onednovellstorys

2012-11-19
21:44:00

Stole my heart - kapitel 34

Sist andeblicken:- Niall, Niall min fina du får inte lämna mig, snälla lämna inte mig viskar jag till Niall, osäker på om han hör mig, Alla muskler, ben i min kropp gör ont, han fick inte lämna mig, allt gick långsamt jag rörde mig inte utan höll bara Niall i min famn. Plötsligt sätter sig någon brevid mig, det är Harry han måste ha följt efter Niall eller mig eller båda. Han gråter också. Sedan lyfter han bort mig och jag försöker komma loss men det är lönlöst, han håller hårt fast i mig. Ambulansen hade kommit och sjukvårdarna bräde in honom i ambulansen och jag och Harry kommer efter. 


 

 
för full efekt, klicka och lyssna på denna förfärligt bra låten som bara passar så sjukt bra till kapitlet, kan förekomma tårar.. eller nä men kanske

 

 

Allt gick så snabbt men ändå så långsamt, vi kom till sjukhuset det sprang iväg med Niall, jag och Harry fick sitta och vänta, Harry ringde de andra och jag satt bara och stirrade rakt ner i marken, det kändes som om allt var mitt fel, om jag inte hade sprungit om jag hade stannat och lyssnat på honom hade det aldrig hänt, men jag hade inte sprungit om han inte hade kysst någon annan, jag var tvungen att stanna mina tankar. Det som hade hänt hade hänt nu var jag tvungen att hoppas på det bästa. Jag var förvånad över hur jag kände mig jag trodde att allt skulle göra ont, att jag skulle känna mig svagare. Men jag kände ingenting allt var tomt som om någon hade tagit bort alla min känslor, jag kände inget det stog still.

 

 

Natten gick förbi, de andra kom men fortfarande inget, jag hörde knappt var det andra sa till mig, jag satt och tittade ner i marken. Han var tvungen att bli bra, jag skulle ju åka hem. Jag var tvungen, på förmiddagen, kom en läkare ut och förklarade hans tillstånd. Jag visste inte om jag skulle ta en suck av lättnad eller om jag skulle skrika. Han låg i koma, min fina älskade Niall låg i koma, han kanske aldrig skulle vakna. Vi fick gå in och hälsa på honom, alla andra gick in samtidigt men jag satt kvar, jag ville vara ensam med honom. Ingen försökte få med mig in heller de förstod att jag ville vara ensam med honom. De var inne hos honom i en timme ungefär, sedan gick jag in, jag kände inte min kropp direkt men den gick framåt mot dörren. Jag stängde den bakom mig och stängde persiennerna så man inte kunde se in i rummet. Sedan tog jag ett andetag och vände mig om.

 

Där låg han helt still med en andnings apparat. Det kändes hemskt se honom så. Jag satte mig på en stol brevid honom och tog tag i hans hand och kysst den mjuk, sedan tittade jag på honom och kände att tårarna kom och jag vägrade stoppa dem jag började gråta hysteriskt.

- Niall, du får inte lämna mig, du får inte viskar jag igenom gråten. Som jag väntar på ett svar att han ska öppna ögonen och titta på mig med de blå ögonen och säga att han inte kommer lämna mig. Jag fortsätter gråta och titta på honom.
- Niall, snälla snälla, jag älskar dig, du får inte lämna mig. Jag är inte mig utan dig, du får inte lämna mig säger jag lite högre än en viskning och mer panikartat.

Jag orkar inte sitta och hålla hans hand, jag reser mig upp och vankar av och an i rummet, tittar på honom och gråter mer hysteriskt. Jag vill bara att han ska hålla om mig och säga att allt kommer bli bra, att detta bara är en hemsk mardröm. Jag går försiktigt fram till hans säng, och lägger mig försiktigt brevid honom. Jag lägger mitt huvud brevid hans så jag kan titta på honom och jag lägger min ena hand på hans bröstkorg.
- Snälla Niall, du måste vakna, du måste vakna viskar jag igenom gråten. Sedan ligger jag där brevid honom, bara för att vara när honom. Efter vad som känns som timmar knackar någon på dörren och säger att besöks tiden är slut men går inte in. Jag reser mig sakta upp, tårarna har slutat rinna men de har lämnat blöta fläckar på Nialls kudde, jag ställer mig brevid honom, tar tag i hans hand igen böjer mig ner och ger honom en försiktigt kyss.
- Jag älskar dig mer än allt annat, och jag lovar dig jag kommer att vänta på dig viskar jag släpper hans hand och går ut där ifrån, ut från sjukhuset och till min lägenhet för att packa och åka hem till Sverige.


Kommentarer:
#1: :D

neeeeeej :( meeera!:D

2012-11-20 @ 16:07:00
#2: Anonym

Åhhh såå bra!

2012-11-21 @ 13:17:06
#3: ayya

Du skriver så bra meeer

2012-11-21 @ 17:36:11
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: