onednovellstorys

Jag körde långsamt genom Londons gator. Väll hemma gick jag upp på mitt rum bytade om till en av Harrys tröjor som jag hade la mig i min säng och började gråta igen.

---

Jag sov igenom natten konstig nog,  men när jag vaknade var min kudde genom dränkt av tårar. Jag tittade på mig själv i spegeln. Mina ögon var sprängröda, mitt ansikte såg ut som de hade åldrats med flera år, ögonlocken hände och konstigt nog hade jag mörka ringar under ögonen.  Jag suckade bara. Jag kammade igenom hårt och satte upp de i en boll på huvudet och lite fundation så den gråa tonen på mitt ansikte skulle försvinna. Jag tog på mig shortsen knäs strumporna och idag tog jag den stora svarta långarmade tröjan och sen satte jag en bandana i håret som man hade på 60-talet.

 

Jag åt ingen frukost utan körde bara till skolan. På vägen skulle hans ansikte så klart komma upp och nu var det bara fem dagar kvar tills han skulle åka på turne. Då skulle han säkert träffa någon ny som han skulle tro på när hon sa sanningen. Jag fattade inte att han inte trodde på mig, för några dagar sen hade han sagt att de var meningen att det skulle vara vi.

 

Jag körde upp på skolans parkering och gick in. Simone hade blivit sjuk och skulle inte komma idag. Jag kände mig helt ensam. Jag vill hem till Malmö, jag ville bara försvinna. Jag gick in i mitt klassrum där jag skulle ha historia nu på morgonen. Jag satte mig längst bak. Och ville bara att dagen skulle gå igenom. Rebecka och Robin kom in och satte sig med mig. Rebecka såg direkt att de var något fel, mitt ansikte kan ha varit en bra ledtråd också.

 

-          What’s wrong? Jag vill inte svara och turen var på min sida läraren kom in och började lektionen.  Den var långsam och trög. När den var slut drog de båda mig ut på skolgården.

-          Felicia i know we have only meat once, but I see something is wrong sa Rebecka till mig igen.

-          I just don’t feel like talking about it sa jag tyst.

-          Fine sa Robin då. But can I ask you something?

-          Yeah sure.

-          Is it true that you are Harry Styles girlfriend, I love them so much. Oh nej inte de just nu. Jag tittade på han och de tog fem sekunder innnan tårarna började rinna igen, hur kunde jag fortfarande gråta. Borde inte de tagit slut för längesen. Robin fattade inte varför jag började gråta, Rebecka fattade varför direkt.

-          And there is your answer, why she is sad.

-          I don’t get it, Robin såg frågande ut.

-          It’s okey, I’m going to answer hos question sa jag snyftande.

-          Felicia you don’t have to, Robin is just a little slow.

-          It’s fine. Yes Robin, but I’m not his girlfriend any more. We broke up last night, I taught that every fan had seen why.

-          I was not online last night.

-          Why?

-          Little girl, you don’t want to now.

-          Uhh that is disgusting sa Rebecka nu.

-          Well last night I was out with two friends the one left and I was just me and my friend Ed and we went out to get some ice cream or something and hi said that hi was in love with me and then I kissed me and some fan got it on photo and it spread and Harry didn’t believe me.

-          He didn’t believe you, so he taught that you cheated on him.

-          Yeah sa jag och började gråta igen.

-          Oh sweeit it’s going to be fine sa Rebecka och Robin och kramade mig samtidigt.

-          You have ous sa Robin. Det kändes bra, att två människor som jag knappast kände vill hjälpa mig. Jag trodde lite på att de skulle bli bättre.

 

 

3 månader senare i mitten av November:

Det hade gått tre månader sedan jag och Harry hade gjort slut. Det hade hänt mycket sen des, bevis på att jag inte hade varit otrogen hade kommit upp, ca en månad efter hade det kommit upp en video som någon hade filmat som visade upp allt som hade hänt, till och med de jag hade skrikit. Jag trodde inte Harry skulle komma tillbaka eller ens höra av sig. Men han hade skrivit ett sms till mig * I’m sorry I didn’t believe you. We can talk if you want xx* Men jag vill inte prata med han. Jag hade svarat nej och låtit de vara, fast jag fortfarande kände mig hjärtekrossad.

 

Jag hade börjat umgås jätte mycket med Robin, Rebecka och Caroline och mycket mindre med Simone och dem. Jag hade pratat med Constansa mycket och hon hade sagt att hon tyckt Simone var skum, vilket jag också hade börjat tycka.

 

Och sen hade jag börjar prata jätte mycket med Niall, han var en av mina bästa vänner, vi hade pratat jätte mycket sedan Harry och jag och vi kom hur bra som helst. Han hade sagt att alla killarna saknade mig och att Louis var ledsen hur han hade betet sig mot mig den kvällen.

 

 

Nu var det mitten av November och jag skulle fylla 17 snart. Jag var på väg hem till Rebecka för att planera min födelsedags fest som jag tydligen hade. Livet kändes okej just nu jag fyllde år snart och mamma hade gjort så jag var ledig från skolan i December och den andra skulle jag åka till Malmö och stanna där till Januari. Jag hade aldrig längtat efter något i hela mitt liv.

 

Jag körde upp på Rebeckas avfart. Hon stog där ute och väntade på mig.

-          What are you doing out here it’s freezing.

-          We have to go to my mums saloon, she has keys.

-          She has your keys, how long have you been out here?

-          For an hour I think.

-          Why didn’t you call me, stupide.

-          My phone did, just drive will you. Jag skrattade åt henne, hon var knasig precis som mig. Jag satte på radion och Call me maybe kom på, vi sjöng högt med och de lät inte bra, vilket vi skrattade mycket åt.  Vi körde upp på Oxford street, där hennes mammas salong låg. Vi sprang snabbt in kylan i London var mer bitande än i Sverige.

 

 

 

-          Hello my darlings sa Rebeckas mamma så fort vi kom in.

-          Hey mum sa Rebecka och pussade henne på kinderan.

-          Hi Gabby sa jag och fick också kindpussar, jag hade blivit tillsagd att kalla henne.

-          What are you doing here?

-          You have my keys sa Rebecka.

-          Oh there are in my bag sa Gabby samtidigt som hon gick igenom mitt hår.

-          Gabby what is it? Frågade jag fast jag visste svaret.

-          Felicia isn’t your birthday soon?

-          Yeah next Thursday.

-          Let me give you your present now.

-          You want to fix my hair? Hon skrattade.

-          Yes sweeti.

-          Fine sa jag och log. Hon satte mig i en av stolarna Rebecka satte sig brevid mig hon skulle kilppa sitt eftersom de ändå var här.

-          Do you want the usual or a surprise? Efter en stund svarade jag

-          A surprise. Jag orkade inte se ut som jag gjorde, jag vill ha en förändring.

-          Good choosen. Sen satte hon igång med sin magi.

 

 

En stund senare var det dags att se mitt resultat.

-          Oh wow sa jag och Rebecka samtidigt.

-          Oh Gabby you are amazing. Jag tittade på en ny förbättrad Felicia. Jag hade fortfarande mitt långa hår men nu var den i en gyllen färg istället för den röda med en snygg snelugg. Jag såg bra ut i det fast jag alltid hade trott att jag skulle se dålig ut i det.

-          It’s fine darling, but go now i have some other pepoles hair to make amazing.

-          Bye mum sa Rebecka och reste sig. Vi var på väg ut genom dörren när någon knackade mig på axlen. Jag vände mig direkt om. Jag blev så chokad jag frös fast i golvet.

-          Felicia, is that you?