onednovellstorys

Sista andeblicken: Louis perspektiv: Jag stog kvar och kände lite hur tårarna börjar rinna. Jag smyger mig bakom och sätter mig på en högtalare och försöker torka bort tårarna, jag känner hur någon sätter sig brevid mig, det är Harry, han kramar mig och säger bara. 
- Andy sa att ni hade gjort slut, du behöver inte prata om det men jag finns här för dig. 
- Det gör bara så jävla ont säger jag.  

Alexandras perspektiv:

När jag hade vaknat nästa morgon hade jag bestämt mig jag skulle åka hemma denna veckan istället, jag hade först ringt jobbet och kollat så att de var okej att jag bytade veckor och det var det sedan ringde jag min mamma. Jag visste att det inte skulle bli några problem hon skrek mig i örat av lycka när jag sa att jag hade tänkt komma hem en vecka. Då kom jag på det, nu var det februari och jag hade inte varit hemma sedan jul. Jag väckte Andy och sa att jag redan skulle hem idag. Han blev ledsen eftersom det var hans sista vecka innan de åkte på turne men han förstod mig.
- Jag hjälper dig packa säger han och ler det kommer du behöva säger han sedan. Jag kastar min kudde på honom.
- Tack Andy säger jag och försöker att le. Med Andys hjälp gick hela packnings processen snabbare, jag drog på mig jeans en vit vanlig tröja och en tjockare kappa och bruna boots och sedan drog jag och Andy iväg med min väska för att köpa frukost på Starbucks och sedan skulle han följa med mig till tågstationen.

Vi käkade på tågstationen och satt mest under tystnad, tills Andy sa.
- Måste du åka?
- Andy jag orkar inte vara kvar ärligt, jag vill bara komma ifrån en tag och när jag kommer tillbaka är han inte här.
- Men du kommer ju ändå att se honom, i tidningar och på tven.
- Men det är inte samma sak, här kan jag vara rädd över att springa på honom och jag vill verkligen inte det just nu.
- Jag förstår dig men jag önskade bara att vi kunde ha denna veckan tillsammans.
- Jag med men du ska bara vara borta i en månad.
- Ja och med att du åker nu så kommer vi inte att träffas på fem veckor säger han och knuffar mig.
- Jag vet säger jag och lutar mig på hans axel. Då hörs mitt tåg som ropas ut, vi går långsamt till den rätta perrongen.
- Hej då A säger Andy och ger mig en lång hård kram.
- Hej då Andy säger jag och kramar hårt tillbaka. När vi släpper varandra ser det ut som han torkar bort en tår.
- Andy gråt inte säger jag och känner hur mina ögon vattnas.
- Jag försöker säger han och skrattar då skrattar jag med sedan kramas vi igen innan jag hoppar på tåget hem.

När jag hoppar av på tågstationen hemma i Wolverhampton ser jag direkt min mamma och pappa, Alexander träffade ju jag senast igår. Jag springer fram och omfamnar min mamma och ger henne en hård lång kram.
- Hej mamma säger jag och ler emot henne.
- Hej älskling säger hon och stryker mig över kinden. Sen vänder jag mig emot min pappa.
- Hej pappa säger jag och kramar honom.
- Hej Alex säger han och ler emot mig. Pappa går framför oss till bilen, mamma som ser rakt igenom mig sedan tiden efter Nate frågar direkt.
- Vad har hänt älskling? Och jag börjar förklara väl hemma och efter mamma har satt på tee vattnet blir jag klar. Hon nickar bara och ler emot mig, hon fattar att jag inte vill att någon sak försöka ge mig tips och råd just nu.

Jag går upp på mitt gamla rum och slänger av min väska, jag har massa bilder kvar mest är på mig och Andy och mina tre bästa tjej kompisar här ifrån, Beth, Ann och Sophie. Annars har jag inte så mycket vänner jag har aldrig varit populär och de flesta såg mig som ett freak eftersom jag spydde hela tiden innan. Jag ler emot bilderna som finns på oss och tar upp mobilen.
En timme senare sitter vi fyra tjejer runt vårt bord på vårt favorit cafe i stan.
- Vi har saknat dig så jävla mycket Alex säger alla tre i munnen på varandra och jag ler.
- Hur har du det? Frågar Beth.
- Just nu känns allt rätt skit svara jag.
- Förklara säger Ann. Och jag förklarar när jag är klar säger alla tre ett ord var.
- Kukhuvud säger Beth.
- Idiot säger Sophie.
- Dumstrutt säger Ann vilket får mig att börjar gapskratta och sedan fortsätter samtalet i några timmar. När vi tar på oss jackorna plingar dörren till och som en vana tittar jag ditt och får ögonkontakt med personen som går in. Vi båda tittar på varandra, jag vet inte om jag ska ignorera det eller bli arg, ledsen eller rädd. Några meter ifrån mig står Nate.  

Komentera.