spenderade resten av kvällen att inte försöka se ut som ett par utan som vänner, därför försökte jag prata lika mycket med de andra killarna som med Louis, under kvällens gång såg jag flera gånger hur Lisa och Harry sjönk in i djupa samtal med varandra. Jag log åt det, det hade varit bra för Lisa att få lite nya vänner som inte har kontakt med hennes ex.
Just nu stog jag och Lisa med killarna och klockan började närma sig elva, Lisa skulle ge mig skjuts hem och vi skulle dra en tidig kväll. Jag skulle hem och förmodligen slöa med Andy och Lisa ska iväg till sin mamma över söndagen. När vi snackade de sista minuterna hördes en silkeslen röst.
- Hej Louis sa rösten och han vände sig om och eftersom jag stog brevid honom kunde jag se personen när han vände sig, där stog nog en av de sötaste tjejerna jag någonsin sett. Hon stog där och gav ett flörtigt leende mot Louis.
- Hej Eleanor sa Louis, lite rädd lät det som.
- Hur är det? Jag saknar dig sa hon ännu flörtigare och strök sin hand över hans arm, okej nu gick hon lite för långt hade hon inte märkt att Louis andra arm gick runt min midja och att han stog nära mig.
- Hej Alexandra, Eleanor var det? Sköt jag in och la fram min hand så hon kunde se att han höll armen runt om mig, hon tittade runt och gav sig ifrån ett litet skratt.
- Ja Eleanor sa hon och log emot mig, sedan vände hon sig mot Louis igen.
- Vad vill du Eleanor?
- Jag kanske saknade dig säger hon och ler. Jag vänder mig om för att Lisa petar på mig och gör ett tecken att vi ska åka nu.
- Babe vi ska åka nu säger jag och petar på Louis. Han tittar sig snabbt omkring sedan böjer hans sig ner och ger mig en ganska hård passionerad kyss och när jag tittar upp ser Eleanor ut som ett svart moln.
- Hej då babe säger han och ler emot mig. När jag går förbi ger jag henne en liten vikning och säger. - Hej då Eleanor, som jag förväntade gav hon mig inte ens sån trevlig blick.
När jag kommer hem ser jag att Andy sitter i soffan framför datorn.
- Hej Andy säger jag och går in på mitt rum och byter snabbt om till shorts och en tröja.
- Hej A säger han och tittar upp när jag kommer ut igen.
- Vem är Eleanor? Frågar jag, jag kunde inte låta bli.
- Oh redan säger han och gör ett snabbt sne leende.
- Vadå redan?
- Hon är Louis ex, de gjorde slut i november typ någon vecka efter deras ett års dag. Jag ger honom en blick.
- November, han träffade mig en månad efter säger jag.
- Tur de, han va lite av ett vrak efter de gjorde slut, fast han försökte inte visa det.
- Så jag är hans repond girl, det är ju bara perfekt säger jag och kastar mig is soffan. Andy lägger armen om mig och drar mig intill honom.
- Det lovar jag dig att du inte är, Louis är bara mer pojkväns killen han har alltid tur i kärlek, och eftersom han dejtar dig så har han verkligen det. Jag log emot honom.
- Ibland vet du bara vad du ska säga eller hur.
- Japp säger han och ler. Vad säger du om att imorgon går du jag ut på stan och har en tbswaaa.
- Såklart. The best day with Andy and Alex svarar jag.
2013-01-27
21:01:12
Nobody compares to you - Kapitel 16
Sista andeblicken: Harrys perspektiv:
Jag känner hur Lisas andetag blir tyngre och jag tittar ner på henne och ser att hon sover, försiktigt lyfter jag upp henne och bär in henne i mitt sovrum och lägger henne på sängen. Hon får sova där inne eftersom Louis har det ena gästrummet och de andra är inte riktigt klart än. Jag lägger henne ner utan att väcka henne, sedan drar jag täcket över henne sedan går jag tillbaka till vardagsrummet, där finns en nästan full spritflaska som väntar på mig.



Alexandras perspektiv:
Jag vaknade brevid Louis som låg och snarkade tyst jag log, sen gick jag ut för att titta till Lisa, dörren till Harrys sovrum stog öppen så jag tittade in, där låg Lisa och sov, var va Harry då tänkte jag. Jag gick till vardagsrummet och såg han ligga i soffan och sov, sprit flaskan som han hade tagit fram kvällen innan som var full då va nu tom, jag suckade och blockade bort den och glasen och gick in till köket och la undan det. Sedan tog jag fram ett glas fyllde de med vatten och letade upp två Alvedon och satte mig brevid Harry och knuffade lite på honom, han vaknade och tittade med kisade ögon på mig.
- God morgon sa han kvävt.
- God morgon, bakis? Frågade jag.
- Ganska säger han och ler lite.
- Här säger jag och ger honom vattnet och Alvedonen.
- Tack, var är Louis och Lisa? Frågar han efter han har svalt dem.
- Sover, fast jag tänkte väcka dem nu säger jag och ler och reser mig upp. Jag börjar med Lisa, jag väcker henne försiktigt genom att skaka lite på henne, hon vaknar snabbt och går ut till Harry. Sedan går jag in till Louis med honom tänker jag inte vara lika snäll, när jag kommer in i rummet ligger han i mitten av sängen och sov. Jag tog ett språng hoppade på sängen och satte mig på honom och började hoppa och säga med min gnälligaste röst.
- Louis, vakna vi måste upp nu. Louis vakna samtidigt som jag skakade på honom. Han öppnade långsamt ögonen och mumlade någonting, sedan blundade han igen och sedan från ingenstans kastade han sig upp så jag ramlade bakåt i sängen så började han kittla mig, jag är också världens kittligaste person så tillslut skrattskrek jag och han slutade genom att ge mig en puss på munnen och att springa ut från rummet. Jag samlade mig snabbt och sprang efter honom.
Någon timme senare sitter vi i köket och äter Louis och Harrys rätt misslyckade pannkakor, alla är rätt tysta och jag undrar vad jag ska göra idag, Louis har säker något planerat, och Lisa ja hon ville säkert bara vara ensam, jag fick kolla med Andy sen.
- Ja jag måste nog börja dra, måste iväg och handla en klänning tills ikväll säger Lisa och reser sig.
- Vad ska du göra? Frågar jag.
- Elle magasin har något stort event ikväll säger hon och rycker på axlarna.
- Ska du också ditt? Vi med säger Louis och ler.
- Va kul säger Lisa och ler. Du då A, vad ska du göra?
- Vara hem gissar jag på säger jag och ler.
- Nej men följ med du kan vara min plus one. Snälla jag vill inte vara ensam säger Lisa och ger mig puppy eyes.
- Ja följ med så kan vi spendera tid ikväll också säger Louis och tar tag i min hand.
- Okej då, men då måste jag följa med och köpa en klänning säger jag och reser mig, Lisa nickar ivrigt och drar iväg med mig.
Några timmar senare vid sju tiden på kvällen satt jag och Lisa i bilen, hon såg verkligen enastående ut, hon hade en svart klänning, som var lite genomskinligt här och där, och sitt ny slingade hår uppsatt och en sotad sminkning. Jag hade på mig en röd klänning med gudliga klackar och håret utsläppt som vanligt med rätt neutral sminkning.
- Redo? Frågade Lisa.
- Alltid svara jag och bilen stannar och vi hoppar ut, blixtarna är allt jag ser men Lisa drar i mig och vi står på matten ett tag. Jag hör hur rösten blir högre och mer tjej skrik bryta ut och jag vänder mig om och längre ner ser jag Louis och killarna, vi får ögonkontakt och han ger mig ett stort leende, herregud det leendet kunde få mig att smälta rakt ner. Jag och Lisa blev klara tillslut, eller Lisa blev klar och vi kom in där inne. Där fanns massa människor och överallt gick det runt servitriser, nästan direkt när vi hade kommit in höll vi i ett glas champagne. Lisa drog med mig och började prata med massa människor, jag pratade också men kände mig ändå lite utanför tills jag kände en arm runt min midja och jag vände mig om och möttes av Louis vackra ögon. Han kysste mig på kinden och jag kände hur jag rodnade.
2013-01-22
00:14:49
Nobody compares to you - Kapitel 15
Sista andelicken: - Min värld faller isär. Hon tittar på mig men ögonen fyllda av tårar. Han gjorde slut med mig halvskriker halv gråter hon ut. Jag bara tar henne i min famn det finns inget bättre att göra, hon håller om mig och gråter fullt ut , jag drar försiktigt in henne och stänger dörren, och vänder huvudet, där står Louis och Harry.
- Här kommer att behövas alkohol säger Harry och går in i köket.



Lisas perspektiv:
Alexandra leder in mig i vardagsrummet jag håller fortfarande ett krampaktig tag om henne, just nu är hon det som håller mig stående tills vi sätter oss i soffan. Jag sitter där, och är närvarande men ändå inte. Hur kunde det bli såhär det kändes tomt som någon tagit bort en bit av mig. Jag kände hur töntig jag var men ändå, jag älskade verkligen honom, jag tänker hans namn i huvudet, Erik, Erik. Det gör ont och bilden som jag har sett hela kvällen spelas ännu en gång upp i mitt huvud, han i sängen men någon annan, orden efter att jag inte var något för honom. Jag började nästan gråta av tanken. Harry kommer in med en stor spritflaska och några glas, fats jag ser i ögonvrån hur både Alexandra och Louis skakar på huvudet, jag bryr mig inte jag ska dricka just nu är fuck the world allt jag känner jag vill inte bry mig om något, Harry häller upp mycket i ett glas till mig och sig själv och jag tar snabbt en klunk och känner hur det bränner till i halsen men bryr mig inte och tar en klunk till. Jag hör hur Alexandra frågar mig saker och hur jag svarar och att jag gråter samtidigt men det slutar snart, alkoholens magi har börjat slå in men om jag känner min alkohol så kommer jag börja gråta ännu mer snart.
- Du Lisa jag och Louis ska gå och lägga oss klara du dig med Harry säger hon och tittar på mig, jag tittar snabbt på Harry som får upp ett leende.
- Jag lovar jag bits inte skämtar han.
- Jag klara mig svara jag och ler mot henne, hon ler tillbaka och kramar mig hårt och går sedan iväg med Louis, kvar sitter jag och Harry. Vi har båda druckit upp nu och han fyller på igen.
- Så varför är du en stor drickare ikväll? Frågar jag honom och tar en klunk.
- Ungefär samma som dig säger han och tar också en klunk.
- Så du har också blivit dumpad.
- Typ vi var aldrig ett par direkt men jag gillade verkligen henne och så bara ja försvann hon säger han och jag ser nu att han gråter, jag vet ju precis hur kan känner sig så jag går och sätter mig på skinnfåtöljens kant och håller honom en stund till jag känner att hans har slutat gråta sedan sätter jag mig igen. Han tittar upp på mig.
- Hur känns det för dig då? Frågar han. Nu känner jag att jag börjar gråta, han gör samma sak sätter sig brevid mig och håller om mig.
- De säger att det är en krossat hjärta men det gör ont i hela kroppen hulkar jag fram och lägger mig på hans ben och han kilar min rygg och tillslut somnar jag.
Harrys perspektiv:
Jag känner hur Lisas andetag blir tyngre och jag tittar ner på henne och ser att hon sover, försiktigt lyfter jag upp henne och bär in henne i mitt sovrum och lägger henne på sängen. Hon får sova där inne eftersom Louis har det ena gästrummet och de andra är inte riktigt klart än. Jag lägger henne ner utan att väcka henne, sedan drar jag täcket över henne sedan går jag tillbaka till vardagsrummet, där finns en nästan full spritflaska som väntar på mig.