onednovellstorys

2012-07-27
18:24:00

Moments - kapitel 24
Sista andeblicken:
- Skiter jag fullständigt i, jag ska höra den nu spela den på gitarr nu sen på piano så säger jag vad som låter bäst. Sen gick hon fram till ena väggen där min gitarr stog drog ur den ur fodralet och gav den till mig, jag suckade hon kunde vinna i allt.

- Okej då sa jag och började stämma den lite snabbt.

- Vad heter låten sa hon då.

- Never say never. 

 

 


 

3 månader senare: December

 


Jag skakade av nervositet, jag var så rädd att jag skulle göra bort mig ramla, host sjunga fel eller snubbla. Det var dags för mitt uppträdande. Om jag vann denna tävligen skulle jag få uppträda på en stor festival som hölls under jul veckan och där skulle det finnas massa skivboloag och talangscouter. Jag var sist det kändes bäst eller? De andra som hade sjungit hade varit rätt duktiga och jag kände att jag inte passade in att jag var annerlunda att ingen skulle tycka om mig.

 

Fast jag kände mig ändå rätt säker Nina och min music lärare Jeff hade hjälpt mig rätt mycket vi hade valt att ta låten med piano tillslut det hade låtit bäst och min röst lät bäst till det men eftersom jag inte kunde spela piano skulle Jeff spela. Det ändå som fick mig från att inte svimma just nu var tanken på att denna låten var till min pappa att jag visste att han skulle vara så stolt över mig när han hörde den. Att det skulle göa honom så glad. Sen hörde jag det, det som fick min kropp att skaka ännu mer. 

- Och vår sista men inte minsta sångerska idag är Amy Gase med sin egen skriva låt Never Say Never. Folk började applådera smått och jag gick med darrande knän upp på scenen. 

 

Framför mig satt det rader och rader med människor som stirrade på mig. Ta det lugnt Amy tänkte jag du har uppträt för människor än detta jag har uppträtt med min idol jag kan klara detta. Jag ställde mig framför micken och tittade snabbt på Jeff som satt vid pianot nedanför scenen. Han tittade frågade på mig och jag nickade. Han började slå ner tangeterna som började spela ut min låt. Jag skulle uppträda med min egen låt, det lät konstigt i mitt huvud. Jag hörde  ett hur det blev dags, jag tog ett djupt andetag och började. 

Some things we don't talk about, better do without, just hold a smile, we're falling in and out of love, the same damn problem,together all the while.You can never say never,why we don't know when
time and time again, younger now then we were before.Don't let me go,don't let me go,don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go. picture. You're the queen of everything, as far as the eye can see under your command.I will be your guardian when all is crumbling steady your hand. You can never say never, why we don't know when time and time again younger now then we were before. Don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go. We're falling apart, and coming together again and again, we're coming apart but we pull it together pull it together, together again. Don't let me go,don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go, don't let me go.

 

Jag avslutade den sista tonen och pianot avslutade låten och jag tittade ut över publiken och de klappade hårt, vissa visslande och andra skrek högt. Jag såg min mamma som satt näst längst fram ställa sig upp och klappa vildast av dem alla, Nina ställde sig upp efter och sen började en efter en efter en ställa sig upp. Snart stog alla upp och aplåderade till mig. Det var otroligt jag tror jag började gråta lite. Jag kände något vått rinna ner för min kind, det kändes otroligt. Rektorn som var talaren sa till mig att det var ju bra och att jag fick gå och kramas lite med min familj innan resultatet skulle komma. Jag slank snabbt ner från scenen och möttes av min mammas famn sen Ninas och Jeffs och massa andra kompisar från skolan. 

- Du var så bra älskling sa min mamma. Din pappa hade varit stolt. Jag log mot henne jag kände i hela kroppen att pappa hade varit så stolt över mig hade ahn varit här hae han kramat mig hårdast och lyft upp mig i luften på skoj och kanske kittlat mig i sidan. 

 

 

Att vänta på resultatet var det jobbigaste jag hade varit med om, juryn tog väldigt lågt tid på sig och jag satt ner och skakade och bet på mina naglar. Tillslut kom det upp en kvinna med hårt kammat hår i en knut och med långa röda naglar hon gick fram till micken och började prata med en sträv röst. 

- Ja detta har ju varit en intersant kväll, vi har hört många talangfylda flickor och pojkar här ikväll coh det har varit ett tufft val fast tillslut har vi alla enats om en mycket begåvad elev som ska få uppträda på London julfestival och det är ingen mindre än Amy Gase sa hon och slog ut händera. Folk började klappa och hurra jag stog som förstenad tills vår rektor drog upp mig på scenen. Kvinnan tog emot mig och gav mig micken.

- Så Amy du hade skrivt denna låten själv, vad handlar den om?
- Öh det är en låt till min pappa sa jag tyst. 

- Han måste vara så stolt över dig är han här med oss ikväll sa hon och log mot mig. 

- Nej, han dog i en flyg olycka för lite mer än två år sedan sa jag lite hörge nu. Kvinnan såg på mig snabbt och var tvungen att smala sig snabbt. 

- Det var ju sorligt, men då handlar låten om honom?

- Ja, en av de saker han alltid sa till mig var att alltid tror på sina drömmar och man ska aldrig säga aldrig. 

- Va gulligt det är något alla ska tycka. Då får vi tacka för oss Amy och du kommer få uppträda på London julfestival den 26 December och jag tycker alla ska sprida de ordet så alla kan få del av denna talang. Amy Gase alla sa hon och jag fick en kram innan jag gick av scenen. 

 

 

 

26 December:

Det var nu dags för mig att gå upp på ännu en scen med mycket mer männsikor än förra gången och här bland dessa människor fanns det folk som kunde ge en skivkontrakt. Det gjorde det mer nervöst för mig. Jag hörde mitt namn ropas upp och jag gick upp jag hade börjat vänja mig lite nu vid detta laget, jag hade bestämmt mig att sluta bli nervös. Jag stog nu mitt på scenen och tittade ut över folkmassan eftersom det var mörkt och strålkastarna inte nådde så långt ut såg jag inte alla männsikor och jag hörde pianot sätta igång och jag gjorde det jag kände att jag var bäst på. 

 

Jag var klar och gick av scenen, under låten hade jag tagit några beslut, som jag fullfölja snart, jag skulle bara njuta lite av mitt lova vara med Nina och min mamma och inte göra några läxor. Min mamma var med mig igenoch vi stog och vi stog och pratde lite bakom scenen för att lyssna lite andra artister när det kom fram en lång man.

- Amy Gase? Jag tittade förvånat på honom. 

- Ja? sa jag nervöst.

Vinnie Fiorello, jag är en av ägrana till skivbolaget Fueled By Ramen och jag är här för att hitta nya talanger till vårt företag, och jag tycker att du är helt rätt för oss. Så vad säger du? Skulle du vilja ha ett skivkontrakt med oss?

Jag stog stumt och stirrade på honom, Fueled By Ramen ville ha mig, ett jätte stort skivbolag..

- Öhh var allt jag fick ur mig.

 


Så kapitel 24 är äntligen uppe förlåt för dålig uppdatering. Men sista kapitelet kommer upp i helgen. Ska bli bättre ska också förmodligen ha en tävling sen också. Skulle ni vilja det? 

Ha det bra så länge och komentera massor. ! :)

 

här är den riktiga låten som jag använder i kapitlet http://www.youtube.com/watch?v=Aihu16RyYp8


Kommentar:
#1: Anonym

JAAAAQ TILL TÄVLING!!<3

2012-07-28 @ 20:19:28
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: