onednovellstorys

Sista andeblicken:Jag springer ut i köket och in i vardagsrummet och sätter mig framför datan för att böka biljetter. Min mamma kommer in hon ser på mig att det är något. 
- Har han vaknat? Säger hon och tittar frågande på mig, jag nickar bara, hon ler och går ut ur rummet. Jag ler själv, nu efter fyra år ska jag äntligen få träffa honom igen. 

Fyra dagar senare:

Jag hade blivit hämtad av Felicia, hon skulle lämna va mig i Nialls lägenhet, sedan skulle hon hämta honom, efter fyra år skulle jag äntligen få se hans vackra, jag var rädd för att han inte skulle känna samma sak för mig men Felicia hade sagt att i hans värld känns det fortfarande som om det var fyra år tillbaka, fast han hade förstått att det hade gått fyra år. Felicia parkerade framför huset där Niall bodde, vi tog ut våra väskor och gick in, Felicia hade en extra nyckel. Vi satte väskorna i garderoben sen satte jag mig för att vänta i vardagsrummet.

-Jag smsar när vi nästan är här säger Felicia och kramar mig.
- Okej svarar jag och kramar tillbaka, sedan går hon ut och jag sitter kvar.

Jag sitter i soffan men kan inte bli bekväm jag försöker hitta en bra position att sitta så länge medans jag väntade, och när han kom skulle jag kasta mig i hans armar, eller inte, skulle jag krama honom, kyssa honom. Jag blev otåligare och otåligare, fast tillslut fick jag smset. ** han är uppe om 5 **. Så om fem minuter skulle Niall vara här, om fem minuter skulle jag få möta honom igen, min kropp började vibrera på ett konstigt sätt. Av längtar kanske, jag hade saknat honom varje dag i fyra år och nu skulle vi träffas igen. Jag stog i dörröppningen i vardagsrummet, hallen var precis brevid så Niall skulle se mig direkt när han kom in. Jag hörde hur någon satte i en nyckel i dörren och hur det vreds om. Jag tog ett djupt andetag och höll andan nu nu skulle det hända. Nyckeln drogs ut och dörren öppnades Niall steg in men såg mig inte han tittade ner i marken stängde dörren vände sig om låste, släppte ner sin väska och vände sig om och tittade rakt på mig.

 

 

 

Vi tittade på varande länge, eller det kände som en evighet han hade inte ändrat ett dugg han såg lite äldre ut i ansiktet men inget mer. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar och hur det började rinna ner för kinderna, och samma sak hände på Niall. Sedan slängde jag mig i hans armar och han tog emot mig, och höll om mig hårt som om han var rädd att släppa taget, vi stog där och kramade varandra och grät.

- Jag har saknat dig viskade jag. Då tittade han på mig

- Inte mer än vad jag har saknat dig svarar han och kysser mig en lätt kyss, men den får hela min värld att stanna, den kyssen får mig att glömma att han har varit borta i fyra år allt försvinner det är bara jag och Niall som finns för ögonblicket. Sedan lämnar hans läppar mina.
- Jag älskar dig säger jag och ler stort.
- Jag älskar dig med svara han med ett ännu större leende. Sedan kommer jag på, jag måste berätta för Niall.
- Niall det är något jag måste berätta säger jag och försöker låta allvarlig, han tittar lite skrämt på mig.

- Vad är det älskling? Frågar han oroligt.
- Jo det är så här börjar jag men hinner aldrig avsluta min mening. För då hörs en liten pipg röst som kommer ut ur sovrummet och gnuggar sig i ögonen.
- Mamma, jag är vaken nu säger pojken som kommer ut, han är en liten mini kopia av Niall, brunblont hår, med blå ögon och en blandning mellan irländsk dialekt och svensk. Jag tittar på Niall vars ögon har blivit stora som tennisbollar, han tittar på pojken sedan på pojken.
- Niall det där är din son säger jag och fortsätter. När jag kom hem till Svergie upptäckte jag att jag var gravid och jag valde att behålla barnet eftersom jag var rädd att jag skulle förlora dig för alltid så jag behövde honom för att hålla kvar vid dig. Niall tittar på mig med den aning av ett leende.
- Vad heter han? Viskar Niall.
- Nate Niall Horan Dawson viskar jag tillbaka. Då gör Nate de oväntade genom efter att ha stått och tittat på Niall i någon minut, springer han fram och skriker.
- Dada och kramar Nialls ben. Niall får mer tårar i ögonen sätter sig ner och kramar sin son.
- Hur vet han det? Frågar han och tittar på mig.
- Jag har visat honom, han har alltid vetat vem sin pappa är svarar jag.
- Vet de andra, min mamma, min pappa?
- Ja alla har vetat det utom fansen vi har hållit det hemligt för Nates skull så länge, tills han skulle träffa dig. Jag ville att du skulle träffa honom innan någon annan fick veta det. Niall reser sig upp och lyster upp Nate i sin famn.
- Äntligen säger han och pussar mig.
- Vadå äntligen säger jag och skrattar.
- Äntligen kan jag få ha en familj med dig som jag har velat ha så länge, äntligen är vår svåra kärlek över, nu kan det inte bli bättre. Nu är det du jag och Nate för alltid, jag släpper inte taget om dig igen säger han och kysser mig, jag ler.

Kärlek gör alltid ont, men du måste få kärleken att vara värd smärtan.. 

Så där har ni det, det sista kapitlet i Stole My Heart, vad tyckte ni om den då?

Jag är rätt nöjd med dem faktiskt, Nialls och Cissi kärlek har aaldrig varit enkel men ingen av dem ger upp på den så de får kämpa. 

Jag kommer börja med nästa snart, ska lägga upp lite info om den. 

Tack till alla som läser, och idag är en extra bra dag, eftersom jag fyller 17 idag! Så det och att sista kapitlet är upp och jag är nöjd med denna novell. 

Komentera på nu!

Sista andeblicken: - Snälla Niall, du måste vakna, du måste vakna viskar jag igenom gråten. Sedan ligger jag där brevid honom, bara för att vara när honom. Efter vad som känns som timmar knackar någon på dörren och säger att besöks tiden är slut men går inte in. Jag reser mig sakta upp, tårarna har slutat rinna men de har lämnat blöta fläckar på Nialls kudde, jag ställer mig brevid honom, tar tag i hans hand igen böjer mig ner och ger honom en försiktigt kyss. 

4 år senare: Nialls perspektiv:

Allt kändes som en dröm som om jag sov, det kändes som allt gick så snabbt. Jag minns inte mycket heller det sista som jag kommer ihåg är att jag hör Cissis röst som säger åt mig att inte lämna henne och att jag måste vakna, jag förstår inte jag sover ju bara, det är väl inte så farligt. Jag känner på mig att jag har sovit allt för länge, klockan måste säkert vara tre på eftermiddagen. Jag försöker slå upp ögonen men ögonlocken känns så tung fast med lite ansträngning får jag upp dem. Jag kisar med ögonen på grund av de starka ljuset som rummet har, fast jag är inte i mitt rum, jag verkar vara i en sjukhus säng, jag försöker titta min omkring trots ljuset som åker rakt in i min ögon. På en soffa en bit där ifrån sitter Felicia och Liam och pratar.
- Kan någon av er släcka lampan säger jag med en kraxig röst. Båda två stannar upp i samtalet de blir knäppt tysta och vänder sina huvuden emot mig som om de inte trodde att jag hade sagt något, Felicias ögon fylls med tårar och hon hoppar upp och flyger på mig och ger mig en kram.
- Åhh Niall du är vaken, jag kan inte fatta det säger hon och kramar mig ännu hårdare.
- Va, jag förstår ingenting säger jag efter Liam också har kramat mig, Felicia och Liam tittar på varandra som om de ska bestämma vem som ska säga det.
- Ehh jo Niall börjar Felicia hennes röst avbryts av min nästa fråga.
- Var är Cissi? Frågar jag, jag saknar henne och kan inte längta mer efter att få hålla om henne.
- Hon är i Svergie svarar Liam.
- Har jag varit har i två dagar eller? Eller mer? Kommer hon hem snart? Jag ställer alla möjliga frågor känns det som.
- Niall, Cissi har flyttat tillbaka till Svergie säger Felicia och tittar ner i marken.
- Va? Men hon skulle ju bara ditt på semester, hon skulle komma hem efter en vecka.
- Niall, eh jag vet inte hur jag ska säga detta. Men men säger Felicia och harklar men hon säger det tillslut. Du har varit i koma i fyra år. Jag stirrar på henne, hon måste skoja.
- Vad är det sista du mins? Frågar Liam. Jag tänker efter, att det var Liams födelsedags fest, och en tjej hade kysst mig, Cissi hade sett det och att jag sprang efter henne och ut på en gata sedan inget.
- Att jag sprang efter Cissi på din födelsedags fest och jag sprang över en gata sedan inget mer säger jag och tittar på dem båda.
- Ja Niall, du blev träffad av en bil. Du har varit i koma i fyra år säger Felicia. Jag börjar gråta, Liam sätter sig brevid mig och kramar mig, och Felicia går ut för att ringa ditt de andra och hämta läkaren.

Sist andeblicken:- Niall, Niall min fina du får inte lämna mig, snälla lämna inte mig viskar jag till Niall, osäker på om han hör mig, Alla muskler, ben i min kropp gör ont, han fick inte lämna mig, allt gick långsamt jag rörde mig inte utan höll bara Niall i min famn. Plötsligt sätter sig någon brevid mig, det är Harry han måste ha följt efter Niall eller mig eller båda. Han gråter också. Sedan lyfter han bort mig och jag försöker komma loss men det är lönlöst, han håller hårt fast i mig. Ambulansen hade kommit och sjukvårdarna bräde in honom i ambulansen och jag och Harry kommer efter. 

Allt gick så snabbt men ändå så långsamt, vi kom till sjukhuset det sprang iväg med Niall, jag och Harry fick sitta och vänta, Harry ringde de andra och jag satt bara och stirrade rakt ner i marken, det kändes som om allt var mitt fel, om jag inte hade sprungit om jag hade stannat och lyssnat på honom hade det aldrig hänt, men jag hade inte sprungit om han inte hade kysst någon annan, jag var tvungen att stanna mina tankar. Det som hade hänt hade hänt nu var jag tvungen att hoppas på det bästa. Jag var förvånad över hur jag kände mig jag trodde att allt skulle göra ont, att jag skulle känna mig svagare. Men jag kände ingenting allt var tomt som om någon hade tagit bort alla min känslor, jag kände inget det stog still.

Natten gick förbi, de andra kom men fortfarande inget, jag hörde knappt var det andra sa till mig, jag satt och tittade ner i marken. Han var tvungen att bli bra, jag skulle ju åka hem. Jag var tvungen, på förmiddagen, kom en läkare ut och förklarade hans tillstånd. Jag visste inte om jag skulle ta en suck av lättnad eller om jag skulle skrika. Han låg i koma, min fina älskade Niall låg i koma, han kanske aldrig skulle vakna. Vi fick gå in och hälsa på honom, alla andra gick in samtidigt men jag satt kvar, jag ville vara ensam med honom. Ingen försökte få med mig in heller de förstod att jag ville vara ensam med honom. De var inne hos honom i en timme ungefär, sedan gick jag in, jag kände inte min kropp direkt men den gick framåt mot dörren. Jag stängde den bakom mig och stängde persiennerna så man inte kunde se in i rummet. Sedan tog jag ett andetag och vände mig om.

Där låg han helt still med en andnings apparat. Det kändes hemskt se honom så. Jag satte mig på en stol brevid honom och tog tag i hans hand och kysst den mjuk, sedan tittade jag på honom och kände att tårarna kom och jag vägrade stoppa dem jag började gråta hysteriskt.

- Niall, du får inte lämna mig, du får inte viskar jag igenom gråten. Som jag väntar på ett svar att han ska öppna ögonen och titta på mig med de blå ögonen och säga att han inte kommer lämna mig. Jag fortsätter gråta och titta på honom.
- Niall, snälla snälla, jag älskar dig, du får inte lämna mig. Jag är inte mig utan dig, du får inte lämna mig säger jag lite högre än en viskning och mer panikartat.

Jag orkar inte sitta och hålla hans hand, jag reser mig upp och vankar av och an i rummet, tittar på honom och gråter mer hysteriskt. Jag vill bara att han ska hålla om mig och säga att allt kommer bli bra, att detta bara är en hemsk mardröm. Jag går försiktigt fram till hans säng, och lägger mig försiktigt brevid honom. Jag lägger mitt huvud brevid hans så jag kan titta på honom och jag lägger min ena hand på hans bröstkorg.
- Snälla Niall, du måste vakna, du måste vakna viskar jag igenom gråten. Sedan ligger jag där brevid honom, bara för att vara när honom. Efter vad som känns som timmar knackar någon på dörren och säger att besöks tiden är slut men går inte in. Jag reser mig sakta upp, tårarna har slutat rinna men de har lämnat blöta fläckar på Nialls kudde, jag ställer mig brevid honom, tar tag i hans hand igen böjer mig ner och ger honom en försiktigt kyss.
- Jag älskar dig mer än allt annat, och jag lovar dig jag kommer att vänta på dig viskar jag släpper hans hand och går ut där ifrån, ut från sjukhuset och till min lägenhet för att packa och åka hem till Sverige.

Sista andeblicken:

- Ja jag har inte varit där på ett år, men jag ska bara vara där i en vecka. 
- Okej det kan jag överleva säger han, men kom hit nu nu ska jag visa dig hur mycket jag har saknat dig säger han och lägger sig över mig och börjar kyssa min hals. 

 

 

 

 

 

 

Det blev lördag och det var Liams födelsedags fest, Niall skulle hämta upp mig vid halv sju och vi skulle åka till klubben Funky Buddha där hans fest var. Jag ville vara lite uppklädd men kände verkligen inte för klänning så jag hade vänt min garderob upp och ner men hade satt på mig svarta pumps, svarta jeans och en vit tröja med svart spets och ett hår band. Så hade jag lockat håret till stora korkskruvar. Jag tittade runt omkring mig allt var packat förutom kläderna jag skulle ha på mig imorgon och på måndag, sen skulle jag hem till min älskade familj, fast det var en vecka utan Niall fast det skulle jag klara det, hade jag klara tre månader var en vecka inget.

Klockan blev halv sju och det ringde på min dörr där stog Niall med ett par jeans och en vit t-shirt med ett hjärta på.

-Jag känner mig lite överdrivet fin brevid dig nu säger jag när vi går ner mot en taxi som väntar på oss.
- Men jag är kille det är inte meningen att jag ska vara så fin säger han och flinar. Men du är jätte fin älskling säger han sedan och kysser mig.
- Nice save säger jag och flinar sedan sätter vi oss i taxin. Det tar en stund innan vi kommer ditt och det är fullt med papparazis. Jag fick en klump i magen, jag gillade inte att folk fotade mig direkt, men jag fick väl ta det vi kom också samtidigt som Danielle och Liam så de snodde lite uppmärksamheten. Och nu när ajg träffade Danielle kände jag mig inte lika uppklädd längre hon hade en snygg lila klänning på sig som gjorde att hela hon blev dubbelt så snyggare än vanligt.


Inne på klubben var det fullt drag och man fick vänta lite innan man ens kunde komma fram till Liam men tillslut lyckades jag.
- Grattis tönt säger jag och kramar honom.
- Tack tönt svara han och ger mig ett leende sen får jag smyga iväg när flera andra ville säga grattis. Jag gick fram till baren och ställde mig med Danielle.
- Har du kul?
- Ja jag det är ju roligt, vänta bara tills du får se hans tårta säger Danielle och ler.
- Ojoj vad är det? Frågar jag i nyfikenhet.
- Det är en batmantårta säger hon och vi båda skrattar vi alla vet hur mycket Liam älskar batman..

Sedan drog vi några shots och sedan drog hon ut mig på dansgolvet. Vi dansade och jag blev presenterad för några av Danielles kompis, vi sprutade champagne och alla annan sprit på Andy och Josh, jag och Harry gjorde shot lekar, han hade tydligen fått innehusförbud eftersom Felicia var trött på att han försökte passa upp henne varje sekund på dygnet. Jag såg inte så mycket av Niall den kvällen och varje gång jag såg honom fick jag en puss innan han stack iväg med sina kompisar igen. Tillslut blev det dax dör tårtan fast först kom det tom & jerry muffins och en mindre tårta den andra skulle tydligen komma senare.

Jag stog med Harry och Josh och åt lite kaka och letade efter Niall med blicken han hade varit borta nästan hela kvällen och jag trodde att vi ändå skulle spendera tid tillsammans eftersom jag skulle iväg. Jag drog i Harrys tröja för att få hans uppmärksamhet.
- Vill du leta efter Niall med mig? Jag försökte göra puppyeyes till honom. Han skrattade.
- Klart svarade han och vi började gå runt lokalen eller mer vingla runt, vi båda var rätt fulla vid detta laget. Vi vinglade runt lite och jag ser en bit ifrån mig en blond kille som sätter grädde på sin näsa och sedan att en annan blond tjej slickar bort det. Jag blundar och tar ett djupt andetag det kan inte vara Niall. Jag öppnade ögonen igen och jo det var Niall men nu såg jag något annat framför mig. Tjejen drog in honom i en kram vilket jag kan förstå men sedan nuddade deras läppar varandra och de kysstes. Allt gick i slow motion jag stod och stirrade på när Niall kysste en annan tjej det varande inte i mer en tio sekunder men ändå. Jag känner att Harry står brevid mig och försöker prata med mig men jag hör inte honom, jag stirrar på Niall och den tjej som har släppt taget om varandra, det rinner tårar för mina kinder nu och Niall vänder sig om och tittar på mig, han fattar att jag såg allt. Han börjar gå emot mig men jag vänder mig om och springer där ifrån, jag tränger mig förbi varenda människa. Och min kropp börjar värka av vad han har gjort, jag kommer ut på gatan och tårarna rinner snabbare, jag hör han komma bakom mig så jag springer vidare. Jag hör att han ropar bakom mig.
- Cissi vänta, kom tillbaka, låt mig förklara. Vad fan fanns där att förklara han hade kysst någon annan han hade också svikit mig.

Jag nådde fram till en stor gata där det körde mycket bilar men den var tom för tillfället och skulle bara vara de i tio sekunder så jag sprang av all min kraft över det skulle ge mig ett försprång från Niall. Jag stannar och lutar mig mot en lyktstolpe på andra sidan vägen bara för att återfå lite luft innan jag tänkte fly vidare. Jag står fortfarande med ryggen mot gatan och sak precis springa vidare när jag har en hög smäll och flera bilar som bromsar så att hjulen ger ifrån sig skrik. Jag vänder mig om och något hugger till i mitt hjärta, på gatan ligger Niall, bilen som har kört på honom stannar och en man hoppar ut. Han står och ser på pojken ahn har kört på. Jag står som förlamad men det släpper och jag springer fram till Nialls kropp. Han ligger helt still det ser ut som om han sover fast det finns blod massa blod, jag känner efter och jo han har en puls men den är svag. Jag gråter mer nu och tittar upp på mannen som hade kört på honom han abra står där.
- Men ring en ambulans skriker jag åt honom, sedan lyfter jag upp Niall och håller honom i min famn.
- De är här om fem minuter säger mannen bakom mig.
- Niall, Niall min fina du får inte lämna mig, snälla lämna inte mig viskar jag till Niall, osäker på om han hör mig, Alla muskler, ben i min kropp gör ont, han fick inte lämna mig, allt gick långsamt jag rörde mig inte utan höll bara Niall i min famn. Plötsligt sätter sig någon brevid mig, det är Harry han måste ha följt efter Niall eller mig eller båda. Han gråter också. Sedan lyfter han bort mig och jag försöker komma loss men det är lönlöst, han håller hårt fast i mig. Ambulansen hade kommit och sjukvårdarna bräde in honom i ambulansen och jag och Harry kommer efter. 

Sista andeblicken

---

 

 

 

Harry stannade i någon vecka och nyheten om lilla Bastian spreds sig fort, de ramlade in gratulationer och folk ville se honom. Fast han var tvungen att åka tillbaka till tuorn tillslut, han verkade jätte knäckt över att lämna Bastian, han hade riktiga pappa gener i sig. Men han skulle klara sig, allt jag tänkte på nu när Harry hade åkt var det bara två månader kvar tills Nialls skulle komma hem. Eller en månad och tre veckor för att vara exakt.

Två månader senare:

Jag satt hemma i min soffan och väntade och väntade, Niall skulle komma hem till mig efter att ha varit bort i tre månader skulle jag äntligen få träffa honom. Min kropp gjorde ut så mycket den saknade honom, den vill ha hans armar runt omkring sig, mina läppar vill ha hans läppar, mina hörsel ville höra hans röst mina ögon ville se hans underbar ansikte med hans underbara ögon,läppar, leende ja allt.

Jag la mig nu på rygg i soffan och vänta igen, och då hördes de bästa ljud som hade kunnat komma ringklockan. Jag hoppade upp och sprang emot dörren och slet upp den, och där stog han min prins, det bästa som fanns just nu. Nialls stog där och bara log emot mig, jag hoppade på honom och började kyssa honom vilt och passionerat, han följde efter. Han tryckte tillbaka mig in i hallen och stängde dörren med sin fot och tryckte mig mot en av väggarna, samtidigt som våra kyssar blev vildare och vildare, jag började slita i hans tröja samtidigt som han började kyssa min hals och vi båda blev mer upphetsade. Han slet av min tröja och bh och lyfte upp mig och halv sprang in i mitt sovrum och kastade ner mig på sängen han drog av sina jeans och mina och sedan våra underkläder och la sig på mig och vi blev ett.

Några timmar senare låg jag och Niall i min säng, jag hade mitt huvud på hans bröstkorg och han hade armen runt mig.

- Jag borde nog åka iväg oftare om du saknar mig så här mycket säger han och flinar emot mig.
- Haha jätte roligt svarar jag och slår honom lätt på magen.
- Just de på lördag gör du inget speciellt va?
- Nej svarar jag efter att ha tänk efter en stund.
- Bra för att Liam fyller år så vi ska fira honom.
- Va kul, vilket datum är det? Frågar jag.
- 29 Augusti gumman säger han och pussar.
- Jaha för jag ska åka hem till Sverige på besök den 31 säger jag och gör en ledsen min.
- Måste du frågar han och försöker se sårad ut.
- Ja jag har inte varit där på ett år, men jag ska bara vara där i en vecka.
- Okej det kan jag överleva säger han, men kom hit nu nu ska jag visa dig hur mycket jag har saknat dig säger han och lägger sig över mig och börjar kyssa min hals. 

Två kapitel idag! jag har typ räknat på det det kommer bli tre eller fyra max fem kapitel till på Stole my heart och jag är supper taggad över slutet ska försöka lägga upp dem så snabbt så möjligt, håller på att skriva!!

Men komentera på nu !! Vill veta vad ni tycker

Sista andeblicken:Vi tar ut Sötnos på en promenad och skiljs sedan åt, när jag kommit hem har jag fått ett sms från Niall ** Framme i Paris, hit ska jag ta dig en dag. Saknar dig massor**. Jag log, fan vad jag älskade den blonda snubben.

 

En månad senare:

Det hade gått en månad sedan killarna hade åkt iväg, och det var jobbigt att inte träffa Niall, att inte få krama honom att inte på pussa på honom att inte få hålla honom i handen, ja inte ens få andas samma luft som honom kändes jobbigt. Fast jobbet hade hållit mig igång och Sötnos också. Fats nu var det lördag och jag var hemma hos Felicia för att ta det lugnt, vi hade planerat att gå ut men hon orkade inte, så det fick bli hemma hos henne istället. Hennes mage hade blivit enormt stor och det verkade som om hon skulle föda vilken sekund som helst. Fast hon ville hålla barnet inne två månader till för hon ville att Harry skulle vara där men det kunde ju inte gå.

-Okej läsk eller kaffe? Ropar Felicia i från köket, jag sitter i vardagsrummet med kakor som jag tuggar på.
- Idag vill jag vara onyttig ropar jag men jag hinner inte avsluta innan Felicia börjar svära ifrån köket.
- Jävla skit inte nu, jag hoppar upp från soffan och rusar ditt golvet är blöt.
- Spillde du eller? Frågar jag och tittar på golvet.
- Nej, mitt vatten gick säger hon och ser panikslagen ut och arg. Jag känner paniken växa inom mig.
- Men kom då, jag ringer en taxi eller ska du ha en ambulans eller ska jag ringa Charles,Will,Danielle eller Eleanore?
- Cissi ta det lugnt säger hon och läger sina händer på min axlar, jag vill att du ringer Harry och ber han komma hit nu, jag fixar det andra säger hon och räcker mig sedan hennes mobil. Jag nickar och går ut i hallen. Jag hittar Harry i kontaktlistan och ringer, signal efter signal går och tillslut svara han.
- Hej älskling, det är lite krisigt just nu, vi ska göra en intervju nu, kan jag ringa dig sen?
- Hej Harry det är Cissi säger jag och hans röst ändras.
- Cissi? Vad har hänt är Felicia? Han låter orolig och lite panikslagen.
- Jaja hon mår fint eller vad man ska sägs, men hennes vatten gick och hon sa att du skulle komma hit nu, eller så snabbt du kan.
- Absolut jag sticker direkt, hälsa Felicia att jag snabbat mig säger han och lägger på.


Harrys perspektiv:

Jag lägger på luren och tittar mig omkring jag måste hitta Paul, vi ska gå på scenen och göra en stor intervju om fem minuter men de får grabbarna klara sig själv med. Jag springer runt till jag hittar Paul, han ser mig och kommer fram och frågar strängt.
- Vad har hänt?

-Felicias vatten gick, jag måste hem nu. Först verkade som om Paul skulle protestera men nickar och dra med mig ut till en av våra bilar som är utanför. Han pratar samtidigt med en massa människor om vad som händer. Paul och jag hoppar in i bilen, vi är i Danmark och Kastrup ska inte vara så långt ifrån hoppas jag. Vi åker och Louis ringer mig.
- Hallå var är du, vi ska upp nu?

- På väg till flygplatsen.
- Va, varför då vad har hänt?
- Felicias vatten gick jag måste hem. Kan du covra för mig så länge?
- Absolut ring när du kommit ditt säger Louis. Jag ler.
- Klart sedan lägger jag på.

Väl på flygplatsen får jag plats på ett plan som ska avgå till London om en halvtimme jag springer på det spänner fast mig, det tar en timme till London sedan ska jag ta mig till sjukhuset, om två timmar hoppas jag att jag är där.

Cissis perspektiv:
Efter jag lagt på med Harry är det viktigaste att få Felicia till sjukhuset, hon har ring en taxi som kör oss relativt snabbt till sjukhuset. Jag tyckte att han kunde köra snabbare, jag var nog hundra mer gånger stressad än vad Felicia var. När vi kommer fram går Felicia lugnt till sjukhuset och jag stressar in och nästan skriker att hon ska föda. Personalen kollar på mitt stressade ansikte och Felicias lugna.
- Är du säker på att det inte är du som ska föda? Skämtar killen bakom disken.
- Hundra kan hon få ett rum nu säger jag och fnittrar lite, okej det var lite roligt.

De sätter Felicia i en rullstol och för in henne i ett rum där hon får byta om. En läkare kommer in och pratar med Felicia och tittar hur stor hon har blivit där nere.
- Vill du ha medicinen? Frågar han när han känner efter på henne.
- Ja det vill jag säger hon argt, hon börjar väl bli stressad nu.
- Okej men då får du vänta lite till, du måste bli tio cm först, jag kommer och tittar till dig om en stund. Han går ut och jag och Felicia börjar vänta.

Två timmar senare får Felicia medicinen och hon kramper kommer oftare. Jag vill faktiskt inte vara kvar i rummet, men jag känner att jag inte kan gå förens Harry har kommit och samtidigt som jag tänker de kommer Harry instörtande i rummet, andfådd och svettig.
- Jag är här jag är här pustar han ut och går fram till Felicia och pussar henne på pannan.
- Det var fane mig på tiden säger hon men ler emot honom.
- Då går jag ut så länge säger jag och flyr rummet och springer ner till cafeterian för att få i mig lite vätska. Sedan sätter jag mig utanför och väntar.


Några timmar senare väcker Harry mig, jag vaknar direkt och tittar på honom.
- Det blev en pojke säger han med världens största leende. Jag hade nog aldrig sett han så glad.
- Grattis säger jag och kramar honom, sedan går vi in i rummet och där sitter Felicia och håller en lite söt pojke, fast han är väldigt röd men jag gissar att det ska vara så.
- Hej säger jag och sätter mig brevid för att tittar på honom.
- Hej säger Felicia och ler emot mig.
- Jag ska gå och ringa killarna och våra föräldrar säger Harry och går ut ur rummet.
- Vad heter han? Frågar jag och ler emot den lilla killen.
- Bastian Harold eller Harry Styles säger hon och ler.
- Det passar honom perfekt säger jag.
- Vill du hålla honom säger Felicia. Jag titta på henne.
- Jag kommer ta sönder honom.
- Kommer du inte säger hon och lägger försiktig honom i min armar, jag tittar ner på Bastian och jag känner att jag inte kan längta mer tills jag och Niall är äldre och vi ska skaffa egna barn. 

Sista andeblicken: Aj min näsa säger han och jag får samtidigtt en blodsmak i munnen hans näsa blöder väldigt mycket. 
- Den är nog bruten vi måste till sjukhuset säger jag och tittar på hans näsa. 
- Menade du det du sa innan säger han då till mig och tar tag i mina händer. Jag tittar på honom och ler.
- Nej det gjorde jag inte, men nu ska jag få dig till sjukhuset, jag ska kunna pussa på dig säger jag och ler ännu mer. 

 

Jag och Niall njöt verkligen av de sista dagarna i Irland vi fick vara ensamma och göra vad ville men det var också rätt skönt att åka hem igen fast jag skulle sakna hans film som jag kommit så bra överens med. Och jag blev ledsen av tanken att när vi kom hem hade jag bara två dagar med honom innan de åkte på tour, fast det var i Europa nu så det var inte så jätte farligt men det skulle bli tre tomma månader utan Niall. Men jag jobbade och hade Sötnos och de andra tjejerna så det kanske inte skulle bli så farligt.

Och jag kunde inte heller fatta att två dagar kunde gå så snabbt utan att jag visste ordet av det så stog jag och Niall på flygplatsen redo att säga hej då för tre månader. Vi kramade varandra hårt och länge, längre ner kunde jag se Louis och Eleanore krams de var så gulliga, Liam och Danielle en bit ifrån oss och Felicia och Harry längre ner, Felicia var verkligen hög gravid nu, hon var i åttonde månaden. +

- Jag kommer sakna dig viskar Niall i mitt öra, jag ler.
- Jag kommer att sakna dig ännu mer viskar jag tillbaka.
-Jag lovar att ringa varje dag säger han och pussar mig.

- Bäst för dig säger jag och pussar honom på näsan.
- Killar vi måste gå nu hör vi då Paul ropa.
- Jag älskar dig viskar Niall då. Vänta lite, sa han precis att han älskade mig herregud, jag blev lite chockad men sa snabbt tillbaka.
- Jag älskar dig också, vilket jag gjorde annars hade jag aldrig sagt det. Sedan blev det några pussar till innan killarna lämnade oss. Kvar stog vi fyra tjejer.
- Starbucks någon? Frågar Eleanor efter någon minut, vi alla nickar och går ut ur flygplatsen.


Vi åker in emot staden och sätter oss på Starbucks och pratar i några timmar men vi kan inte stanna så länge jag har Sötnos där hemma och Felicia ser trött ut. När det är dax att gå hem följer Danielle med mig, hon vill träffa Sötnos en stund.
- Du bor ju jätte fint säger hon när vi kommer till hem till mig.
- Tack, jag tycker också om det.
- Det får jag hoppas annars hade det varit jobbigt att bo här ju säger hon och skrattar.

Vi tar ut Sötnos på en promenad och skiljs sedan åt, när jag kommit hem har jag fått ett sms från Niall ** Framme i Paris, hit ska jag ta dig en dag. Saknar dig massor**. Jag log, fan vad jag älskade den blonda snubben.

Här är ett kort mellan kapitel det är darför det inte händer så mycket, men Stole my heart är snart slut några kapitel till! Jag har världens ide till slutet och jag är jätte taggad över det så hoppas ni också tycker om det!

Sista andeblicken: - Är du nervös? Frågade Niall mig och tog min hand i hans.
- Lite, tänk så tycker de inte om mig svarar jag nervöst. 
- Det kommer att älska dig säger han och pussar min hand. 

Sätt igång låten och lyssna på den till kapitlet!

Fyra dagar senare, Nialls perspektiv:

Hur hade allt kunnat bli så fel, hur hade allt gått så snett. Detta som skulle bli den perfekta semestern för mig och Cissi. Jag tittar upp, jag är på någon gata i Mullingar jag orkar inte gå längre och sätter mig på marken och lutar mig mot en väg och börjar gråta jag kan inte hjälpa det. Jag känner mig så dum, så idiotisk. Jag skulle aldrig ha gjort det, Cissi var borta nu och hade rasat där ifrån direkt och skrikit att hon skulle hem och att jag aldrig skulle prata med henne igen. Jag känner på min näsa den är svullen och det blöder fortfarande lite. Men den är det nästan värt. Men jag förstår inte hur jag kunde gjort det. Fast en del var också Seans fel, eller var det, det kanske bara var jag som hade inbillat mig allt, kanske hade jag låtit min svartsjuka vunnit.

Tårarna fortsätter att rinna och det gör ont i hela kroppen, jag tänker tillbaka. Dessa fyra dagar har varit underbara, Cissi var så nervös när hon träffade mina föräldrar och min bror fast det hade såklart älskat henne. Vi hade skrattat och hon och min mamma hade klickat direkt och blivit bra vänner. Hur jag hade visat henne runt Mullingar och allt förklarat min uppväxt här. Presenterat henne till Scott och Sean och massa andra kompisar. Hur vi hade spelat fotboll till sent på kvällen. Och ikväll hade det varit fest på fotbolls planen.

Allt hade varit så bra, vi hade gått ditt hand i hand, det kändes som om min hand brände till när jag tänkte på att hennes hand hade hållit i den för några timmar sedan. VI hade gått ditt och alla hade tyckt om henne, vi hade varit kär eller jag var fortfarande det. Jag hade nog fått lite mycket alkohol i mig, men efter några timmar hade jag och några andra polare kört bear pong och när jag vände mig om stog Sean där och limmade på Cissi, jag försökte inte bry mig om det först men när han böjde sig ner och kysste henne på kinden small det för mig. Allt hade blivit svart, vad var det för kompis som gick och kysste ens flickvän på kinden. Jag hade gått fram och först skrikit på honom vad fan han höll på med, han hade sagt ingenting och jag hade boxat honom, rakt på ögat. Av rent självförsvar hade han slagit till mig på näsan.

Jag kunde inte fatta att jag hade slagit till min bästa kompis, och sedan för att göra allt värre hade Cissi börjar skrika på mig och dra iväg mig och jag hade tagit tag hårt i hennes handled sa till henne att sluta skrika, lite för argt. Hon hade bara stirrat på mig och sedan skrikit åt mig att släppa henne, att hon skulle hem och att jag inte skulle prata med henne igen.

Tårarna rann nu snabbare ner för mina kinder och jag visste inte hur jag skulle göra. Jag tittade åt sidan där jag hörde ljud, jag kunde urskilja två människor, det såg ut som en tjej och en kille. De verkade bråka, han verkade försöka hålla fast henne och fick henne emot en av väggarna. Hon skrek något i stil med släpp mig. Ett stick i hjärtat det var Cissis röst, jag reste mig och började springa ditt. 

Två kapitel på två dagar! Detta är ju bra, nu händer det lite grejer.. vad tror ni kommer hända i nästa del?

 Sista andeblicken:

- Jag vill inte att du ska bli magförgiftad sa han och kysste min nacke lätt.
- Du strumpan så lätt kommer du inte undan sa jag och han började kittla mig.

- Juste det, de är ett nöjesfält som öppnar på lördag vill du gå ditt med mig kanske? Sa han och blinkade. 
- Klart jag vill de sa jag och sedan mötte hans perfekta läppar mina. 

 

 

 

 

 

 

Det blev snabbt lördag och jag gjorde mig iordning för att träffa Niall. Vi hade snart varit officiellt tillsammans i en vecka och fans verkade ta det bra, de hade ju sätt mig runt omkring innan och vissa lyssnade ju på min morgon show, men allt kan ju inte vara glatt. Jag hade fått många vidriga och elaka kommentarer, Felicia hade varit med mig när jag fått den första hon slog bara ner datan och sa åt mig att skita i det, hon måste ju veta hur det känns hon och Harry hade ju ändå varit tillsammans länge och folk hade trott hon var otrogen mot honom, då måste folk ha fått anfall.

Jag klädde på mig och sminkade mig lätt och tog Sötnos på en promenad innan Niall skulle komma och hämta mig. Jag drog in vår luften och log av lycka, jag hade det bra nu, jag hade världens bästa pojkvän, ett bra jobb, massa underbara vänner och jag bor i London. Och just de världens sötaste och bästa hund. Jag kunde inte fatta att när jag flyttade till London i Augusti trodde jag att det inte kunde bli bättre, jo bara om jag och John gifte oss. Men tänk hur blind jag hade varit han höll mig nere och Niall ja, han fick mig att gå på moln han höjde mig till himlen. Det fanns ingen bättre än honom. Då verkade som om Sötnos hade hört vad jag tänkte efter som hon kramade min fot på hennes speciella sätt. Jag böjde mig ner och kramade.

-Okej gumman bara du är bättre än Niall. Hon slickade på min hand som om hon sa '' det är bäst för dig'' jag skrattade åt henne, hon var för underbar.


Vi gick hem igen och jag gav henne mat och vatten och väntade på att Niall skulle komma, jag tittade på klockan den var halv ett, han skulle komma nu. Jag satte mig ner i soffan och messade honom utan svar, klockan blev ett, jag ringde utan svar, klockan blev halv två. Nu blev jag arg, varför ignorerade han mig. Jag började ringa han mer och mer. Klockan blev två utan svar, nu blev jag fan förbannad om han nu inte ville träffa mig kunde han säga det, Sötnos kom och la sig brevid mig.

-Okej Sötnos just nu är typ alla bättre än Niall sa jag till henne, hon slickade mig på näsan, sympati från någon i alla fall. Sedan hörde jag en bil som bromsade i alla kraft utanför och jag såg att det var Nialls, jag tog på min jacka och gick ut beredd på att ge honom en bra utskällning. Han hoppade ut ur bilen med rosor och ett packet i andra handen och tittade på mig lite oskyldigt. Fan jag kunde bara inte vara arg på honom , så jag slängde mig i hans armar och han gav mig en av de kyssar som fick mig att rysa igenom hela kroppen och hela London tystnade.

- Förlåt att jag är sen, jag glömde mobilen hemma också.
- Du hade tur denna gången sa jag och pussade honom igen, sedan hoppade vi in i bilen och körde iväg.


Nöjesparken låg en halvtimme utanför London så det tog en stund att komma ditt, men det var så värt det stället verkade vara hur stort som helst. Jag och Niall tog varandra i handen och började gå, det kom fram några fans som bad om bild och autograf och jag ställde upp som fotograf sedan gick vi in.

- Vill en sötnos som du dela något sött med mig? Vänder han sig om och frågar mig.
- Du är redan så söt att jag får diabetes men jag nog riskera det svarar jag flörtigt och pussar honom, han skrattar åt mitt dåliga skämt och går och kommer strax tillbaka med lite sockervadd. Vi står en stund och matar varandra med den innan vi bestämmer oss för att åka lite karuseller.

Niall vill åka allt som är högt och får nästan släppa mig på frittfall.
- Niall jag vill verkligen inte säger jag lite panik artat samtidigt som jag försöker komma ut ur hans grepp.
- Nej du ska åka med mig säger han och lyckas få mig på en av stolarna och spänner fast mig. Jag känner paniken stiga inom mig när vi åker upp, jag känner hur hela min kropp sakar och hur Niall försöker hålla mig i handen fast jag håller stenhårt i maskinen och sen så åker vi ner, rakt ner, jag tror jag började gråta lite jag trodde vi skulle åka trakt ner i marken och dö. Då hade det också blivit rätt sent och jag hade förlorat min lust att vara kvar så att vi åkte hem. Vi stannade utanför mitt hus då Niall tittade konstigt på mig.
- Vad är det frågade jag honom och rodnade lite, Niall fick mig att känna mig som en liten flicka.
- Ska du inte öppna ditt packet säger han och nickade emot det, just det den hade jag glömt bort.
- Klart jag ska säger jag och river upp det, inuti i ligger en liten ask jag öppnar den försiktigt där i ligger ett armband gjort av silver med en liten bricka på där det står '' I love you more ''. jag tar upp den och får tårar i ögonen, den är så fin Niall är så fin.
- Tycker du om den? Frågar Niall försiktigt och tittar ner i marken och rodnar.
- Jag älskar den och jag älskar dig så himla mycket säger jag och ger honom en lätt kyss på kinden, han ler mot mig och lägger sin hand på mitt knä. Det är allt som behöv för att jag ska börja skacka av lycka igen, en lite beröring av Niall och han vänder min värld upp och ner. Hur kunde jag ens få någon som honom, eller just honom. Jag var kär på allvar, John var ingenting alls jämfört med Niall, han var inget. Niall fick mig att må som aldrig för. Han kramar mig en underbar kram som håller mig nära honom det känns skönt.
- Du har ingen aning om hur jävla underbar du är viskar jag och han kysser min hals, jag ryser iegn. 

LÅngt kapitel nu, vad tycker ni? Vet inte om jag ska börja avrunda denna novell, eller vi ni ha mer av denna eller ska vi snart avsluta och börja med en ny?

Komentera nu vad ni vill!

Sista andeblicken:

 Jag knackade på dörren och snart öppnades den och där stog min fina blonda pojke.

- Hej babe sa jag och kysste honom.

- Nämen hallå snygging sa han efter kyssen. 
- Vad säger du om att åka till min lägenhet ikväll? 

 

Jag och Niall promenerade hem till mig, det var ju ändå snart mitten på April och vädret var inte så farligt. Vi gick under tystnad och höll varandra i handen, det var allt som behövdes bara vi två tillsammans och inget skulle stoppa oss, att bara håll Nialls hans och gå vi en stöt att gå igen min kropp och det fick alla hår på min kropp att resa sig av lycka. Tänk att hålla någon i handen kunde få någon att må så bra, det gjorde nästan ont att tänk på Niall så mycket jag tyckte om honom. Att jag inte valde honom över John när jag hade chansen, jag kände mig så dum och korkad. Vi kom hem till mig, nyckeln hade jag fått av killarna på jobbet idag, min lägenhet såg precis ut som vanligt, utom att det var lite stökigt och att Johns saker var borta. Niall satte sig på soffan och jag gick in på mitt rum för att lägga undan kläderna och allt jag hade haft hos honom, sedan byta jag om till shorts och en vit lång armada tröja och en mössa bara för att den såg mysig ut så gick jag ut till Niall i vardagsrummet, han stirrade när jag kom ut.

-Ser du något du gillar eller jag jag och snurrade runt.
- Ja min vackra flickvän sa Niall och sträckte ut sina amrar som man gör när en bebis går emot en, och det stack till i kroppen han hade sagt min flickvän, då var jag hans och han var min. Niall var min pojkvän. Niall Horan var min pojkvän, bara min min min min och ingen skulle någonsin få ta honom ifrån mig.

Jag satte mig i hans famn och fick snabbt några kyssar, jag fulade mig lite och tog lite bilder samtidigt skulle jag vara tillsammans med Niall skulle jag minnas det för alltid. Niall märke mig tillslut och tog ifrån mig mobilen och vi tittade igenom dem, tills han satte ihop tre stycken gick in på Instagram och la upp den där och skrev '' I'm in love with this wounderful girl, Cissi Dawson :) ''. Jag log emot honom, så nu var det ute, att det var han och jag alla visste.

Vi myste lite innan jag vände mig om mot Niall.

-Ska vi käka lite nudlar och spela fifa eller något? Han tittade på mig med stora ögon innan han sedan nickade med öppen mun och stora ögon.
- Jag har aldrig träffat en tjej som gillar fifa sa han och flinade,
- jag har umgåtts konstant med killar i åtta år, jag gillar grabb grejer mycket nu för tiden sa jag och gick ut i köket och kokade upp nudlar. Niall följde efter mig.
- Du är duktig på detta sa han och la armarna runt min midja, och höll om mig hårt.
- Det är bara nudlar Niall, du får laga mat till mig någon gång, du som älskar det borde kunna laga det sa jag och pussade hans kind. Han såg stressad ut.
- Jag vill inte att du ska bli magförgiftad sa han och kysste min nacke lätt.
- Du strumpan så lätt kommer du inte undan sa jag och han började kittla mig.

- Juste det, de är ett nöjesfält som öppnar på lördag vill du gå ditt med mig kanske? Sa han och blinkade.
- Klart jag vill de sa jag och sedan mötte hans perfekta läppar mina. 

Hallå alla, vad tycker ni nu om kapitel 25? är det något speciellt ni vill ska hända? 

har ni hört Take Me Home? Man kan ju lyssna på ITunes, jag har och mina favoriter är   Last First Kiss,  Little Things och Over Agien. 

Och jag fick biljetter till deras konsert i Danmark, köpenhamn. Fatta vad lycklig jag är. Någon av er som ska ditt?

 Sista andeblicken:  Nialls perspektiv:

- Men nu är den viktiga frågan, vill du bli min sa jag och tittade nervöst på henne. Hon log mot mig ett stort strålande leende. 

- Klart jag vill dummer sa hon och kysste mig sedan. En het passionerad kyss, jag kysste henne snabbare och försökte få av henne hennes tröja samtidigt som hon försökte få av min. Sedan försatte vi som vi aldrig kunde få nog.

Cissis perspektiv:

Jag vaknade nästa morgon och såg Niall som snusade brevid mig, jag log sträckte lite på mig, sedan vände jag mig om och kollade klockan, den var 07.02. Shit jag var sen till jobbet, jag flög upp och kastade på mig en rosa tröja, jeans och en stickade kofta, jag lät håret vara och sket i smink sedan snabbt på med skor och jag drog med mig en hat och solglasögon. När jag sprang runt som en stressad idiot såg jag Niall gå emot mig sömndrucket.

- Hej babe sa jag. Jag måste rusa jag är sen till jobbet fortsatte jag pussade honom snabbt och sprang ner till gatan och fick tag i en taxi.

Jag kom inte så jätte mycket sent, men ändå sent. Och av både Will och Charles fick jag en blick som sa vi ska prata senare. Jaha det var ju typsikt. Sen kom jag på det jag hade sprungit från mitt eget bröllop. Klart de ville prata med mig. Jobb dagen gick på som vanligt vi pratade om olika ämnen och hade gäster. Efter bestämde vi för att gå ut och käka, så vi promenerade till en restaurang när radiohuset.

-Så Cissi fint move du drog på ditt bröllop sa Will med ett flin.
- Haha det kanske inte var det smartaste men jag vill verkligen inte gifta mig med honom så det kändes bäst just då sa jag och skrattade.
- Ja han blev rätt arg sa Charles nu.
- Vad hände? Frågade jag samtidigt som jag åt några pommes.
- Han började skrika och massa grejer och drack sig tydligen väldigt full.
- ja det låter som John i ett nötskal suckade jag fram.
- Så han är en arg drickare sa Will och flinade.
- Haha ja det är han, en gång förlorade Barcelona en match, det var en jobbig kväll sa jag och skrattade.

Vi käkade och snackade lite mer skit om John sen frågade Will det de båda ville veta.

-Så vem stack du iväg med den dagen då?
- Vem tror du sa jag och tittade på honom.
- Jag vill tro på Niall och de vill nog nästan alla som var på bröllopet också sa Charles med ett flin.
- Det var det jag gjorde också sa jag och kände att jag rodnade.
- Jag visste det utbrast båda så att jag hoppade till och personerna som satt runt omkring oss tittade på oss, jag började skratta. Och jag kunde inte sluta, det bara fortsatte och fortsatte, tillslut kunde vi inte vara kvar och vi gick ut.

-Så vad är dealen med dig och Niall nu då? Frågade Will.
- Jag tror att vi är tillsammans sa jag och flinade fånigt.
- Aww det är ju för gulligt sa de båda och gjorde till sig.
- och på tal om förhållanden så kallar plikten sa Charles och viftade på sin telefon.


Vi alla sa hej då och jag började promenera hem eller mot Niall jag skulle få hem mina grejer idag, de hade ju bytt lås och allt, när jag kom in trappan och stog utanför Nialls dörr kom jag på att jag inte hade någon nyckel och var tvungen att knacka på, det kändes konstigt att knacka på sin pojkväns dörr, eller va han ens min pojkvän. Jag knackade på dörren och snart öppnades den och där stog min fina blonda pojke.

- Hej babe sa jag och kysste honom.
- Nämen hallå snygging sa han efter kyssen.
- Vad säger du om att åka till min lägenhet ikväll? 

Förlåt med dålig update men lov och allt. 

Nu får man ju fråga var det någon som var på x-factor ikväll och såg killarna? Kollade på tven och halvt dog.

Och fick någon av er biljetter till deras konsert i Maj? Själv ska jag köpa till Danmark och de biljetterna släppas på måndag, jag sitter heller på ett tåg i en halvtimme till köpenhamn  än på ett tåg i sex timmar till stockholm. Och är jag i danmark kan jag åka hem samma kväll :P 

Men hoppas att ni alla fick biljetter! Det är ni värda

Sista amdeblicken:Vi satt och pratade en stund innan han från ingenstans drog fram sin gitarr från ingenstans. Sedan började hans spela jag kände genast igen melodin, jag log och han började sjunga.

Nialls perspektiv:

Cissi flög upp och skrek hon stannade några meter ifrån mig och såg vettskrämd ut.

-Vad är det frågade jag?
- Du, du har en spindel i håret sa hon darrande röst och pekade med sitt finger mot min blonda kalufs. Jag skrattade sedan knuffade jag bort spindel från mitt hår fortfarande skrattandes, hon var för underbar.

-Niall kan vi åka tillbaka nu, jag hatar skogen och n u har den spindel förstört allt för mig.
- Klart vi kan babe sa jag och packade ihop våra grejer och körde tillbaka till min lägenhet. Jag skrattade ungefär hela vägen åt Cissis rädsla för spindeln. Jag undrade också hur hon kände för mig, jag var hur jävla kär i henne som helst, men jag gissade på att hon inte skulle vilja hoppa in i ett förhållande just nu eftersom hon och John precis hade gjort slut, eller? Jag var förvirrad, jag borde nu prata med henne. Jag var tvungen att prata med jag skulle prata med henne. Vi kom upp i lägenheten.
- Cissi kan vi prata lite? Frågade jag henne nervöst.

-Klart, jag ska bara byta om det är kalt sa hon med ett leende.

Jag gick ut i köket och packade upp korgen och la sedan min gitarr i vardagsrummet. Cissi kom ut i för ett par mjukis och en t-shirt, vi satte oss på soffan jag tog några djupa andetag och visste inte hur jag skulle börja.

-Vad är det Niall frågade Cissi och tittade oroligt på mig.
- Ehh, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara sa jag och kände hur jag började små skaka.
- Bara kör på sa hon och log mot mig.
- Okej sa jag och bara körde på. Jag är kär i dig Cissi jag är så förbannat kär i dig, och jag vill att du ska vara min så ingen annan som John igen ska kunna komma och förstöra, men jag är rädd för att du inte vill hoppa in i något för snabbt efter som du gjorde slut med han för någon dag sedan.

- Niall började hon, jag har varit kär i dig länge jag med, jag valde bra John för att det verkade säkert och du skulle åka iväg och att han friade var min svaga punkt, han visste att jag hade velat att han skulle fria. Jag kände mig svag ensam och han fanns där fats jag fick ingen tillfredställing med honom, jag kände mig ännu mer tom jag kände ingen kärlek alls jag saknade bara dig jag längtade efter dig sa hon. Jag kände glädjen sprida sig inom mig hon var kär i mig också, varenda nerv i min kropp hoppade av lycka.
- Men nu är den viktiga frågan, vill du bli min sa jag och tittade nervöst på henne. Hon log mot mig ett stort strålande leende.
- Klart jag vill dummer sa hon och kysste mig sedan. En het passionerad kyss, jag kysste henne snabbare och försökte få av henne hennes tröja samtidigt som hon försökte få av min. Sedan försatte vi som vi aldrig kunde få nog.

Sista andeblicken:

Felicias perspektiv:

- Hon är borta ropade jag ut i rummet, hennes vän Patric var där inne så jag gav lappen till honom. 
- Detta fixar vi sa han och log. 
- Du verkar inte så leden över detta sa jag till honom.
- Inte du heller sa han och höjde ena ögonbrynet. Jag skrattade och Harry kom fram till mig och tog min hand. 
- Jag gisar på Niall sa han. 
- Galna ungdomar sa jag bara och flinade igen.

 

Cissis perspektiv:
Efter jag och Niall blivit ett, hade vi smitit ifrån bröllopet jag hade gjort en liten runaway bride. Vi hade åkte in om mig snabbt och jag hade slängt ner lite kläder i en väska, med lite smink och min tandbortse också allt jag behövde för några dagar borta. Sedan åkte vi hem till Nialls lägenhet. Inte bästa gömnstället, men John var rätt korkad han skulle aldrig tänka på detta. Niall och jag hade inte sagt mycket under hela resan och tystnaden fortsatte in i hans lägenhet. Där jag hade varit många gången utan att det var tyst.

- Jag ska gå och byta om sa jag och pekade på min klänning som jag fortfarande hade den på mig.
- Ja klart, jag tar fram drinkarna sa han och blinckade. Alkohol det behövdes, det hade varit en lång dag, jag hade övergett mitt eget bröllop, jag hade blivit ett med Niall, och jag hade lämnat John för alltid, det var den bästa känslan.

Inne på Nialls badrum klädde jag av mig allt, klänningen, korseten, trosorna strumpebandet allt, och drog på mig mjuka slapp trosor och en bh, med ett par jeans och en stor mysig tröja och drog sedan på mig mina uggs, de var så härliga det kändes som om man gick på moln. Sedan la jag ner klänningen i sitt fodrall och gick ut och hängde försiktigt upp den i Nialls garderob, den hade inte så mycket i sig ändå.

Sedan gick jag ut till köket där NIall satt med en wiskhy flask coh två glas.
- Du drar in de stora grejerna ser jag sa jag och satte mig ner och fylle upp mitt glas.
- Det är en dag att fira sa han och log.
- Varför då sa jag och svepte mitt glas det brände duktigt i halsen.
- För nu får jag äntligen bjuda ut dig på en dejt sa han och blinckade och fyllade på mitt glas och sitt eget.
- En dejt?
- ja en dejt sa han och skrattade.
- Okej, det funger utmärkt för mig. Han log åt det, sedan hjöde han sitt glas.
- Nostrovia sa han och våra glass klirrade mot varandra.

Sista andeblicken:

Bilen stannade utanför vårt hus och jag gick in i trappen, jag ville prata med någon men vem. Felicia och Harry hade flytta tillbaka till deras lägenhet Louis var säkert med Eleanor och Liam med Danielle och Zayn hade försvunnit från balen, jag kunde alltid ringa någon. Jag kom in i min lägenhet tog upp mobilen och ringde. 
- Hej Niall vad är det? sa Liam och lät ledsen.
- Hej Liam, gråter du sa ajg sedan för det lät som det.
- Ehh, kanske sa han tyst. 
- Ska jag komma över så kan vi gråta tillsammans?
- Vad har hänt?

- Jag kommer över så berättar jag sa jag och la på och gick sedan över till Liams lägenhet.

Cissis perspektiv:
Jag gick in på mitt rum och drog av mig klänningen och la den försiktigt på sängen och drog sedan på en stor tröja och shorts och gick sedan ut till John som satt på soffan.
- Vad vill du John? Frågade och stirrade argt på honom och satte mig så långt ifrån honom det gick.
- Jag vill försöka igen Cissi, det jag gjorde var dumt han tittade mig rakt i ögonen när ahn sa det, det gjorde ont men kändes bra jag hade saknat John men han hade sårat mig mycket.
- Du verkar tro att du bara kan valsa in här och göra vad du vill, att jag ska kasta mig över halsen på dig och säga ja att ta dig tillbaka, du var otrogen mot mig du kastade bort ett helt förhållande som vi hade byggt upp.
- Det var inte meningen sa han då, det var dumt.
- Inte meningen? Så vadå hon våldtog dig eller? Eller sov du och hon drog ner byxorna på dig och låg med dig? Det var visst meningen annars hade du fan inte gjort det, om du verkligen hade älskat mig hade du inte gjort det. Jag undrar bara vad som fick dig att göra det för det var inte jag. ALTT JAG NÅGONSIN GJORDE VAR ATT ÄLSKA DIG! skrek jag rakt mot honom. Han stirrade på mig hans visste itne vad han skulle säga väl.
- Cissi sa han tillslut. Det var dumt av mig jag fattar de och jag skulel aldrig ha gjort det jag vet men gjort är gjort och jag ångrar mig när du kastade ut mig gick inte ens till henne som du sa jag har bott på ett hotel och slutade prata med henne då. Sedan har jag föröskt prata med dig men jag har inte vågat. Och sedan har jag sett och hört att du har hängt massa med de killbandet och spreciellt med han killen som var här nu innan, NIall eller vad ahn heter. Har du gjort något med honom? Frågade han nu och tittade på mig som om han var sårad, han hade ingen rätt att vara sårad.
- Det angår inte dig ett dugg vad jag har gjort och inte har gjort med honom. Han fattade att jag hade gjort något han kände mig, han hade spenderat åtta år med mig.
- Okej men jag är här för att jag vill försöka på riktigt jag är redo att göra allt för dig, här och nu sa han och tittade allvarligt på mig.
- John du tror väl inte att jag kan svara på det nu? Jag kan inte svara på det nu, för som jag känner just nu vill jag slå ihjäl dig.

Han suckade och tog upp två saker ur fickan och la de på bordet framför oss.
- När du har bestämmt dig kan du ringa mig, kom ihåg jag är redo att göra allt för dig sa han och lutade sig försigt fram mot mig och kysste mig sanbbt på kinden.
- Sluta John sa jag tyst.
- Jag har saknat att göra det sa han och gick jag hörde dörren smälla bakom honom när jag tillslut tittade på vad han hade lagt på bordet, en lapp med hans nummer på och en lite blå ask.

Kort kapitel ajg vet, men det blev två på raken, jag har massa ideer nu till denna novell eller ja massa jag har en stor ide till vad osm kommer att hända. Hoppas ni tycker om det hittills komentera vad ni tycker och vad ni tror kommer att hända.

Kommer hon att välja JOhn  igen eller kommer hon vänta på Niall eller göra något helt annat?

minst sex komentarer så kommer nästa kapitel ut på fredagkväll eller tidigt på lördag morogn, lovar!