onednovellstorys

2012-11-24
00:11:26

Stole my heart - kapitel 37 - Sista kapitlet

Sista andeblicken:Jag springer ut i köket och in i vardagsrummet och sätter mig framför datan för att böka biljetter. Min mamma kommer in hon ser på mig att det är något. 
- Har han vaknat? Säger hon och tittar frågande på mig, jag nickar bara, hon ler och går ut ur rummet. Jag ler själv, nu efter fyra år ska jag äntligen få träffa honom igen. 

 

Fyra dagar senare:

Jag hade blivit hämtad av Felicia, hon skulle lämna va mig i Nialls lägenhet, sedan skulle hon hämta honom, efter fyra år skulle jag äntligen få se hans vackra, jag var rädd för att han inte skulle känna samma sak för mig men Felicia hade sagt att i hans värld känns det fortfarande som om det var fyra år tillbaka, fast han hade förstått att det hade gått fyra år. Felicia parkerade framför huset där Niall bodde, vi tog ut våra väskor och gick in, Felicia hade en extra nyckel. Vi satte väskorna i garderoben sen satte jag mig för att vänta i vardagsrummet.

-Jag smsar när vi nästan är här säger Felicia och kramar mig.
- Okej svarar jag och kramar tillbaka, sedan går hon ut och jag sitter kvar.

Jag sitter i soffan men kan inte bli bekväm jag försöker hitta en bra position att sitta så länge medans jag väntade, och när han kom skulle jag kasta mig i hans armar, eller inte, skulle jag krama honom, kyssa honom. Jag blev otåligare och otåligare, fast tillslut fick jag smset. ** han är uppe om 5 **. Så om fem minuter skulle Niall vara här, om fem minuter skulle jag få möta honom igen, min kropp började vibrera på ett konstigt sätt. Av längtar kanske, jag hade saknat honom varje dag i fyra år och nu skulle vi träffas igen. Jag stog i dörröppningen i vardagsrummet, hallen var precis brevid så Niall skulle se mig direkt när han kom in. Jag hörde hur någon satte i en nyckel i dörren och hur det vreds om. Jag tog ett djupt andetag och höll andan nu nu skulle det hända. Nyckeln drogs ut och dörren öppnades Niall steg in men såg mig inte han tittade ner i marken stängde dörren vände sig om låste, släppte ner sin väska och vände sig om och tittade rakt på mig.

 

 
 

 

 

 

 

 

Vi tittade på varande länge, eller det kände som en evighet han hade inte ändrat ett dugg han såg lite äldre ut i ansiktet men inget mer. Jag kände hur mina ögon fylldes av tårar och hur det började rinna ner för kinderna, och samma sak hände på Niall. Sedan slängde jag mig i hans armar och han tog emot mig, och höll om mig hårt som om han var rädd att släppa taget, vi stog där och kramade varandra och grät.

- Jag har saknat dig viskade jag. Då tittade han på mig

- Inte mer än vad jag har saknat dig svarar han och kysser mig en lätt kyss, men den får hela min värld att stanna, den kyssen får mig att glömma att han har varit borta i fyra år allt försvinner det är bara jag och Niall som finns för ögonblicket. Sedan lämnar hans läppar mina.
- Jag älskar dig säger jag och ler stort.
- Jag älskar dig med svara han med ett ännu större leende. Sedan kommer jag på, jag måste berätta för Niall.
- Niall det är något jag måste berätta säger jag och försöker låta allvarlig, han tittar lite skrämt på mig.

- Vad är det älskling? Frågar han oroligt.
- Jo det är så här börjar jag men hinner aldrig avsluta min mening. För då hörs en liten pipg röst som kommer ut ur sovrummet och gnuggar sig i ögonen.
- Mamma, jag är vaken nu säger pojken som kommer ut, han är en liten mini kopia av Niall, brunblont hår, med blå ögon och en blandning mellan irländsk dialekt och svensk. Jag tittar på Niall vars ögon har blivit stora som tennisbollar, han tittar på pojken sedan på pojken.
- Niall det där är din son säger jag och fortsätter. När jag kom hem till Svergie upptäckte jag att jag var gravid och jag valde att behålla barnet eftersom jag var rädd att jag skulle förlora dig för alltid så jag behövde honom för att hålla kvar vid dig. Niall tittar på mig med den aning av ett leende.
- Vad heter han? Viskar Niall.
- Nate Niall Horan Dawson viskar jag tillbaka. Då gör Nate de oväntade genom efter att ha stått och tittat på Niall i någon minut, springer han fram och skriker.
- Dada och kramar Nialls ben. Niall får mer tårar i ögonen sätter sig ner och kramar sin son.
- Hur vet han det? Frågar han och tittar på mig.
- Jag har visat honom, han har alltid vetat vem sin pappa är svarar jag.
- Vet de andra, min mamma, min pappa?
- Ja alla har vetat det utom fansen vi har hållit det hemligt för Nates skull så länge, tills han skulle träffa dig. Jag ville att du skulle träffa honom innan någon annan fick veta det. Niall reser sig upp och lyster upp Nate i sin famn.
- Äntligen säger han och pussar mig.
- Vadå äntligen säger jag och skrattar.
- Äntligen kan jag få ha en familj med dig som jag har velat ha så länge, äntligen är vår svåra kärlek över, nu kan det inte bli bättre. Nu är det du jag och Nate för alltid, jag släpper inte taget om dig igen säger han och kysser mig, jag ler.

Kärlek gör alltid ont, men du måste få kärleken att vara värd smärtan.. 

 

 



Så där har ni det, det sista kapitlet i Stole My Heart, vad tyckte ni om den då?

Jag är rätt nöjd med dem faktiskt, Nialls och Cissi kärlek har aaldrig varit enkel men ingen av dem ger upp på den så de får kämpa. 

Jag kommer börja med nästa snart, ska lägga upp lite info om den. 

Tack till alla som läser, och idag är en extra bra dag, eftersom jag fyller 17 idag! Så det och att sista kapitlet är upp och jag är nöjd med denna novell. 

Komentera på nu!


Kommentarer:
#1: ayya

Grattis! Gud vad bra

2012-11-24 @ 01:46:19
#2: :D

du kan inte inse hur mycket jag gillat den här novellen!!
underbart bra! & grattis btw :)

2012-11-24 @ 17:46:55
#3: Anonym

Den bästa novellen jag någonsin läst :') Fick lite tårar där mot slutet... Kommer aldrig sluta läsa din blogg :)
Och, Grattis :) xxxcfx

2012-11-24 @ 20:29:27
#4: Cissi

Den bästa novellen jag någonsin läst :') Fick lite tårar där mot slutet... Kommer aldrig sluta läsa din blogg :)
Och, Grattis :) xxxx

2012-11-24 @ 20:29:40
#5: Lisa

Grattis! På din födelsedag och för dina fantastiska Noveller. Har läst alla dina noveller på en vecka är helt besatt, längtar som tusan till nästa novell :D sen att du har dyslexi och är öppen med den tycker jag är grymt då jag har det själv och är öppen om den :P hoppas du inte slutar skriva för du är grymt duktig! :)

2012-11-24 @ 22:09:59
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: