onednovellstorys

Sista andeblicken:

Hur trötta jag och Nina än var nästa morgon gick vi upp tidigt för att hinna packa klart och komma iväg tidigt. Jag släpade mig genom rummet för att få ihop allt, jag hade inte slängt allt huller om buller så jag blev klart relativt snabbt och satte på mig jeans och en vanlig vit t-shirt och håret i en boll innan jag gick till Nina för att hjälpa henne. Hennes rum var en katastrof jämfört med mitt. Alla hennes grejer låg över allt och hon försökte slänga ner allt i väskan, jag skrattade bara åt henne och började hjälpa henne. En timme senare var hennes grejer också ner packade och vi checkade ut, och började slänga ner allt i bilen innan vi åkte vidare mot Manchester.

Nina var så utmattad att jag fick köra och det tog inte ens fem sekunder innan hon somnade, hon såg ut som ett barn där hon låg med ben uppkavlade och ansiktet mot fönsterrutan.

 

 

Jag körde så fort som möjligt till Manchester eftersom killarna skulle ha någon meet and great där och jag ville gärna gå på det, men jag kände mig fortfarande inte redo. Jag visste inte vad jag skulle säga. Hej det är jag som är Amy, minns du inte mig. Vi var bästa kompis sedan vi var små. Jag var hundra på att han inte kända igen mig. Då hade han väll gjort något på konserten. Sen kom jag på det. Anledningen varför Nina var med, hon hade jobb på en tidning och hennes jobb var att följa efter dem och göra intervjuer med killarna i nästan varje stad så de kunde sätta ihop en * One direction* special när tornen var över. Om vi sa att vi var två kanske jag kunde smyga in mig och kanske då få intervjua Zayn och fråga något om Bradford och få fram något som handlade om mig och så kanske han skulle känna igen mig. Jag trampade på gasen för att komma fram snabbare.

 

Vi anlände i Manchester någon timme tidigare än planerat, så när jag väckte Nina trodde hon att något hade hänt.

- Vad är det, har motorn gått i sönder? Frågade hon sömndrucket.

- Nej Nina, vi är framme sa jag.

- Vi kan inte vara framme än sa hon och öppnade ögonen och tittade runt omkring sig, när hon såg att vi var utanför vårt hotell.

- Sa ju att vi var framme.
- Men varför är vi framme spå tidigt sa hon.

- Jag förklara det på rummet sa jag och log hemlighets fullt.

 

 

Den här gången tog jag upp min egen väska för att undvika att något som Josh skulle hända igen. Jag och Nina delade rum denna gången och det var väll helt okej, konserten skulle vara imorgon och vi skulle åka direkt efter den på kvällen.

- Så varför är vi här tidigare än planerat? Frågade Nina och la sig på sin säng och slängde med benen i luften.

- För att du ska ju intervjua dem eller hur?

- Ja sa Nina och tittade misstänksamt på mig.

- Så jag tänkte att du kunde kanske fixa att säga att vi var två stycken så kan jag testa att intervjua dem och kanske få prata med Zayn utan tusen andra tjejer omkring mig.

- Amy jag vet inte sa Nina och verkade tveksam.

- Snälla, snälla sa jag och satte mig på sängkanten och försökte göra mina bästa puppyeyes.

- Eh jag kan fråga sa hon letade upp sin telefon gick in på toan och ringde.

 

 

Jag var så otålig att jag nästan sprang på väggarna och hoppade runt och nästan gjorde ballett. Kunde hon inte snabba sig, jag hörde henne prata inifrån toan men jag hörde in vad hon sa. Jag tog fram min mobil, gick in på twitter de var inte så mycket som hände, så jag gjorde en tweet * Manchester bitches ;) xx * sen loggade jag ut och hände över sängen. Till slut kom Nina ut, jag hoppade på henne så hon ramlade och nu låg jag över henne.

- Aj för i helvete Amy det där gjorde ont sa hon och gnuggade sitt bakhuvud.

- Så vad sa dem? Halv skrek jag när hon hade knuffat av mig och satt sig upp och fortfarande gnuggade sitt bakhuvud.

- Att eftersom vi ska filma får du vara kamera man, men vi kan skifta lite då och då så att du också får snacka med dem sa hon och log.

- Ja, du är bäst Nina sa jag och kastade mig över henne igen, hon satt på en säng nu så vi landade mjuk.

- Okej av mig nu. VI sak vara på deras hotell om två timmar så gå och byta om och fixa dig sa Nina daskade min rumpa och gick mot sin egen väska.

Två timmar, om två timmar skulle jag vara i närheten av Zayn, han skulle kanske känna igen mig då, och då kunde allt hända.