onednovellstorys

2012-05-09
00:11:27

More than this - part 31
Sista andeblicken:
Just nu var jag på ett bra ställe. Jag smög undan på kvällen och svarade Harry enkelt * I miss you too, but I cant right now. I cant handel this pain agien, some other time maybe.. sorry…xxx*






Jag vaknade nästa dag brevid Caroline som hade sovit mig. Jag hade ingen baksmälla denna gången tack och lov. Caroline jämrade sig i sen del av sängen.  Jag reste mig och försökte väcka henne.

-          Caroline how are you.

-          My head hurts so bad.

-          You got a hangover. Do you want me to get you a pill?

-          Yes please. Jag gick ner i köket tog två piller och fyllde ett glas med apelsinjuice. Jag gick upp till Caroline nu satt hon upp. Jag skrattade åt henne eftersom hon såg ut som lägga sig ner och sova i några dygn. Jag gav henne pillrena och juicen. Hon svalde dem och drack upp juicen tittade på mig och sa sen.

-          I want to die.

-          Aww sweetie you are going to feel better soon.

-          Are you sure?¨

-          Yeah let’s go make some breakfast.  Hon nickade till svars.

 

 

 

När klockan närmade  sig 4 kom Rebecka och Robin hem till mig för att fixa till med huset och oss. Rebecka tog fram klänningen jag skulle ha på mig, jag tittade på henne med en skrämd blick eller inte skrämd vettskrämd, om man aldrig använde klänningar eller kjolar som jag var det en hemsk upplevelse, och den Rebecka höll fram till mig var en hemsk hemsk upplevelse enligt mig. Framför mig såg jag en grön fasa. Hon höll fram en grön stel klänning enligt mig. Rebecka såg min minn.

-          Not this one then sa hon och letade efter en annan i sin väska.

-          Take the black one sa Robin. Rebecka nickade sen tog hon upp en annan klänning en svart, den var inte lika hemsk. En svart klänning som var längre där bak och korta där fram.

-          I can live with that one sa jag.

-          Good, I and Caroline are going to fix downstairs and Robin is going to do his magic on you. Robin it’s half pass 5, people are going to come by 7. Have her ready.

-          Yes sir. Sen drog robin upp mig till mitt rum, jag hade nog aldrig varit så nervös.

 

 

Halv sju hade Robin fått mig och han klara. Han hade på sig svarta söndriga jeans med ett vitt linne och en mörkblå kavaj och håret i sin vanliga frisyr. Jag tyckte själv att jag aldrig hade sett så bra ut. Robin hade lockat mitt hår i mjuka lockar och lagt de på sidan och get mitt smonking eyes med ett par ljusrosa läppar, ett par kors öron hängen och jag hade Connys halsband på mig den svarta klänningen med ett par blå pumps.

 

-          Robin it feels like it’s too much. Can’t I just but on some jeans and a nice shirt.

-          No you can’t. Come on Felicia everyone is going to be nice dressed, it said so when we invited them, they are not coming in else.

-          Fine sa jag surt och racket ut tungan till han. Gästerna som skulle komma var hela min klass som var otroligt snäll, Simon, Simone hade blivit sjuk igen, hon var de väldigt mycket nu för tiden. Liam, Danielle, Zayn, Niall och Eleanor. Louis skulle också men han vill inte lämna Harry ensam, för någon anledning Niall sa aldrig de när han smsade. Jag tycket bara de var otroligt schysst av Eleanor att komma fast än Louis inte skulle. Både hon och Danielle var så otroligt snäll jag var glad över att vi fortfarande höll kontakten fast Harry och jag gjort slut. Och Jamie skulle också komma. Jag var lite nervös över de.

 

 

Vi gick ner till Rebecka och Caroline, de hade också byttat kläder. Caroline hade på sig den gröna klänningen jag hade ratat med ett svarta klackar, tur att hon hade tagit den eftersom den såg gudomlig ut på henne. Rebecka hade en silver klänning som smet åt med hennes kropp med ett par super höga vita klackar med nitar. Nu tittade de på oss.

-          Felicia you look beautiful sa de i mun på varandra.

-          Thanks sa jag och rodnade. Robin kom fram med 4 drinkar.

-          Let this party start.

 

 

Klockan hade blivit omkring 9 när alla var hemma hos mig, alla var fin klädda så jag kände mig inte så uppklädd. Niall och Caroline var helt över varandra i en soffa där de satt och pratade och tittade varandra djupt i ögonen.  De kunde vara så söta. Jamie hade kommit för en stund sedan vi satt och pratade mycket, men jag märkte att varje gång vi stog och pratade ensamma kom Liam eller Zayn hela tiden. Men jag valde att ignorera det.

 

-          You look so beautiful tonight, you now that right viskade Jamie i mitt öra.

-          Thanks sa jag och log mot han.  Han gav mig en ny drink.

-          Nice house you got.

-          Well I don’t got it my parents do sa jag och log.

-          You know what I mean.

-          Yeah I’m just kidding with you.

-          So when are you coming back from Sweden.

-          Like the 10 of January.

-          So can I have you on the 11 then?

-          Why not.

-          I can’t wait. I have wanted to ask you out since the night at the club, but you had a boyfriend so I wanted to wait.

-          Wow that was respectful most guys would just ignore that.

-          I’m not like other guys.

-          I have notes. Han stog när mig nu typ fem cm och inte en sån lång bit ifrån mitt ansikte. Jag trodde att han skulle kyssa mig men när han böjde sig ner för att göra de kom Niall.

-          Felicia here you are, come and hang out with ous. Tur de jag var inte redo för kyssa någon än.

 

 

Jamie såg snopen ut med följde med strömmen. Jag satt med några från min klass och pratade när Elenore kom  fram till mig.

-          Felicia it have been I fun night but I have to go. Louis is outside to pick me up.

-          Oh sure thing, I will follow you out I want to say hi to him any way.

Vi gick ut på I den kyliga kvällen och där stog Louis med bilen. Han hoppade ut gick fram till mig.

-          Happy birthday you.

-          My birthday was yesterday, but thanks. Han log ett snee leende mot mig men hade hela tiden ett öga på bilen.

-          Better late the never.

-          Lou why are you watching the car.

-          No reason. Samtidigt som han sa det öppnades ena bli dörren och en lång gestalt kom ut, jag kunde inte se vem det var eftersom det var mörk. Men jag kunde avgöra att person va lite full eftersom han eller hon verkade vingla hela tiden.  När gesalten kom ut i ljuset såg jag vem det var. Det var Harry, vad gjorde han här och hur full var han, jag såg en whisky flaska som var nästan tum i hans hand. Han gick staplandes fram till mig.

 

 

-          Harry what are you doing here?

-          I wanted to talk to you sa han och fummlade på orden.

-          You are drunk.

-          Just a little.

-          Your breath stinks. I are not going to talk to you drunk and we need some time away.

-          But I still love you fummlade han fram.

-          You broke my heart.

-          And my own. Han vinglade åt alla hall och kanter. Jag väntade på att han skulle ramla men han lyckades hålla balansen.

-          That’s your own fault. Just so you know.

-          But I’m sorry.

-          Harry not now. I can’t do this now.  Jag kände gråten I halsen.

-          But I just want to talk.

-          Then talk.

-          I’m sorry for that I didn’t believe you, I didn’t know why. I have been missing you every day since.   I love you so much still, I never stopped. Han hade lagt ner flaskan höll mina händer.  Gråten nådde mina ögon nu och började rinna ner för mina kinder.

-          You just couldn’t believe me then, I can’t Harry, what if something comes up again and I don’t know if you are going to believe me.

-          I love you Felicia. Nu snyftade jag.

-          I love you to, but i can’t right now.

 

Jag släppte hans händer och sprang in i huset och in på mitt rum in I mitt badrum och låste dörren och ramlade nästan ner på golvet och brast ut i gråt och bara låg där. Det såg ut precis som scenen från Greys anatomy när Izzys man precis hade dött och hon ligger med sin balklänning på badrums golvet i några dagar. De såg lika dant ut bara att jag hade en svart kort klänning och min älskade hade inte dött, men det kändes som något inuti i mig hade.




Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: