onednovellstorys

- Amy Gase? Jag tittade förvånat på honom. 

- Ja? sa jag nervöst.

- Vinnie Fiorello, jag är en av ägrana till skivbolaget Fueled By Ramen och jag är här för att hitta nya talanger till vårt företag, och jag tycker att du är helt rätt för oss. Så vad säger du? Skulle du vilja ha ett skivkontrakt med oss?

Jag stog stumt och stirrade på honom, Fueled By Ramen ville ha mig, ett jätte stort skivbolag..

- Öhh var allt jag fick ur mig.

Den 10 Jaunari: 
De senaste månaderna hade gått så snabbt, sedan mitt uppträdande på Londons julfestival hade allt förändrats jag hade haft flera möten med Vinnie, men jag hade inte riktigt blivit singnad än, jag fattade det inte så bra. Jag hade skrivit under ett kontrak de hade han också men vi skulle mest se hur det går. Gick min singel bra skulle vi spela in ett album eftersom jag hade massa låtar som jag tycket jag kunne sätta där. Sen börja sälja dem och kanske då börja vara förband till någon av deras stora artister. Jag hade spelat in Never Say Never och det lät bra, det lät skit bra. Även om det inte gick bra för singlen så var jag ändå hur nöjd som helst jag hade spelat in en singel och den skulle finnas i massa affärer och spelas på radio kanaler. 

Idag skulle den släppas i äffererna och imorgon skulle jag till en av Englands största radio kanaler göra en interjuv och sedan skulle den spelas på radio för sörsta gången. Och dagen efter de var det min sista dag i Lonodn sen skulle jag hem till mamma och stanna där någon vecka sen skulle jag tillbaka och någon vecka senare till USA för att släppa singlen där. Det skulle gå bra jag kände det på mig. 

Jag, Vinnie och Jeff som jag hade velat ha med mig som min sång coch var i en skiv butik i London och såg på när man lastade upp singeln på en hylla där det stog '' Nyaste heta artist'' och under en liten lapp där det stog '' Amy Gase med singlen Never Say Never''. Skiv omslaget var bra det var en bild på mig och min pappa som ung. Det passade efter som låten är till honom. Jag kände lyckan genom kroppen när de stapplade upp singlarna på hyllan. Detta var fantastisk. Sedan var det bara interjuvn imorogn och dagen efter det hade jag en sak kvar att göra min sista chans. Sedan tänkte jag inte göra mer. 

Jag vaknade nästa morgon nervös och klar vaken fast klockan var sex på morogn. Jag sprang in och duchade snabbt sen klädde jag på mig, jeans en the fray tröja ett par kängor och sminkade mig lätt fixade håret innan jag tog på min tjocka dunjacka och gick ut där Jeff väntade på mig. 

Vi kom fram till radio kanalen tidigt en halv timme tidigare än innan jag skulle ha min interjuv. Vinnie var redan där och vi satt och pratade och han fick lugna ner mig, fast det gjorde det lite lugnare att han skulle vara där. Vi fick komma in i studion några minuter innnan det var min tur och blev presenterade för programledarna. 

- Jag heter Mason sa en lång krampig man. 

- Och jag Sam sa en kort blond kvinna. 

- Trevligt att träffas sa jag. Amy Gase. Sedan fick vi sätta oss och så blev det dags. 

- Nu är vi tillbaka ni hörde precis Want U Back med Cher Llody. Med oss i studion har vi Vinnie Fiorello som är ägare för det stora skivbolaget Fulued By Ramen och han har med sig sin senaste upptäckt Amy Gase och vi har fått äran att spela hennes singel för på radion Never Say Never vilket ni ska få höra om en stund.  Amy varför presenterar du inte dig själv lite sa Mason och log emot mig.

- Hej sa jag lite nervöst. Jag heter Amy Gase är nitton snart tjugo och kommer från Bradford. JAg har spelat och sjungit praktiskt sett hela mitt liv sa jag och log nervöst.

- Amy jag kanske har fel men jag har hört att du har uppträtt med The Fray sa Sam.

- Det är sant sa jag och skrattade. 

- Hur gick de till?

- Eh, jag var i Paris med min bästa kompis genom att vi följde efter One Direction för hennes tiding som vi jobbar på så när vi var i PAris ville de att vi skulle göra en interjuv för dem också så jag tog den eftersom jag är ett stort fan. Och Isac Slade sångare kände igen mig lite eftersom jag för två tre år sedan hade gjort en cover på deras låt You Found Me och hade skickat den till honom varje dag i två månader om jag inte har fel så svarade han till att han älskade min cover så i Paris sa jag till honom att jag ville bli sångerska och då ville han hjälpa mig lite så han bjöd upp mig att sjunga den på konserten och det var helt fantastiskt.

- Det låter så sa Mason. Och så fortsatte de tillslut var det  dags att sätta igång min låt. När jag hörde den börja spelas var det en sjuk känsla det började vibbrera i kroppen av lycka. Det var världens bästa känsla och jag ville aldrig att den skulle försvinna. 

12 Januari: 

Jag stog och trängdes med massa tjejer det var varmt och trångt i gallerian. One Direction hade en skiv signering och det var Zayns födelsedag han blev tjugo. Jag och Nina stog i kön för att träffa dem Nina ville igentligen inte komma. Men hon gjorde det för min skull, sen skulle vi åka hem tillsammans. I min hand höll jag det jag skulle ge honom den sista chansen. Kön rörde sig lågsamt frammåt. Fast man kunde se killarna nu, först kom Niall, Liam, Zayn, Louis och sist Harry. Nina tänkte gå sist av oss två sedan gå snabbt där ifrån Harry hade tydligen smsat henne och hon udvikt honom för min skull. Hon var världens bästa kompis fast jag tyckte att hon skulle ge honom en chans. 

Tillslut kom vi fram Niall log mot mig när jag kom fram. 

- Tjena sa han.

- Hej Niall sa jag, haft en bra dag?

- Absolut sa han och log igen som kom jag till Liam och det hände typ samma sak. Sen var det Zayn.

- Hej Zayn sa jag.

- Hej babe sa han och tittade upp han såg chockad ut som han kände igen mig han hade redan signat min skiva. Jag la paketet framför honom.

- Grattis sa jag och gick vidare till Louis och Harry fast jag vände mig snabbt om och jag såg att han stirrade på det sedan på mig fast sedan kom Nina till Harry.

- Nina? Sa han och såg chaockad ut. 

- Hej sa hon tog sin skiva och drog mig där ifrån. Jag såg att hajn var på vippen att resa sig och gå efter henne men hans livvakt stoppade honom. 

- Vad var det du gav honom frågade Nina. '

- En power ranger och jag hade skrivit Pumba på den. 

- En intim grej eller?

- Japp. 

- Okej nu åker vi hem.

Tre dagar senare.

Jag hade inte hört från Zayn alls han hade inte fattat jag hade gett upp. Jag hade varit lite depprimerad de seanste dagarna och idag var det värre. Jag skulle få reda på siffror imorogn om singlen och var otroligt nervös.  Jag var på väg på väg till en åker som låg en bit från vårat hus den gav mig allt sådant lugn, jag kunde stå där förevigt och känna som om livet var felfritt. 

Jag stog där ett bra tag innan jag hörde fot stegbakom mig, Jag vände mig om och blev så chockad att jag nästa ramlade. Där gick Zayn rakt emot mig, han stannade en meter ifrån mig och vi strirrade på varandra. 

- Hej Amy sa han tyst.

- Hej Zayn sa jag. 

- Jag har saknat dig.

- Jag har också saknat dig.

- Din mamma sa att du var hät ifall du tycker det är konstigt att jag är här. 

- Jaha sa jag tyst. Han tittade på mig en stund utan att säga något. 

- Så det var dig jag såg i London förra året. 

- Kände du igen mig?

- Amy du är inte världens enklaste att glömma men jag var inte säker och jag trodde du hade gått fram till mig då.

- Jag visste inte vad jag skulle säga sa jag och rodnade. 

- Ett enkelt '' Hej Zayn det är Amy'' sa han och skrattade. 

- Haha ja det kunde jag men jag ville säga lite andra grejer också sa jag och tittade ner i marken. 

- Som vadå sa han och gick frma till mig nu och tog min händer i hans det kändes perferkt som om våra händer var gjorad för varandra. 

- Att att jag är kär idag och var förit de för alltid men visste inte hur jag skulle säga det sa jag och kollade han rakt in i ögonen.  Han strirrade på mig. Jag tittade nervöst på honom.

- Bra sa han tillslut. För jag har också alltid varit kär i dig. Sedan kramde han mig hårt och länge och jag kände tårarna rinna av lycka.

Efter en stund lyfte jag blicken och tittade honom i ögonen och lågsamt möttes våra läppar i en ljuv kyss. Jag var kär så kär och jag älskade honom. 

- Jag älsakr dig viskade jag.,

- Jag älskar dig med sa hon och kysste mig igen. Jag gissar att den som väntar på något gott väntar aldrif för länge.

Så här har ni det sista kapitelet på Moments! Vad tycket ni? Vad vill ni ha mer till nästa gång? Kometera och snart kommer en tävling upp! 

- Okej då sa jag och började stämma den lite snabbt.

- Vad heter låten sa hon då.

- Never say never. 

3 månader senare: December

Jag skakade av nervositet, jag var så rädd att jag skulle göra bort mig ramla, host sjunga fel eller snubbla. Det var dags för mitt uppträdande. Om jag vann denna tävligen skulle jag få uppträda på en stor festival som hölls under jul veckan och där skulle det finnas massa skivboloag och talangscouter. Jag var sist det kändes bäst eller? De andra som hade sjungit hade varit rätt duktiga och jag kände att jag inte passade in att jag var annerlunda att ingen skulle tycka om mig.

Fast jag kände mig ändå rätt säker Nina och min music lärare Jeff hade hjälpt mig rätt mycket vi hade valt att ta låten med piano tillslut det hade låtit bäst och min röst lät bäst till det men eftersom jag inte kunde spela piano skulle Jeff spela. Det ändå som fick mig från att inte svimma just nu var tanken på att denna låten var till min pappa att jag visste att han skulle vara så stolt över mig när han hörde den. Att det skulle göa honom så glad. Sen hörde jag det, det som fick min kropp att skaka ännu mer. 

- Och vår sista men inte minsta sångerska idag är Amy Gase med sin egen skriva låt Never Say Never. Folk började applådera smått och jag gick med darrande knän upp på scenen. 

Framför mig satt det rader och rader med människor som stirrade på mig. Ta det lugnt Amy tänkte jag du har uppträt för människor än detta jag har uppträtt med min idol jag kan klara detta. Jag ställde mig framför micken och tittade snabbt på Jeff som satt vid pianot nedanför scenen. Han tittade frågade på mig och jag nickade. Han började slå ner tangeterna som började spela ut min låt. Jag skulle uppträda med min egen låt, det lät konstigt i mitt huvud. Jag hörde  ett hur det blev dags, jag tog ett djupt andetag och började. 

- Some things we don't talk about, better do without, just hold a smile, we're falling in and out of love, the same damn problem,together all the while.You can never say never,why we don't know when
time and time again, younger now then we were before.Don't let me go,don't let me go,don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go. picture. You're the queen of everything, as far as the eye can see under your command.I will be your guardian when all is crumbling steady your hand. You can never say never, why we don't know when time and time again younger now then we were before. Don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go. We're falling apart, and coming together again and again, we're coming apart but we pull it together pull it together, together again. Don't let me go,don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go.

Jag avslutade den sista tonen och pianot avslutade låten och jag tittade ut över publiken och de klappade hårt, vissa visslande och andra skrek högt. Jag såg min mamma som satt näst längst fram ställa sig upp och klappa vildast av dem alla, Nina ställde sig upp efter och sen började en efter en efter en ställa sig upp. Snart stog alla upp och aplåderade till mig. Det var otroligt jag tror jag började gråta lite. Jag kände något vått rinna ner för min kind, det kändes otroligt. Rektorn som var talaren sa till mig att det var ju bra och att jag fick gå och kramas lite med min familj innan resultatet skulle komma. Jag slank snabbt ner från scenen och möttes av min mammas famn sen Ninas och Jeffs och massa andra kompisar från skolan. 

- Du var så bra älskling sa min mamma. Din pappa hade varit stolt. Jag log mot henne jag kände i hela kroppen att pappa hade varit så stolt över mig hade ahn varit här hae han kramat mig hårdast och lyft upp mig i luften på skoj och kanske kittlat mig i sidan. 

Att vänta på resultatet var det jobbigaste jag hade varit med om, juryn tog väldigt lågt tid på sig och jag satt ner och skakade och bet på mina naglar. Tillslut kom det upp en kvinna med hårt kammat hår i en knut och med långa röda naglar hon gick fram till micken och började prata med en sträv röst. 

- Ja detta har ju varit en intersant kväll, vi har hört många talangfylda flickor och pojkar här ikväll coh det har varit ett tufft val fast tillslut har vi alla enats om en mycket begåvad elev som ska få uppträda på London julfestival och det är ingen mindre än Amy Gase sa hon och slog ut händera. Folk började klappa och hurra jag stog som förstenad tills vår rektor drog upp mig på scenen. Kvinnan tog emot mig och gav mig micken.

- Så Amy du hade skrivt denna låten själv, vad handlar den om?
- Öh det är en låt till min pappa sa jag tyst. 

- Han måste vara så stolt över dig är han här med oss ikväll sa hon och log mot mig. 

- Nej, han dog i en flyg olycka för lite mer än två år sedan sa jag lite hörge nu. Kvinnan såg på mig snabbt och var tvungen att smala sig snabbt. 

- Det var ju sorligt, men då handlar låten om honom?

- Ja, en av de saker han alltid sa till mig var att alltid tror på sina drömmar och man ska aldrig säga aldrig. 

- Va gulligt det är något alla ska tycka. Då får vi tacka för oss Amy och du kommer få uppträda på London julfestival den 26 December och jag tycker alla ska sprida de ordet så alla kan få del av denna talang. Amy Gase alla sa hon och jag fick en kram innan jag gick av scenen. 

26 December:

Det var nu dags för mig att gå upp på ännu en scen med mycket mer männsikor än förra gången och här bland dessa människor fanns det folk som kunde ge en skivkontrakt. Det gjorde det mer nervöst för mig. Jag hörde mitt namn ropas upp och jag gick upp jag hade börjat vänja mig lite nu vid detta laget, jag hade bestämmt mig att sluta bli nervös. Jag stog nu mitt på scenen och tittade ut över folkmassan eftersom det var mörkt och strålkastarna inte nådde så långt ut såg jag inte alla männsikor och jag hörde pianot sätta igång och jag gjorde det jag kände att jag var bäst på. 

Jag var klar och gick av scenen, under låten hade jag tagit några beslut, som jag fullfölja snart, jag skulle bara njuta lite av mitt lova vara med Nina och min mamma och inte göra några läxor. Min mamma var med mig igenoch vi stog och vi stog och pratde lite bakom scenen för att lyssna lite andra artister när det kom fram en lång man.

- Amy Gase? Jag tittade förvånat på honom. 

- Ja? sa jag nervöst.

_ Vinnie Fiorello, jag är en av ägrana till skivbolaget Fueled By Ramen och jag är här för att hitta nya talanger till vårt företag, och jag tycker att du är helt rätt för oss. Så vad säger du? Skulle du vilja ha ett skivkontrakt med oss?

Jag stog stumt och stirrade på honom, Fueled By Ramen ville ha mig, ett jätte stort skivbolag..

- Öhh var allt jag fick ur mig.

Så kapitel 24 är äntligen uppe förlåt för dålig uppdatering. Men sista kapitelet kommer upp i helgen. Ska bli bättre ska också förmodligen ha en tävling sen också. Skulle ni vilja det? 

Ha det bra så länge och komentera massor. ! :)

här är den riktiga låten som jag använder i kapitlet http://www.youtube.com/watch?v=Aihu16RyYp8

Veckorna gick förbi och det var dags för mig att åka ner till London och Oxford för att börja min skolgång, mamma och jag hade suttit uppe nästan halva natten och pratat och hon hade hjälpt mig att packa. Eftersom jag bodde så långt ifrån skulle jag bo på skolan så det var inte bara kläder som skulle följa med. Jag hade packat ner alla mina böcker, min gitarr såklart min dator min kamera och så vidare och så vidare. <uppropet började tolv och jag ville vara där i god tid och fixa mitt rum så tidigt som möjligt. Så mamma och jag körde ner till London tidigt på morgonen. Jag somnade i bilen och blev väckt av mamma när vi var utanför.

Oxford var stor, skrämmande stort, jag ville inte gå ut jag ville stanna i bilen, hur skulle lilla jag någon där inne, det måste finnas hundra som jag eller bättre än mig.

- Amy, hur mår du? Min mammas röst väckte mig från mina tankar och jag vände mig emot henne.

- Bra jag mår bra sa jag och försökte låta övertygande.

- Du är väldigt blek sa hon och tittade på mig med sin allvarliga blick.

- Lite nervös bara, men kom nu jag ville lägga in mina grejer innan uppropet sa jag och gick ut ur bilen, mamma kunde se igenom mig hur enkelt som helst. Jag gick till bagageluckan och tog ut min stora resväska som var full med kläder sen hade jag också en kartong med massa saker och min kamera och data väska och min gitarr. Jag tog den stora resväskan och min data väska medans mamma tog kartongen och kamera väska och gitarren. Vi gick under tystnad igenom den stora byggnaden och med lite hjälp från äldre elever hittade vi till slut mitt rum.

Mitt rum var inte de bästa men inte de sämsta, det fanns en lagom stor säng, ett litet skrivbord med en stol ett litet badrum med dusch toa och vask och en liten garderob och en liten byrå och en planka på en av väggarna som säkert skulle vara till böcker. Hur skulle jag få plats med alla mina grejer här inne tänkte jag samtidigt som jag släpade in min väska i rummet med mamma bakom mig.

- Ja det är väll inte så farligt sa hon bakom mig.

- Nä jag kommer väll att överleva sa jag och la ner min data på sängen. Och vände mig och tittade på min mamma hon hade lagt ner resten av grejerna på min säng också. Och tittade nu på mig med stora ögon.

- Kom hit sa hon och jag gick fram till henne och fick en stor varm kram. Jag höll om henne -änge, jag ville inte släppa taget, hon var allt jag hade just nu. Nina hade smsat massa förlåt sms, men jag visste inte hur jag skulle göra hon hade ljugit för mig och jag klarade inte av när folk ljög hur visste jag att hon inte skulle göra det igen. Till slut var vi tvungna att släppa taget, det var dags att gå till uppropet.

Mamma följde mig till salen som var mycket enklare att hitta, vi stannade utanför och tittade på varandra med tårar i ögonen och jag kramade min mamma en sista gång på några månader.

- Hej då mamma, jag kommer sakna dig viskade jag i hennes öra.

- Jag kommer sakna dig ännu mer, du är ändå min lilla ängel. Jag tittade henne rakt i ögonen nu.

- Och mamma jag vill inte att du ska ha svält när jag kommer hem så glöm nu inte att köpa mat, kylskåpet är fullt för tillfället annars har jag pratat med Trisha hon kommer att komma över lite då och då och kolla till dig sa jag med ett leende.

- Det är jag som är din mamma är det inte jag som borde läxa upp dig lite nu sa hon och skrattade.

- Och det är din dotter som köper maten i huset så det säger mycket sa jag och tittade in mot salen den började fyllas nu och det kändes som det snart var dags för uppropet.

- Du är för underbar du sa hon och rufsade till mitt hår.

- Du med mamma men jag måste in nu sa jag och gav henne en snabb kram till innan jag gick in och jag vände mig om och mimade '' jag älskar dig'' till henne och hon gjorde samma sak.

Salen som jag kommit in var en stor gigantisk föreläsnings sal med röda väggar och den var hur stor som helst och jag gick snabbt upp och satte mig i en av de tomma raderna. Jag tittade runt i salen, jag såg rätt många killar och tjejer som alla såg minst lika nervösa ut som mig, jag kanske skulle lyckas hitta en kompis här det hade varit bra, fast jag var ju van att vara ensam. Snart stängdes dörrarna och en gammal man kom fram och ställde sig framför oss, jag gissade på att de var rektorn.

Ungefär en timme senare var jag ute ur salen och jag skyndade mig till mitt rum, jag behövde packa upp men när jag hade kommit in och låt och gått fram till skrivbordet för att lägga min kartong där slog ajg i foten på något hårt, det gjorde ont och jag började svära högt. När jag böjde mig ner för att se var det var, blev jag positivt överraskad en mini kyl det var bra att ha. Jag bestämde mig för att gå och handla lite till den sen men först skulle jag packa upp.

Kläderna åkte in i den lilla garderoben och byrån konstig nog fick allt plats. Sen fick min data och kamera vila på skrivbordet och allt mitt krimskrams jag hade med mig fick åka ner i lådan som fanns i skrivbordet och mina böcker på den lilla bokhylla jag hade. Sen hade jag lite bilder jag hade tänkt sätta upp, det var några på mig och Zayn från barndomen från balen och sånt, sen hittade jag en på mig och Nina, den var inte så gamla jag tror den togs innan vi åkte efter killarna, jag har armen runt hennes huvud och nacke hon håller i den och skrattar och jag tittar ner i marken och ler. Jag ler nu också det är en fin bild. Jag satte upp den först sen lät jag det andra vara jag var hungrig och skulle handla lite.

Jag vandrade ifrån campuset och ner till staden jag hade kommit en bit innan jag hörde en röst bakom mig.

- Amy, AMY! Jag vände mig om och såg en blond kalufs komma springande efter mig, jag såg inte vem det var först innan personen var tre meter ifrån mig och hade stannat, det var Nina.

- Hej sa jag kallt tittade på henne.

- Varför har du inte svarat mig sa hon och tittade på mig ledset.

- För jag vet inte om jag kan lita på dig igen, jag tycker inte om folk som ljuger det vet du mycket väll, och hur visste du att jag var här sa jag och spände ögonen i henne.

- Din mamma sa det, snälla Amy prata med mig, var ska du jag kan följa med.

- Jag tänkte handla lite grejer, jag upptäckte precis att jag har en mini kyl på rummet.

- Fan vad awesome, ska jag följa med frågade hon och tittade på mig med bedjande ögon.

- Okej då om du lovar att tala om sanningen för mig sa jag.

- Absolut sa hon och vi började gå ner mot en affär.

Vi gick under tystnad först men det var otroligt härligt att Nina gick brevid mig jag hade saknat henne så himla mycket.

- Så varför ljög du sa jag inne i affären.

- Det är komplicerat sa hon.

- Försök att förklara sa jag då lite irriterat.

- Okej det började redan när vi var i London, jag och Harry började flörta lite ju och sen fortsatte vi på varje plats vi var på sen fick jag ju då hans nummer och sen när vi var i Stockholm så kom de till den klubben och jag stack till honom och vi gick där ifrån hem till honom och ja du fattar, sen har han trott att vi har varit tillsammans men jag gjorde slut, för att min vänskap till dig är viktigare. Jag visste inte hur jag skulle säga det där, för jag var själv rädd för vad som skulle hända. Jag blev kär i honom och jag har aldrig varit kär jag kan inte hantera det, jag blev rädd det är också en av anledningarna jag gjorde slut.

Jag tittade chockat på Nina, jag fattade nu varför hon inte hade sagt något, hon hade blivit kär i en världs kändis också och grejen med Nina var att hon aldrig blev kär och hade aldrig blivit det hon hade alltid sagt att hon inte behövde en kille för att känna sig hel eller vad man kan säga. Nu fattade jag allt. Jag stirrade på henne nu innan jag flög in i hennes armar.

- Jag har saknat dig sa jag.

-Jag har saknat dig med sa hon. Jag kunde till och med höra hur hon log. Vi Handlade det vi behövde sen gick vi tillbaka till skolan.

- Kolla ropade Nina när vi nästan framme och pekade, och när jag såg var det var började jag skrattade. Det var en glassgubbe som gick runt och sålde glass från en box som han hade bräde runt över axlarna som gick ner till magen på honom, både boxen hans förkläde och hans hatt var rött vitt randigt.

-Snälla gå och köp två glassar sa jag genom min skratt attack och jag kunde se hur Nina nickade och gick fram till honom och handlade två glasar.

Jag lugnade ner och såg hur finklädd Nina såg ut, kanske det var för hon var i London och killarna kanske skulle se henne, hon hade på sig en ljus rosa svart klänning med convers och så tänkte jag jag kanske också var uppklädd jag tittade ner på mina kläder, svarta shorts, vitt linne och en svart kort kavaj med vita convers. Det var inte så farligt tänkte jag samtidigt som Nina kom tillbaka med två jordgubbsglassar. Vi gick skrattande in på mitt rum och jag tog fram kameran vi tog några utflippade bilder innan vi satte oss ner på min säng och andades ut.

- Jag tycker du ska parata med honom sa jag.

- Vad pratar du om sa Nina och tittade på mig.

- Harry jag tycker du ska prata med Harry, det måste vara något med honom annars hade inte du blivit kär sa jag och tittade tillbaka på henne.

- Nej jag vill inte sa hon bestämt, ibland kunde hon vara hopplös, men jag valde att inte fråga mer utan bytade ämne.

- Vet du vad vi fick reda på idag på uppropet sa jag.

- Nej vadå sa hon och tittade upp i taket.
- Att alla som ska plugga musik programmet ska ha en tävling, man ska skriva sin egen låt och uppträda och den som vinner får uppträda på någon festival.

- Wow gud va coolt sa hon och tittade på mig med stora ögon.

- Ja lite sa jag.

- Så vet du vilken låt du ska sjunga eller du ska skriva den först sa hon.

- Jag tror de sa jag osäkert.

- Vilken sa hon högt med nyfikenhet i rösten.

- Det är en låt som handlar om min pappa jag började skriva på den i Paris har jag för mig.

- Jag får höra sa hon och nästan hoppade upp och ner.

- Nej inte än, jag har inte bestämt mig om den ska vara på piano eller gitarr än.

- Skiter jag fullständigt i, jag ska höra den nu spela den på gitarr nu sen på piano så säger jag vad som låter bäst. Sen gick hon fram till ena väggen där min gitarr stog drog ur den ur fodralet och gav den till mig, jag suckade hon kunde vinna i allt.

- Okej då sa jag och började stämma den lite snabbt.

- Vad heter låten sa hon då.

- Never say never. 

Nu fick ni ett långt kapitel, tror faktiskt att de kommer bara vara två tre kapitel sen är moments slut. och någon frågade om hon ens kommer att träffa Zayn. ja det är klart hon kommer annars hade jag väll inte skrivit om det om de inte skulle träffas. Detta är bara en annerlunda historia än de vanliga novellbloggarna. Men jag vill ha massa massa komenterarer om vad ni tycker nu!

Jag och min mamma satt uppe hela natten jag pratade och pratade, hon lyssnade höll om mig och var en förstående mamma. Jag sov inget mer den dagen, vi gjorde frukost tidigt och satt under tystnad. Jag hade pratat och gråtit i timmar jag var uttorkad och hade nästan ingen röst kvar kändes det som. Jag planerade inte att göra så mycket den dagen bara sitta hemma kanske kolla på en film, mamma skulle ändå till jobbet hon hade en stor operation som skulle ta några timmar. Jag hade inte lyssnat direkt jag var upptagen i mina egna tankar. Jag satt i vardagsrummet och kollade på family guy, nya avsnitt men som jag kände mig just nu kunde inte ens de muntra upp mig.

- Är du säker på att du klarar dig? Hörde jag mamma säga och jag vände mig om hon stog i dörr öppningen fullt påklädd.

- Ja mamma, jag klarar mig utmärkt sa jag lite hest.

- Är du säker sa hon en sista gång.

- Ja mamma, gå nu annars blir du sen sa jg och vände blicken mot teven igen.

- Okej gumman jag kommer hem ikväll, älskar dig.

- Älskar dig med sa jag och hörde henne stänga dörren bakom sig. Det blev tyst allt som hördes var Peter från teven.

Jag vaknade till några timmar senare, jag hade väll somnat vilket inte var så ovanligt jag hade knappats sovit på ett dygn, fast när jag tittade på klockan upptäckte jag att jag bara hade sovit i fyra timmar och klockan var vid tre på efter middagen. Jag kände att det kurrade i magen och gick ut i köket och öppnade kylskåpet. Det var nästan tomt, jag blev inte förvånad direkt. Här hemma var det jag som skötte de mest som handla mat och städning, att tvätta klarade mamma hur bra som helst, hon hade inte tid med resten hon jobbade åt och sov för det mest så de andra uppgifterna tog jag hand om.

Jag suckade jag skulle behöva gå och handla, jag gick med långsamma tunga steg upp för trappan när jag kom på att nästan alla mina kläder låg i väskan som var i hallen jag gick ner igen. Och då kom jag på att jag var tvungen att tvätta också, i min väska hittade jag ett par jeans och en stickad tröja som jag drog på mig. Sen gick jag in på toan, jag var inte beredd på synen jag fick se, mitt ansikte var rött mina ögon var röda också och jag hade mascara rester i ansiktet. Jag satte igång kranen och sköljde av det med kallt vatten och satte på lite puder för att få bort det röda, sen satte jag upp håret i en knut drog på mig ett par skor tog min plånbok och nycklar och gick mot affären.

Affären låg en bit från vårat hus och jag var där på tio minuter, jag tog en korg och började gå runt och ta de jag behövdes, mjölk ägg, grönsaker och massa mer. När jag nästan var klar och stog vid flingorna hörde jag en röst bakom mig en röst jag hade hört många gånger.

- Amy är det du? Jag vände mig om och mötes av Trishas varma ögon. Great precis den ajg vill träffa just nu Zayns mamma. Fast det var inget fel på henne, Trisha var världens gulligaste och underbarast person, men just nu orkade jag inte.

- Ja, hej Trisha sa jag och fick en stor kram.

- När kom du hem? Frågade hon då.

- Igår kväll sa jag och log lite.

- Jaha men din mamma sa att du skulle komma hem i slutet av månaden.

- Ja men jag ville komma hem lite tidigare och förbereda mig för skolan och sånt sa jag.

- Ja din mamma sa det, att du kom in asså, jag är så glad för din skull.

- Tack Thrisa, du måste vara glad för Zayns skull också, att han har hitta en tjej sa jag och kände att jag ville börja gråta igen. Trisha tittade förvånat på mig.

- Tjej, vadå för tjej?

- Ja jag såg en bild på han och en tjej igår den var överallt på twitter. Trishas förvåning sprack upp till ett leende.

- Haha gumman det är hans kusin Roxanne, du har träffat henne fast du kanske inte minns det ni var rätt små hennes familj bor i Scottland och de har alltid velat se Sverige så de tänkte passa på att träffa Zayn också så det tog två flugor i en smäll sa hon med ett varmt leende. Roxanne jag hade ett vagt minne av henne, så Zayn hade ingen flickvän. Det var bara som jag trott.

- Jaha sa jag och blev lite röd om kinderna. När kommer han hem då?

- En vecka i mitten av September.

- Jaha sa jag tyst.

- Har du redan åkt då?

- Ja jag börjar i början av September.

- Men det var ju tråkigt men du får träffa honom snart tro mig sa hon och sedan tittade hon på klockan. Men herregud jag måste hem, flickorna väntar, du får ha det så bra Amy och vi ses säkert snart sa hon och kramade mig igen.

-Hej då Trisha sa jag och log mot henne innan hon gick iväg.

Hon vandrade iväg och försvann bakom hyllorna själv stog jag kvar i gången med flingor. Zayn hade ingen flickvän, och han skulle hem när jag börjat skolan. Jag skulle missa honom igen, det var inte menat att det skulle bli vi tydligen. Vi hade båda så olika liv. Det var meningen att jag skulle koncentrera mig på mitt och han på sitt. Fast ajg vill fortsätta hoppas ändå. 

Jag var i London runt ett på natten och tog tåget inte så lång efter fast det tog ett tag att komma till Bradford, fast jag bodde bara några minuter från tågstationen, eller tjugo minuter men jag kunde gå de. Efter den långa tåg resan och promenaden hem förväntade jag mig att vara hemma rätt sent, fast när jag kom in var klockan bara tjugo över tre. Man borde också tror att jag skulle vara döds trött men jag var inte de heller, jag gick snabbt in i köket och drog in ett djupt andetag av hem.

Jag var hemma där jag skulle varit hela tiden, det var inte meningen att jag inte skulle åka. Eller om jag inte hade åkt hade jag inte fått träffa The Fray jag hade inte fått sjungit en duett med Isaac Slade eller sjungit för flera tusen människor. Men smärtan jag kände i bröstet övervägde det underbara minnet. På kylskåpet satt mammas jobb schema och jag såg snabbt på det att hon jobbade, brevid hängde nu ett nytt papper, mina intagnings papper till Oxford. Jag kramade om de hårt, det var där jag skulle vara inte någon annanstans, jag skulle bara fokusera mig på min musik, att skriva och att skapa nya låtar.

Jag skulle glömma bort Zayn, eller kanske inte man han skulle inte förstöra så mycket för mig längre. Jag gick upp på mitt rum klättrade ut genom mitt fönster och la mig på taket, där vi två hade legat på några år sedan. Jag tittade upp på den stjärna fyllda himmelen, undrar om hans två stjärnor ligger där upp någonstans, så jag kan se dem just nu. Jag kände tårarna rinna ner för kinderna och försökte tänka på annt, men jag tänkte bra på honom jag slöt ögonen och fick flashbacks, alla kramar vi hade haft, alla gånger han pussat min panna eller kind. När vi hade legat här på taket, när vi sjungit tillsammans, när vi dansat vals på bröllop när jag och han hade fångat en bukett tillsammans. Jag fick se alla gånger vi hade skrattat till tårar hade börjat rinna ner för kinderna jag fick se när vi bara hade suttit ner och kollat på en film och han hade tagit bort något hårstrå från min kind. Jag fick se allt vilket fick mig att gråta ännu mer.

Jag kände hur utmattad min kropp och mitt sinne blev och efter mycket om och men klättrade jag in i mitt rum, jag slängde av mig kläderna och drog på ett par mjuka shorts och en av min pappa gamla tröjor som jag förvarade längst in i en låda i garderoben , för att försöka behålla hans doft. Fast det hade gått nästan två år snart, lukten hade börjat försvinna, sedan gick jag och la mig i min mammas säng hon skulle se att jag var hemma jag hade ju lämnat min väska nere i hallen, jag ville att hon skulle komma hem nu. Så jag kunde ligga och gråta ut i hennes famn. Sedan tog det bara några sekunder innan jag sov.

Jag drömde om Zayn, att han hade kommit hem för att hälsa på, och han stog utanför sitt hus och pratade med sin familj och allt var som in nu tid, jag stog utanför mitt och såg ut som jag gjorde idag men det var på något sätt två år tidigare när vi hade fått nyheten om pappa. Jag tog på min veranda mednas den långa mannen hade kommit och ringt på berättat den hemska nyheten till min mamma som hade börjat gråta och hållit om mig. Då upptäckte jag det, jag var inte ens med i min egen dröm jag var som ett spöke de såg inte mig, i min dörr öppning stog jag för två år sedan och min mamma stor gråtandes. Jag började själv gråta och försökte röra vid min mammas axel, men det gick inte.

Jag började få panik och Zayn brukade alltid hjälpa mig vid min panik så jag sprang över till hans hus där han stog med sin familj. Jag kom fram till honom och började skrika på honom, men jag kunde inte höra vad jag skrek, och eftersom han inte svarade försökte jag skaka honom men min styrka verkade inte beröra honom utan han bara stog där som normalt. Tårarna rann häftigare ner för mina kinder nu och jag hade börjat skaka. Jag visst att jag ville ha en kram från honom så jag kramade honom jag la min armar runt om hans midja och la mitt huvud på hans bröstkorg och fortsatte att gråta, men jag fick inte respons och det började skrämma mig.

Jag började skrika på honom igen men jag hörde fortfarande inte mig själv, fast jag hörde något som läst som ett ljud långt långt bort kunde jag höra och det kom närmare och närmare, jag hoppades att det skulle vara min egen röst. Men när det kom så nära att ajg skulle höra det fick jag en chock. Det var The Frays – Run for you life och det var precis vad jag gjorde jag började springa. Springa snabbe än vad jag någonsin gjort och mina ben styrde mig jag hade ingen aning om var dem tog mig, men jag uppfattade att vi var på väg mot tågstationen och när jag hoppade upp på perrongen kom det de snabbaste tåg jag sett och de saktade inte ner utan verkade gå fortare och mina ben stannade inte utan fortsatte mot rälsen och jag kunde inte få stopp på dem, snart hängde jag i luften och mitt framför min näsa var tåget. Då vaknade jag, genom att jag skrek, att jag grät och var kall svettig och jag kände ett par varma armar omkring mig och hörde min mammas röst. 

Kolla vad duktig jag är två kapitel på kort tid och jag jobbar och stannade uppe tills kvart i tolv för att få detta klart till er, vilket jag inte borde göra. jag borde sova djupt. snäll jag är, och ajg tycker jag förtjänar lite komentarer nu ;) och snart är denna novellen slut, vet inte hur mpnga kapitel till, kanske fem eller mer eller mindre. Kanske ska ha en tävling sen om någon av er skulle vilja vara med i min nästa novell. Men mer om det efter slutet av moments. 

OCh ville bara dela med mig av denna låt, den är awesome, och ni vet med bästa kompisar har men en låt som är varandras så ajg och min bästakompis/fru/flickvän, nej är inte lebb.... vi hade innan sex on fire men nu har vi denna. Lyssna bara 

Här har ni. Pink Fluffy Unicorns Dancing On Rainbows

http://www.youtube.com/watch?v=eWM2joNb9NE 

Jag vaknade till vid nio tiden när Nina smög in, jag låtsades sova vidare och jag märkte att hon pustade ut när hon trodde att jag sov. Jag somnade om rätt snabbt igen och vaknade runt två för att upptäcka att Nina redan stog i duschen. Jag kollade mig snabbt i spegeln, det var ingen vacker syn, mitt hår var rufsigt och smutsigt mitt smink hade kletat ut sig i hela ansiktet och mina kläder var smutsiga och svettiga. Nina kom ut efter några minuter och jag hoppade snabbt in i duschen som om det var en tävling. Det var skönt att skrubba bort allt smuts och smink från kroppen och jag stog där extra länge för det var härlig varmt vatten som värmde mitt bankande huvud.

När jag kom ut drog jag snabbt på mig ett par mjukis och en t-shirt, borstade håret och sörjde in ansiktet. Nina satt på sin säng i shorts och ett linne och läste. Lika bra att ta detta med henne nu tänkte jag, ikväll skulle vi på killarna konsert och klockan var lite efter tre nu snart var det dags att göra sig i ordning.

- Så när kom du hem igår frågade jag Nina och satte mig på min säng.

- Ehh runt fyra skulle jag gissa sa hon och kollade ner i sin bok.

- Jaha men var försvann du igår på klubben?

- Äsch de killarna som drog upp oss var rätt äckliga, i alla fall han som drog upp mig så jag gick iväg började prata med lite människor. Sen hittade jag inte dig sa hon nu och tittade på mig. Hon ljög jag kunde alltid se när Nina ljög hon var inte så otroligt bra på det heller.

- Varför ljuger du Nina?

- Va, jag ljuger inte sa hon och blev hög röd i ansiktet.

-Så det är därför jag vaknade av att du smög in här vid nio tiden sa jag nu och spände ögonen i henne. Hon svarade inte ens mig utan fortsatte att stirra ner i sin bok. Jag fick nog skulle hon hålla på så här, jag trodde att jag var hennes bästa kompis, att hon kunde berätta allt för mig.

Men tydligen inte ens det, jag var väll inte menad att ha kompis alla över gav mig eller svek mig i slutet ändå. Jag reste mig tog min väska släpade in den i badrummet och låste dörren, jag sminkade mig snabbt, satte upp håret och klädde på mig. Jag hade ett annat par söndriga jeans om jag skulle ta på mig men jag hade alltid ett par nylonstrumpor under till dem. Jag var så arg att jag inte märkte att jag hade tagit på min tunna leopard taights förens jag satt på jenasen, men det såg bra ut så jag brydde mig inte, sen slängde jag på mig en röd stickad tröja och mina vita convers. Sen släpade jag ut min väska igen tog min vanliga där ajg hade allt, gick fram till Ninas drog fram hennes haft där hon hade alla biljetter till konserterna tog en av dem och gick ut ur rummet, fast innan jag gick ut vände jag mig om.

- Du kan börja prata med mig när du har bestämt dig för att vara en riktigt kompis igen sedan smällde jag igen dörren och vandrade ut på Stockholms gator.

Att rusa ut var nog inte världens smartaste ide eftersom jag inte hittade runt omkring. Jag hittade tillslut ett MacDonalds och gick in och satte mig. Det kändes som om allt höll på att falla ihop, jag hade inte fått en chans att prata med Zayn och skulle förmodligen inte få det. Det var chanslöst, jag skulle inte ens följt med på denna dumma resa, då kanske jag hade haft kvar min bästa kompis kvar också. Jag satt ner och funderade ett tag och gick till slut in på twitter. Folk skrev massor till just Zayn, då måste han vara inne eller skrivit en tweet. Jag skrollade lite längre ner och jag hade rätt han hade skrivit en tweet och lagt upp en bild. Bilden bestog av ett intyg verkade som och jag kunde inte urskilja vad det stog, till bilden hade han skrivit '' Precis köpt två stjärnor och döpt dem till Timon och Pumpa.. ''.

Mitt hjärta stannade, jag sluttade andas, mina ögon och öron dunkade. Hade han köpt två stjärnor som hette Timon och Pumpa. Det var ju det han hade lovat mig för några år sedan. Han tänkte på mig han visste att jag fanns, detta gav mig hopp ajg skulle träffa hon om nu, eller ja okej snart jag visste att på varje konsert försökte vissa tjejer försöka komma in backestage och idag skulle jag lyckas. Jag reste mig upp och lämnade Macdonalds och min halv ätna mat. Jag frågade lite om hjälp men kom snart till globen där killarna skulle hålla sin konsert. Jag hade rätt det fanns redan några tjejer där och eftersom jag inte kunde svenska försökte jag bara leta efter rätt ord. Under en stund var allt jag hörde oh my god, carrots och massa sånt.

Tillslut hörde jag något som var till användning, bakestage och såg några tjejer gå runt om byggnaden och jag följde efter. Jag fattade att vi hade kommit rätt eftersom det var mest vakter här. Jag stog vid tjejerna ett tag, klockan tickade framåt och blev runt sju snart skulle konserten börja. Och inget verkade hända, det var hopplöst. Sen började ena vakten prata med tjejerna och de började nicka och säga något högt, han tittade tillslut på mig eftersom jag inte hade sagt något och han sa något till mig men jag förstog inte vad han sa. Jag sa till honom att jag inte pratade svenska och han sa snabbt opå engelska, vill du träffa killarna snabbt. Jag nickade, nu nu skulle jag få min chans.

Vakten släppte in oss och ledde oss ner för en lång korridor och efter en stund kunde vi se killarna på långt hår, de hade inte sett oss än. Jag hade uppfattat av vakten att vi var tvungna att vara lugna annars skulle vi få gå ut igen. Jag var lugn de flesta av tjejerna också men sen bröt de ut, hälften av tjejerna började skrika och gråta och jag såg direkt på vakten att vi inte skulle få träffa dem längre, han och några andra började knuffa ut oss. Men jag tänkte inte ge upp, jag hade inte kommit så här långt för ingenting. Jag dukade när en av vakternas arm kom emot mig och började springa men han fick fatt i mig rätt snabbt och lyfte upp mig, jag såg att nästan alla av killarna kollade utom Zayn. Så jag skrek det hösta jag kunde.

- Zayn! Samtidigt som vakten bärde bort mig. Han vände sig och kollade på mig rakt in i ögonen och han såg chockad ut, såg han att de var jag, men jag kunde inte avgöra längre eftersom vakten som bar mig gick runt ett hörn.

Jag var ute snabbt igen och jag orkade inte mer kändes det som, det fanns inte mycket som ville få mig att stanna kvar. Jag ville inte gå på konserten så jag bra gick och gick och gick. Det ända som höll mig upp var att han kom ihåg mig jag var inte borta från hans tankar han tänkte på mig, han kom ihåg löftet han hade gett mig. Jag hittade en tom fotbolls plan och satte mig där, jag var helt ensam och det började bli mörkt. Jag satt där en stund och försökte tömma huvudet på tankar och gick till slut in på twitter. Jag kunde inte tror vad jag såg, mina ögon fylldes av tårar och jag började gråta, framför mig på mig skärm fanns det en bild på Zayn och en tjej som han höll armen runt och han viskade något i hennes öra. Han hade redan träffat någon, såklart han kunde ju få vem som helst. Så då var inte stjärnorna till mig det var till henne tjejen på bilden.

Där fick jag nog, i det ögonblicket. Jag var klar jag orkade inte mer denna jakt jag orkade inte hålla på såhär jag skulle ändå aldrig vinna. Jag sprang och hittade till slut mitt hotell och packade ihop alla min saker på några minuter, skrev en lapp till Nina, även om jag var arg på henne kunde jag lämna henne så utan att säga något. Jag sprang sedan ner och tog en taxi till flygplatsen och där hittade jag ett flyg till London som skulle gå om en timme och jag hade turen med att det fanns några platser kvar, samtidigt kollade jag upp hur tågen gick i London, jag hade tur ajg skulle hinna med det nästa sista tåget till Bradford. Tur det jag ville bara hem lägga mig i min säng eller min mammas famn. Jag gick in på twitter snabbt, och skrev en tweet '' på väg hem till Bradford, är trött på allt, det var en dum resa från första början, jag är klar med allt, jag orkar inte mer''. Sen väntade jag in mitt flyg. 

Veckorna rusade förbi, vi hade varit i Tyskland,Spanien,Italien, Danmark och nu skulle vi till Sverige. Jag halv sov på Nina hela flyg resan, att sätta mig på ett plan var som att ge mig ett sömn piller. Jag tänkte på vår sista dag i Paris, när jag hade stått vid mitt fönster och tagit in de sista av Paris när min mamma hade ringt. I min ögon spelades filmen upp. Jag reagerar på min mammas ring signal. My Mom med Eminem som jag hade satt ditt på skoj för hon hatade den.

- Hej mamma sa jag glatt. Du ringer rätt sent, tidsskillnaden är väll inte så stor?

- En operation tog lite längre tid än vanligt sa hon lugnt.

- Och vad är det som får dig att ringa så sent sa jag och fnissade.

- Du har fått ett brev sa hon snabbt. Jag stannade upp i en rörelse, ett brev.

- Från sa jag men hon avbröt mig.

- Ja, från Oxford. Mitt hjärta stannade, nu skulle hela min framtid avgöras, jag började andas snabbare.

- Öppna det sa jag svagt.

- Okej gumman sa hon och jag hörde henne sprätta upp brevet och hur hon tug upp papper därifrån. Det var som om jag fick super hörsel, sen var det tyst.

- Mamma viskade jag, hela min kropp skakade, jag hade knutit min lediga hand så den var helt vit och naglarna trängde in i huden.

- Älskling, jag vet inte sa hon. Jag fattade direkt jag hade inte kommit in. Jag kände tårarna rinna ner för kinderna.

- Det är okej mamma, jag fattar.

- Nej gummanm jag fattade inte vad det stog först. Du kom in halv skrek hon i mitt öra. Jag tappade nästan telefonen men fångade den i sista sekunden.

- Kom jag in stammade jag fram.

- Ja gumman sa mamma med en hög ton.

- Jag kan inte fatta det stammade jag fram. Sen tog jag några andetag och samlade mig. Är det något jag behöver veta just nu?

- Du börjar den 1 September och du har fått ett studentrum. Men du kommer hem innan den första då. Kom hem några dagar tidigare så fixar vi allt så ska jag också få några dagar med dig.

- Okej mamma sa jag. Men jag måste gå till Nina och berätta det nu sa jag. Älskar dig.

- Älskar dig med gumman sa hon och la på.

Jag höll mobilen i handen och stirrade rakt in i väggen, jag gjorde säkert i några minuter innan jag fick liv i mig och sprang till Ninas rum och började banka på dörren tills hon öppnade, hon hade nog sovit, hennes hår var rufsigt och hennes ögon var nästan stängda.

- Vad? grymtade hon till mig.

- Jag kom in viskade jag. Hon tittade oförstående på mig. Jag kom in på Oxford sa jag nu ännu högre. Nina vaknade till. Och jag kastade mig in i hennes armar.

Jag vaknade av att Nina knuffade till mig, jag vaknade och såg att alla människor på planet började hoppa av, vi var framme. Vi trängde oss med strömmen ut, hämtade våra väskor gick ut och hittade en taxi. Han sa något som vi gissade var svenska och vi stirrade bara på honom till Nina sa att vi bara kunde engelska och gav honom lappen med vårt hotells adress, han gav en snabb blick på pappret och åkte sedan. Hotellet låg inte så lång där ifrån. Mitt inne i stan. Vi fick hjälp med våra väskor upp på vårat rum, den här gången skulle vi dela. Vi skulle stanna i Stockholm lite längre eftersom killarna skulle spela in lite samtidigt som vi var här.

Det var i slutet av Juli och jag skulle åka hem vid den 20 Augusti, för att hinna få allt klart till skolan. Killarnas Europa tuor skulle också vara klar någonstans då sen skulle de få någon veckas paus och sedan vidare till USA. Jag satte mig på min säng medans Nina gick in och duschade och tog fram mitt block.

Jag hade min låt där i, låten jag hade skrivit under tiden, den som handlade om tro, hopp, förlust och kärlek. Låten var till min pappa. Den hette Never Say Never, för han sa alltid det till mig, säg aldrig aldrig. Låten handlade om att jag förlorat honom och att han hade gett mig ett nytt hopp att bli en stor musiker för att föra vidare hans kärlek och visdom. Och de viktigaste av allt, att han alltid hade trott på mig. Det var den första låt jag skulle spela in och skicka ut till skivbolag. Sedan hade jag den om Zayn, den var också rätt bra, men skulle jag verkligen våga. Det är ju en kärleks förklaring utan att någon vet det. Jag vill att alla ska veta vad mina låtar betyder. Jag skulle nog vänta med den, till Zayn visste att den handlade om honom, att det var hans låt, att den bara var riktigt till honom, att jag inte menade någon annan. Att han var min riddare på en vit springare.

Även om jag var i kärlekens stad kom Zayn aldrig till mina tankar den kvällen. Tur det min hjärna behövde en paus. För snart skulle han vara där ovanligt mycket. 

Zayns perspektiv:

Jag satte mig ner i flygplanets mjuka bekväma stol, lutade mig tillbaka och jag kunde inte hjälpa att släppa ut en hög suck. Det var otroligt skönt att kunna sätta sig ner. Det hade varit många många fans på flygplatsen. Vi hade bara kunnat ge ut några få foton och autografer. Sen hade det brutit ut till kaos, massa tjejer sprang mot oss och hade fått ner säkerhetsrepen. Paul och massa andra vakter vi hade hade nästan kastat oss över incheckningen så de inte kunde komma åt oss.

Att sätta sig och ta det lugnt nu var härligt, fast vi hade kommit in tidigare och det skulle ta någon timme innan planet lyfte. Jag gick in på twitter snabbt och tittade, tjejen som hade intervjuat oss här om dagen hade precis gjort en tweet, * Tyskland next, med best friend xx *. Jag stirrade länge på tweeten, jag hade ljugit för henne här om dag. Jag hade sagt att jag kände igen henne från skolan men inget mer. Men sanningen var att jag visste precis vem hon var. Nina var Amys bästa kompis, de hade blivit det när jag börjat umgås med andra i skolan och mindre och mindre med henne. Jag tyckte att det var ett av mina största misstag, att sluta prata och umgås med henne. Vi hade pratat men när jag gick vidare i x-factor slutade det helt, hon hade sagt grattis och jag tack. Men inget mer. Jag hade inte prata med den personen som förstod mig mest i hela världen på två år. Jag hade ingen aning om vad som hände i hennes liv, vad som hade hänt. Jag ville veta allt, ville att hon skulle berätta allt. Hon var min bästa kompis, ibland trodde jag att jag var kär i henne. Men det var bara något som jag måste inbillat mig, trodde jag. Jag och Amy var bara kompisar. Fast nu var vi inte ens det.

Jag ville se om jag kunde få någon uppfattning om hur det var för henne. Jag gick in på hennes facebook eftersom jag var inte säker på om hon hade twitter. Hennes facebook gav ingenting, hennes senaste status uppdatering var några dagar innan jag hade åkt till x-factor. Jag funderade lite och tänkte se om Nina kanske hade henne på twitter. Jag sökte igenom personerna hon följde och hittade henne nästan direkt. Amy_Gase. Jag kollade igenom hennes tweets. Den senaste var * Fick precis reda på det, jag kom in på Oxford, i höst pluggar jag det jag älskar mest, musik! :) xx *. Jag log. Det bästa Amy visste var samma som mig musik och hon hade alltid velat lugga där och nu skulle hon få göra det, sen var jag tvungen att logga ut, det var dags att flyga, det blev tidigare än planerat. Jag följde henne snabbt och stängde av mobilen snabbt.

När vi flög undrare jag hur hon såg ut nu, hon var söt innan trots hennes vikt och glasögon. Jag trodde att jag hade sett henne när vi var i London, när jag hade gett några tjejer autografer en bit ifrån stog det en lång tjej, med en vältränad kropp och lång svart hår. Hon likande Amy så himla mycket, men jag trodde inte det var hon. Vad skulle hon göra i London, och om det hade varit hon skulle hon inte gått fram och sagt hej. Eller var hon sur på mig att jag bara ignorerat henne och slutat prata med henne när allt hände. Jag kände mig dum, skulle jag någonsin få träffa henne igen eller skulle hon någonsin prata med mig igen? Jag slöt ögonen, jag hoppades verkligen hon fortfarande ville vara min närmsta.

Liams huvud hoppade fram framför mig.

- Hur mår du? Du har varit tyst ett tag nu sa han och tittade oroligt på mig, jag flinade fansen hade rätt om Liam han var verkligen en * Daddy Directioner*.

- Jag mår bra sa jag och tittade på honom med en övertygande blick.

- Är du säker?

- Ja, trött bara, tänkte sova lite.

- Okej sa han och gick och satte sig igen. Jag slöt ögonen och hade bara en sak på huvudet. Amy.

Hej, det var någon som skrev att de ville att killarna skulle komma in så jag gjorde en del hur zayn då kände, men grejen med  novellen är att det handlar om henens resa att få tag i honom och säga vad hon känner. Men jag hade tänkt att avsluta denna snart, för jag har itne så himla mycket fantasi kvar, jag vill bara skriva slutet för jag vet hur det ska sluta. Så några kapitel till sen är Moments kvar.

Skulle någon av er vilja vara med i min nästa? Komenter då!

Jag vaknade nästa morgon av att solstålarna träffade mig i ansiktet. Jag kisade med ögonen vita laken möte min blick, jag vände mig om och sträckte på mig och blundade. Sen kände jag en intensiv smärta i knäet något hade träffat nerven. Jag satte mig upp för att se var det var, det var min gitarr, jag hade slått mig på en av sträng spännarna.  Jag drog upp knäet till hakan och blåste. Jätte bra, nu skulle jag säkert få ett blå märke. Jag tittade ut genom fönstret och var tvungen att kisa igen, solen var stark idag. Jag reste mig upp och gick fram till fönstret. Man kunde se över massa hus och en bit ifrån kunde man se Eiffeltornet.

Jag sprang in och duschade snabbt och slängde i väg ett smsa till Nina att hon skulle snabba sig att bli klar. Jag torkade håret snabbt med en fön och satte mig och sminkade mig. Lite solpuder sen drog jag någon mascara drag och satte på eyelinern och det sista var ett rött läppstift.  Sen valde jag kläder, det blev enkelt mina randiga convers, en ljusblå kjol och en vit t-shirt shorta. Sen slängde jag på mig lite smycken och la sist ner min mobil och plånbok i en liten bruk väska som jag slängde över axeln och tog mina solglasögon och gick över till Nina.

Jag knackade på Ninas dörr och hon stog iförd en stort vit shorta och en liten benvit silkes kjol och pärlor, men bruna skinn ballerina skor och en svart liten väska.

-       Wow är du klar sa jag och flinade.

-       Tänk för att jag är det du sa hon och skrattade och stängde sin dörr och vi gick ut på Paris gator.

Vi gick ingen direkt väg men kom till slut tills ett jätte söt kvarter. Alla husen var vita förutom ett café som var målad i en mjuk rosa färg och allt med den var lockande. Jag och Nina tittade vi på varandra på en snabb blick innan vi med snabba steg gick in. Några minuter senare satt vi på utsidan, jag med en Crepe och ett sött te och Nina med en cupe cake och en kaffe.

-       Så jag glömde fråga hur gick din intervju? Sa jag samtidigt som en smaken av crepen smälte i min mun.

-       Det gick helt okej sa hon och stirrade ner i sin talrik.

-       Nina varför undviker du min blick sa jag och sökte efter hennes blick.

-       Eh, jag fick intervjua alla killar igår sa hon och jag såg att en röd färg började dyka upp på hennes kinder. Jag stanna i en tugga, hon hade fått träffa Zayn.. Hon hade suttit i samma rum som honom säkert bara någon meter ifrån honom.

-       Okej och vad hände då? Sa jag och försökte verka oberörd.

-       Det gick bra, jag kunde ju inte fråga något om Bradford direkt men jag frågade var det var ifrån så nämnde jag att jag också var från Bradford och han kände inte direkt mig, men lite ifrån skolan. Men inget mer.

-       Jaha sa jag och sirrade ner i mitt te samtidigt som jag förde den mot munnen.

-       Och jag tror att Harry flörtade med mig igen sa hon och flinade lite generat.

-       Ohh sa jag och petade henne på armen någon gillar Harry sa jag med min löjligaste röst.

-       Sluta sa hon och blev ännu rödare på kinderna.  Jag bara filande, jag märke att hon inte ville att jag skulle fråga mer.

Vi gick igenom Boulevarder street och tittade in i några affärer men det var inget som fallde oss för ögat. Men några gator därifrån hittade vi några fräcka second hand och mer old fashion affärer där vi tittade och köpte lite. Jag hittade ett par skinn jeans och en jeans väst, Nina ett par pastell färgade jeans. När jag gick in för att testa lite grejer drog hon fram sin system kamera och fotade lite så när jag kom ut  stog hon och fotade mig och jag gjorde lite löjliga poser innan jag bytade tillbaka till mina vanliga kläder och satte mig brevid henne och kollade igenom bilderna. Jag kollade extra länge på bilderna från The Fray konserten. Bilderna var otroliga Nina var en sån himla duktigt fotograf hon kunde göra alla bilder hur bra som helst, det var en gåva hon hade.

Vi fortsatte att gå igenom stan eftersom vi skulle åka vidare till Tyskland om fem dagar. Den kvällen spenderade vi inne på mitt rum genom att gå igenom gamla bilder och försökte göra gamla bilder lika dana i nu tid. Det gick inte så himla bra eftersom man nästan aldrig kan få samma bild två gånger.  Fast vi lyckades med en, vi hade kvar liknande tröjor, Ninas var grå om min rosa och hon hade satt på sig runda svarta solglasögon, vi höll handen och hon skrattade och jag log. Den blev en bra bild. På något sätt lyckades Nina alltid ta några bra bilder. Hon var världens bästa kompis.

De sista dagarna spenderade vi genom att gå runt i Paris, shoppa fika. På kvällarna gick vi på en bio som bara visade svart vita filmer och på små jazz klubbar. På fredag skulle vi åka och just nu var det torsdag kväll. Jag stog vid mitt fönster och andandes in Paris doft, det var en doft jag aldrig ville glömma. Det var ungefär mitten av juni och jag tänkte ringa min mamma nästa morgon man borde väll få reda på om man kommit in snart. Jag undrade om jag kommit in, det var allt jag ville, att plugga något jag verkligen älskade. Skolan skulle nog hjälpa en att spela in låtar så jag kunde göra min demo och börja skicka runt den till massa skivbolag. Så kanske jag kunde få ett kontrakt.

Även om jag var i kärlekens stad kom Zayn aldrig till mina tankar den kvällen. Tur det min hjärna behövde en paus. För snart skulle han vara där ovanligt mycket. 

Så vad vill ni ska hända nu? vad tycker ni? vad vill ni ha mer av?

Jag vill ha massa komentare nu! 

you guys rock

-Where were you , when everything was falling apart? All my days were spent by the telephone that never rang. And all I needed was a call that never came to the corner of First and Amistad. Jag hade öppant ögonen nu, jag var inte mig själv jag började gå runt på scenen fram till Nina så hon kunde fota och började röra mig runt hela och fortsatte till refrängen. 
-Lost and insecure. You found me, you found me. Lyin' on the floor , surrounded, surrounded, why'd you have to wait? Where were you? Where were you? Just a little late, you found me, you found me.

Allt som gick igenom mitt huvud var bara två meningar. Är det så här det känns att vara lycklig. Det är inga problem. 

Jag avslutad den sista tonen och musiken dog ut. Istället fylldes mina öron med ett vrål av jubel och skrikande röster. Jag kände tårarna som rann ner för mina kinder och jag hade världens största leende. Jag hade aldrig känt mig s här innan, det bubblade inom mig och kroppen värkt och ville gör om det igen. Jag kände att detta var det detta jag ville göra varje dag hela tiden. Att det var de jag var menad att gör i mitt liv.  Isaac kom fram och kramade mig, och jag kramade tillbaka.

-          Tack sa jag i hans öra osäker om han hade hört mig. När han släppte mig tittade jag ner på Nina och hon stor där med öppen mun och skrek och klappade i händerna och hoppade jag skrattade av synen. Sen sprang jag bak igen och väntade till konserten var slut. 

Efter konserten var slut mötte Nina upp mig och jag slängde mig i hennes armar, och kramade henne hårt och länge.

-          Du var otrolig där uppe., jag kunde inte slita ögonen ifrån dig.

-          Tack jag trodde jag skulle svimma först.

-          Det såg inte u t så, jag har allt på film du ska få se det sen.

-          Jag längtar, kom så går vi hem jag är utmattad.

Utanför arean hände det något konstigt, några tjejer kom fram till mig och bad om foto och autograf.  Jag stog först i chock och kunde inte säga nog först, så Nina hade sagt att det gjorde jag gärna. Jag fick skriva autograferna och ta fotona. Den första tjejen som ville ha den va liten med långt rött hår och hette Sonja, jag envisades om att ta ett foto med henne från min egen mobil. Jag var tvungen att ha en bild på den första av dem som bad om min första autograf. Efter det var jag som i trans. Jag gick in på twitter.    * precis uppträtt med The Fray och sjungit en duett med Isaac Slade, Best day ever! * sen la jag upp bilden på mig och tjejen * Denna tjejen frågade om min  autograf, min första någonsin. Du är bäst Sonja*

När vi kom tillbaka till hotellet fick jag se videon Nina hade filmat och jag kände inte heller igen mig själv. Det var inte jag som stog där, det var någon annan. Tjejen på videon gick runt med självförtroende och såg ut som hon kunde gör allt. Och sen fick jag se bilderna nina hade tagit de såg fantastiska. Jag kunde inte sluta le.

När Nina hade gått in till sitt rum, tog jag fram m min gitarr, papper och penna. Jag skulle skriva en låt om denna kväll jag kände att jag hade allt som behövdes. Jag tog några gitarren, testade lite olika grejer tills jag blev nöjd och började skriva. Jag visste att detta skulle bli bra. 

förlåt för den dåliga uppdateringen. men mitt internett har varit jätte dåligt så, men nu kommer det. vad tycker ni då? komentera på, ville veta era åsikter. 

Ni är bääst!!

x- tillbaka blick -x ålder: 13.

Jag stog ännu en gång framför spegeln, var skoluniformen tvungen att vara så himla osmickrande. Mina lår såg tre gången tjockare ut i kjolen och de höga strumporna fick mina vader att se bredare ut. Shortan och den svarta cardigan var det ända som såg okej ut. Jag suckade när min mobil pliggade till * Kan jag käka frukost hos dig? Mamma har glömt att handla, vi ska ju ändå gå tillsammans till skolan? :) xx* Det var från Zayn, min bästa kompis han skulle vara med mig i skolan jag skulle slippa vara utan vänner. Så länge jag hade honom var allt bra. Jag klickade in ett snabbt svar * Ja klart, mamma och pappa har redan åkt för att jobba :) xx* Jag satte på mina glasögon och lat mitt svara långa hår hänga fritt över axlarna. Min mobil pliggade till igen * Awesome, är utanför dig om fem* Jag la ner mobil tog min skolväska och gick ner i köket, jag satte på radion och satte på en av de radiokanalerna. * Summer of 69* var på och jag rörde på mig i takt till låten och tittade på klockan, Zayn borde vara här nu tänkte jag och samtidigt ringde det på dörren.

När jag öppnade stog han där och log sitt perfekta leende.

- Hej Amy sa han och kramade mig.

-Hej Zayn sa jag och kramade tillbaka. Sedan släppte vi taget och gick in i mitt kök och gjorde mackor och tog äpplejuice till. Vi satte oss vid köksbordet mitt emot varandra, det gjorde vi alltid, vi var alltid tvungna att sitta mitt emot varandra.

- Så är du nervös sa Zayn och tittade på mig.

- Lite, ny skola och sånt, jag är nog mest rädd för att bli, ja du vet sa jag och tittade ner på min talrik.

- Det kommer inte bli så Amy, du är en underbar tjej, det är omöjligt att inte tycka om dig, och du kommer ha mig där ju sa han och flinade.

- Men oj vilken tröst sa jag och flinade. Han sträckte sig över bordet och slog mig lätt på armen och jag skrattade.

Vi gick till skolan eftersom det var inte så jätte långt från vårt område, och genast när jag gick in på skolgården fick jag en orolig känsla imagen. Zayn tittade på mig och knuffade till mig lätt med höften och log mot mig, hans blick sa ta det lugnt allt kommer fixa sig. Men skulle det verkligen det,han såg ändå bra att han skulle säkert få kompisar hur lätt som helst, tjejerna skulle säkert dra sig efter honom. Men vem skulle vilja vara kompis med en tjock glasögonorm. Jag och Zayn gick in i vårat klassrum och satte oss i mitten, brevid mig satt en tjej med stort burrigt blont hår, jag hade sett henne i stan flera gånger hon hade kompisar, massor hon var säkert en av de populära tjejerna, henne skulle jag hålla mig borta ifrån. En lång mager kvinna kom in i rummet och allt prat tystnade.

- Jag är er lärarinna, Ms. McDonald, och jag ska undervisa er i historia och engelska, jag tillåter inget prat på mina lektioner eller trams, då blir det extra läxor eller kvarsitting sa hon och spände sina ögon i klassen. Hela klassen satt knäpptysta, alla verkade förstå att hon inte var en lärare man kunde busa med. Hon tog fram en lista och började med en närvaro.

- Erik Adams?

- Här ropade en blond pojke i bakersta raden. Hon nickade mot honom.

- Eva Baling?

- Här ropade en liten tjej längst fram.

- Nina Culing?

- Här ropade den blonda tjejen brevid mig, hon vände huvudet runt om i klassrummet sen och hennes ögon fastande på mig, hon log mot mig och jag log snabbt och vände tillbaka huvudet. Jag visste att mitt namn skulle komma snart. Ms.McDonals fick ropa några namn till innan hon kom yill mitt.

- Amy Gase?

- Här ropade jag tyst och det kändes som om all vände sig om och stirrade på mig, jag ville försvinna kunde hon inte snabba sig lite så de kunde titta på någon annan, fast det måste gått en sekund innan hon fortsatte. Efter några namn till kom hon till Zayn.

- Zayn Malik?

- Här sa han högt med ett självförtroende i rösten . Alla tjejer stannade kvar med blicken på hon om som jag hade misstänkt. Zayn skulle tydligen få några bra år i högstadiet och jag skulle få några dåliga. Jag kände på mig det. 

- Amy ta det lugnt sa Nina, det kommer gå bra.

- Märker man av hur nervös jag är redan nu sa jag oroligt.

 ( Amys kläder på konserten)

  ( Amy på scenen, vet att de inte gårr ihop med kläderna men, man kan inte vara perfekt. )

 ( The Fary på scenen )

Tio i två stog jag utanför arenan och mötes av en lång mager spinkig kille med glasögon med mörkt hår som fallde ner i hans panna, jag gissade att det var Louie eftersom han höll en kamera i handen också.

 -Louie? Frågade jag och gick fram till honom.

- ja, är det du som är Amy?

- Absolut inte sa jag och skrattade och Louie flinade.

- Ska vi gå in sa han och pekade på dörren.

- Visst sa jag.

Vi kom in i arenan och blev ledda till ett rum där intervju skulle hållas, bandet skulle komma om några minuter så vi han testa kameran och ljudet, och jag kände hur nervös jag började bli snart skulle jag sitta och prata med en av mina största idoler, och en av mina förebilder. Jag tog några djupa andetag och så öppnades dörren och jag såg dem komma in. Isaac, Joe, Dave och Ben. De kom fram till oss och hälsade och presenterade sig, som om de behövdes tänkte jag. Sen satte de sig ner i några stolar som fanns där och jag satte mig ner också Nu var det dags, jag tog ett djupt andetag.

- Det är Amy här från Metro News One och vi sitter här i ljuvliga Paris med ingen mindre än The Fray.

- Hej sa alla och tittade in i kameran.

- Så killar nu är just nu på eran världs turné, hur känns det?

- Det känns väldigt bra Sa Joe som var bandets gitarrist. Det är roligt att vi får träffa alla våra fans så vi kan ge dem tillbaka allt det de har gett oss.

Så höll vi på ett tag jag frågade massa frågor och de svarade, det var en otrolig känsla att sitta här med dem, jag hade lugnat ner mig lite och jag kände att jag var tvungen att fråga en fråga jag kände att jag behövde fråga.

- Så en av era största hits är * You found me*, något som jag och säkert massa andra fans undrar, vad handlar låten, är de menad till någon är era fruar?

- * You Found Me is a tough song for me. It's about the disappointment, the heart ache, the let down that comes with life. Sometimes you’re let down, sometimes you’re the one who lets someone else down. It gets hard to know who you can trust, who you can count on. This song came out of a tough time, and I’m still right in the thick of it. There’s some difficult circumstances my family and friends have been going through over the past year or so and it can be overwhelming. It wears on me. It demands so much of my faith to keep believing, keep hoping in the unseen. Sometimes the tunnel has a light at the end, but usually they just look black as night. This song is about that feeling, and the hope that I still have, buried deep in my chest.*

and * I kept getting these phone calls from home - tragedy after tragedy... If there is some kind of Person in charge of this planet - are they sleeping? Smoking? Where are they? I just imagined running into God standing on a street corner like Bruce Springsteen, smoking a cigarette, and I'd have it out with Him * sa Isaac.

- Så det är en av era mest poetiska och en av de låtar som sår er väldigt nära? Frågade jag efter Isaacs rörande tal.

- Det kan man säga svarade han.

- Det märks, det är min absoluta favorit låt, jag springer runt och sjunger på den hela tiden sa jag och log. Då lyste de upp något i Isaacs ögon fast han sa inget. Vi avslutade intervjun och det var sedan meningen att de skulle göra ett framträdande av How to save a life. När Isaac kom fram till mig.

- Så det är därför jag känner igen dig sa han och log.

- Va? Sa jag helt oförstående, jag kände också hut generad jag blev och att mina kinder började bli röda.

- Du skickade in en cover av You found me för något år sedan eller?

- Eh två år sa jag och tittade ner i marken.

- Jaha, men samma sak, det var en väldigt bra cover, en av min absoluta favoriter, jag lyssnar ibland på den.

- Det säger du bara för att vara snäll sa jag och kände hur färgen på mina kinder blev starkare.

- Nej jag menar det verkligen sa han och klappade mig på armen.

- Tack sa jag så tyst så jag var inte säker på om han hörde det.

- Är det din dröm att bli sångare eller? Frågade han nu.

- Ja det är det sa jag nu och tittade upp. Jag ska plugga musik på Oxford i höst, om jag kommer in.

- Men gud va bra, jag har hört att deras musik program ska vara jätte bra. Men vad är din störa dröm inom musiken?

- Att släppa en skiva, helst att spela på Madison square garden.

- Det är en stor dröm, och jag lovar dig att om du någonsin släpper en skiva, kommer jag vara en av de första som köper dem, det är bara att säga till innan sa han och log. Jag blev varm i hela bröstet, tänk att Isaac Slade sa att han skulle köpa mitt album. Jag kände att hela min kropp började skaka av lycka.

- Tack sa jag och kramade honom. Han hade gjort allt, jag skulle verkligen börja kämpa nu, med mina låtar, jag skulle bli en stor artist.

Någon timme senare var jag tillbaka på hotell rummet och nästan hoppade på Nina och berättade allt, hon började hoppa av lycka för min skull.

- Gumman det är ju skit bra.

- Och för att göra det ännu bättre gav han oss två backestage pass och så att du kan gå ut där pressen är och fota.

- Skojar du Amy du är bäst. Jag var så glad just nu att jag glömde bort att fråga hur hennes intervju hade gått.

Några timmar senare stog vi utan för arenan jag hade bytat om och hade nu på mig randiga jeans med en svart tröja, med randiga convers och en jeansjacka med nitar och så hade jag fått låna Ninas korshalsband. Jag var väldigt taggad eller vad man skulle säga, jag skulle få se mitt favorit badn live, backestage. Man kunde inte be om mer. När vi kom in i arenan blev Nina visad till press avdelningen där hon skulle stå och fota hela grejen. Jag fick stå vid kanten av scenen fast publiken kunde inte se mig. Hela arenan var nu fylld, det var säkert nio tusen fans där. Allt jag kunde tänka var att jag önskad att detta skulle vara min framtid, att jag skulle spela inför så många människor som hade kommit för att lyssna på mig och de ville se mig, att de skulle sjunga tillbaka min texter till mig. Det var allt jag önskade.

Bandet kom ut och startade med * Look after you * och hela publiken började jubla. De körde på och på och det kändes som jag levde i en dröm. Men jag visste inte att det hela skulle bli mycket bättre. När det hade kört i ungefär en halv timme, så började Issac prata.

- Så nästa låt, är en av våra favoriter, en som står oss varmt om hjärtat. Och idag gjorde vi en intervju med en tjej som heter Amy. Mitt hjärta stannade, han hade sagt mitt namn vad skulle nu hända.

- Detta kan inte vara sant viskade jag.

- Under vår intervju nämnde hon att denna låt är hennes favorit och då kom jag på vem den här flickan var, för ungefär två år sedan hade hon skickat en cover av den till mig som hon skickade varje dag i flera veckor tills jag svarade. Och det var en av de bästa cover jag har hört. Så efter intervju frågade jag henne om hon ville bli en sångerska och det ville hon och hennes dröm var att sjunga på Madison square garden så jag snackade med killarna i bandet och vi ville hjälpa henne att komma en bit vägen. Så Amy skulle du vilja komma ut?

Mitt hjärta stog nu alldeles stilla, jag kunde inte andas, hade Isaac precis bett mig komma ut på scenen. Jag trodde jag skulle svimma och allt stannade all ljud försvann och det blev svårt för mig att se. Men jag lyckade se att han kom emot mig och när han drog ut mig på scenen kom allt tillbaka, jag hörde hur fansen skrek, jag kunde se allt stålkastare som siktades mot mig. Jag tittade ner på Nina men hon höll på att ge sin mobil till en av vakterna, jag gissade att hon bad honom filma medans hon skulle fota. Jag tittade på Issac nu i ren panik. Ville han att jag skulle sjunga, det kändes som jag inte ens kunde få fram ett ljud. Han kom fram och gav mig en mick.

-Så Amy kan du berätta vilken som nu är din favorit låt.

 -You found me kraxade jag fram, jag var chockad över att jag fick fram ett ljud.

- Skulle du vilja sjunga den för oss, eller vad tycker ni sa Issac och pekade ut på publiken. De började vråla, och jag kände hur paniken kom igen, jag kunde släppa micken och springa där ifrån. Just nu kändes det som det var allt jag ville men mina ben ville inte röra sig det var som jag var fastnaglad i marken.

- Vet du vad, jag sjunger första delen tills where have you been, he said ask anything. Sen fortsätter du. Han gav mig inte ens en sekund till att svara utan bandet körde igång och jag visste att det inte skulle ta så lång tid innan han skulle börja och jag hade rätt och det kändes som en halv sekund gick förbi innan han började sjunga.

Jag visste att efter han hade avslutat sin del skulle jag börja sjunga direkt, ta det lugnt det kommer funka, bara blunda och sjung som om du är hemma i ditt rum. Detta gick igenom mitt huvud innan han ens hade sagt de första orden.

- I found God, one the coner of First and Amistad. Where the west was all but won. All alone smoking his last ciggaret. I said, '' Where you been? '', He said '' Aks anything''. Sedan tittade han på mig men han kunde inte se mina ögon för jag blundade och började sjunga de jag skulle, och jag blev så överrumplad hur stark min röst var att det inte läst tyst och mesigt och starkt och powerfull.

-Where were you , when everything was falling apart? All my days were spent by the telephone that never rang. And all I needed was a call that never came to the corner of First and Amistad. Jag hade öppant ögonen nu, jag var inte mig själv jag började gå runt på scenen fram till Nina så hon kunde fota och började röra mig runt hela och fortsatte till refrängen.
-Lost and insecure. You found me, you found me. Lyin' on the floor , surrounded, surrounded, why'd you have to wait? Where were you? Where were you? Just a little late, you found me, you found me.

Allt som gick igenom mitt huvud var bara två meningar. Är det så här det känns att vara lycklig. Det är inga problem.

hehe långt kapitel, okej grejen med varför det kommer engelska mitt i allt är för att jag satt och letade som en dåre efter något som The Fray verkligen hade sagt om You Found Me och jag hittade de och när jag översatte det till svenska, lät det bara så fel, och jag ville inte sirekt försöra Isaacs ord. Så om ni tycker det är konstigt förlåt men nu blev det så, de kommer förmodligen inte hända igen. 

Så vad tycker ni? Ville veta allt, komentera på nu va fan!

och kom ihåg ni är bäst!