2012-07-09
16:58:46
Moments - kapitel 15
-Where were you , when everything was falling apart? All my days were spent by the telephone that never rang. And all I needed was a call that never came to the corner of First and Amistad. Jag hade öppant ögonen nu, jag var inte mig själv jag började gå runt på scenen fram till Nina så hon kunde fota och började röra mig runt hela och fortsatte till refrängen.
-Lost and insecure. You found me, you found me. Lyin' on the floor , surrounded, surrounded, why'd you have to wait? Where were you? Where were you? Just a little late, you found me, you found me.
Allt som gick igenom mitt huvud var bara två meningar. Är det så här det känns att vara lycklig. Det är inga problem.
Jag avslutad den sista tonen och musiken dog ut. Istället fylldes mina öron med ett vrål av jubel och skrikande röster. Jag kände tårarna som rann ner för mina kinder och jag hade världens största leende. Jag hade aldrig känt mig s här innan, det bubblade inom mig och kroppen värkt och ville gör om det igen. Jag kände att detta var det detta jag ville göra varje dag hela tiden. Att det var de jag var menad att gör i mitt liv. Isaac kom fram och kramade mig, och jag kramade tillbaka.
- Tack sa jag i hans öra osäker om han hade hört mig. När han släppte mig tittade jag ner på Nina och hon stor där med öppen mun och skrek och klappade i händerna och hoppade jag skrattade av synen. Sen sprang jag bak igen och väntade till konserten var slut.
Efter konserten var slut mötte Nina upp mig och jag slängde mig i hennes armar, och kramade henne hårt och länge.
- Du var otrolig där uppe., jag kunde inte slita ögonen ifrån dig.
- Tack jag trodde jag skulle svimma först.
- Det såg inte u t så, jag har allt på film du ska få se det sen.
- Jag längtar, kom så går vi hem jag är utmattad.
Utanför arean hände det något konstigt, några tjejer kom fram till mig och bad om foto och autograf. Jag stog först i chock och kunde inte säga nog först, så Nina hade sagt att det gjorde jag gärna. Jag fick skriva autograferna och ta fotona. Den första tjejen som ville ha den va liten med långt rött hår och hette Sonja, jag envisades om att ta ett foto med henne från min egen mobil. Jag var tvungen att ha en bild på den första av dem som bad om min första autograf. Efter det var jag som i trans. Jag gick in på twitter. * precis uppträtt med The Fray och sjungit en duett med Isaac Slade, Best day ever! * sen la jag upp bilden på mig och tjejen * Denna tjejen frågade om min autograf, min första någonsin. Du är bäst Sonja*
När vi kom tillbaka till hotellet fick jag se videon Nina hade filmat och jag kände inte heller igen mig själv. Det var inte jag som stog där, det var någon annan. Tjejen på videon gick runt med självförtroende och såg ut som hon kunde gör allt. Och sen fick jag se bilderna nina hade tagit de såg fantastiska. Jag kunde inte sluta le.
När Nina hade gått in till sitt rum, tog jag fram m min gitarr, papper och penna. Jag skulle skriva en låt om denna kväll jag kände att jag hade allt som behövdes. Jag tog några gitarren, testade lite olika grejer tills jag blev nöjd och började skriva. Jag visste att detta skulle bli bra.
förlåt för den dåliga uppdateringen. men mitt internett har varit jätte dåligt så, men nu kommer det. vad tycker ni då? komentera på, ville veta era åsikter.
Ni är bääst!!
