onednovellstorys

Sista andeblicken

Zayns perspektiv: Liams huvud hoppade fram framför mig.

 

Veckorna rusade förbi, vi hade varit i Tyskland,Spanien,Italien, Danmark och nu skulle vi till Sverige. Jag halv sov på Nina hela flyg resan, att sätta mig på ett plan var som att ge mig ett sömn piller. Jag tänkte på vår sista dag i Paris, när jag hade stått vid mitt fönster och tagit in de sista av Paris när min mamma hade ringt. I min ögon spelades filmen upp. Jag reagerar på min mammas ring signal. My Mom med Eminem som jag hade satt ditt på skoj för hon hatade den.

 

 

- Hej mamma sa jag glatt. Du ringer rätt sent, tidsskillnaden är väll inte så stor?

- En operation tog lite längre tid än vanligt sa hon lugnt.

- Och vad är det som får dig att ringa så sent sa jag och fnissade.

- Du har fått ett brev sa hon snabbt. Jag stannade upp i en rörelse, ett brev.

- Från sa jag men hon avbröt mig.

- Ja, från Oxford. Mitt hjärta stannade, nu skulle hela min framtid avgöras, jag började andas snabbare.

- Öppna det sa jag svagt.

- Okej gumman sa hon och jag hörde henne sprätta upp brevet och hur hon tug upp papper därifrån. Det var som om jag fick super hörsel, sen var det tyst.

- Mamma viskade jag, hela min kropp skakade, jag hade knutit min lediga hand så den var helt vit och naglarna trängde in i huden.

- Älskling, jag vet inte sa hon. Jag fattade direkt jag hade inte kommit in. Jag kände tårarna rinna ner för kinderna.

- Det är okej mamma, jag fattar.

- Nej gummanm jag fattade inte vad det stog först. Du kom in halv skrek hon i mitt öra. Jag tappade nästan telefonen men fångade den i sista sekunden.

- Kom jag in stammade jag fram.

- Ja gumman sa mamma med en hög ton.

- Jag kan inte fatta det stammade jag fram. Sen tog jag några andetag och samlade mig. Är det något jag behöver veta just nu?

- Du börjar den 1 September och du har fått ett studentrum. Men du kommer hem innan den första då. Kom hem några dagar tidigare så fixar vi allt så ska jag också få några dagar med dig.

- Okej mamma sa jag. Men jag måste gå till Nina och berätta det nu sa jag. Älskar dig.

- Älskar dig med gumman sa hon och la på.

 

 

Jag höll mobilen i handen och stirrade rakt in i väggen, jag gjorde säkert i några minuter innan jag fick liv i mig och sprang till Ninas rum och började banka på dörren tills hon öppnade, hon hade nog sovit, hennes hår var rufsigt och hennes ögon var nästan stängda.

- Vad? grymtade hon till mig.

- Jag kom in viskade jag. Hon tittade oförstående på mig. Jag kom in på Oxford sa jag nu ännu högre. Nina vaknade till. Och jag kastade mig in i hennes armar.

 

 

Jag vaknade av att Nina knuffade till mig, jag vaknade och såg att alla människor på planet började hoppa av, vi var framme. Vi trängde oss med strömmen ut, hämtade våra väskor gick ut och hittade en taxi. Han sa något som vi gissade var svenska och vi stirrade bara på honom till Nina sa att vi bara kunde engelska och gav honom lappen med vårt hotells adress, han gav en snabb blick på pappret och åkte sedan. Hotellet låg inte så lång där ifrån. Mitt inne i stan. Vi fick hjälp med våra väskor upp på vårat rum, den här gången skulle vi dela. Vi skulle stanna i Stockholm lite längre eftersom killarna skulle spela in lite samtidigt som vi var här.

 

 

Det var i slutet av Juli och jag skulle åka hem vid den 20 Augusti, för att hinna få allt klart till skolan. Killarnas Europa tuor skulle också vara klar någonstans då sen skulle de få någon veckas paus och sedan vidare till USA. Jag satte mig på min säng medans Nina gick in och duschade och tog fram mitt block.

 

Jag hade min låt där i, låten jag hade skrivit under tiden, den som handlade om tro, hopp, förlust och kärlek. Låten var till min pappa. Den hette Never Say Never, för han sa alltid det till mig, säg aldrig aldrig. Låten handlade om att jag förlorat honom och att han hade gett mig ett nytt hopp att bli en stor musiker för att föra vidare hans kärlek och visdom. Och de viktigaste av allt, att han alltid hade trott på mig. Det var den första låt jag skulle spela in och skicka ut till skivbolag. Sedan hade jag den om Zayn, den var också rätt bra, men skulle jag verkligen våga. Det är ju en kärleks förklaring utan att någon vet det. Jag vill att alla ska veta vad mina låtar betyder. Jag skulle nog vänta med den, till Zayn visste att den handlade om honom, att det var hans låt, att den bara var riktigt till honom, att jag inte menade någon annan. Att han var min riddare på en vit springare.