onednovellstorys

2012-05-21
22:25:12

More than this - part 39
Sista andblicken:

What have we mist, and why haven’t you told me Felicia, and I thought that we wear best friend sa Niall.

-          Why haven’t you told me about Caroline sa jag då och höjde ena ögonbrynet. Han tittade bort och började vissla. Alla skrattade.

-          It’s good to have you back sa Zayn.

-          It’s good to be back sa jag då och fick ännu en gruppkram.


Någon vecka senare var det dags för mig att ja.. jag vill inte ens tänka ordet. Att göra min abort. Jag var totalt för det, men jag trodde inte bara att jag skulle vara tvungen att göra en. Harry parkerade bilen på sjukhusets parkering, jag vill ha han med mig så han kunde hjälpa mig hem sen. Jag hade haft kompisar som gjort det, och de var helt utslagna efter. Vi tog det så tidigt på morgonen som vi kunde så vi skulle kunna komma där ifrån så snabbt som möjligt.  Vi kom in på sjukhuset och jag gick fram till receptionen.

 

-          Hi my name is Felicia I have a time with Doctor  Jennifer Admen. Kvinnan bakom disken kollade i sina papper.

-          She will be down in a few minutes, please fill out this under the time you wait sa hon och gav mig ett papper där jag skulle fylla i alleriger och m.m.  Jag satte mig ner hos Harry och började skriva. Han sa ingenting utan bara höll om mig. Jag vill inte ha något peptalk just nu.  Efter några minuter kom Doctor Jennifer ner.

-          Felicia we are ready for you. Jag reste mig och följde efter.   Vi gick igenom en lång korridor och vänd oss in i ett litet vitt rum med en säng ett dropställ dom huvud sakerna. Jag fick lägg göra mig bekväm innan jag fick lägga mig ner. Jag skulle bara ta ett piller och ligga där i ungefär 6 timmar.

-          Are you ready? Frågade Jennifer.

-          Yes sa jag.

 

 

 

Jag fick sedan pillret i min hand med ett glas vatten. Jag tog några djupa andetag innan jag la pillret på tungan och sköljde ner det med vattnet.  Hela tiden höll Harry min hand, jag blundade och somnade snart.

 

Jag vaknade någon timme senare, då kände jag smärtan som gick igenom min kropp, jag kunde inte hjälpa det jag skrek rätt ut högt och skärrande. Harry stog nu över mig.

-          What is it? Frågade han oroligt.

-          It hurts, skrek jag  igen. Jag började gråta. En sjuksökterska kom in i rummet och satte in en spruta i dropp röret.

-          What did you do frågade jag.

-          I gave you some morfin sa hon och gick ut.

 

Smärtan gick igenom mig en gång till, jag skrek igen. Jag trodde aldrig att jag känt något som gjorde så ont. Jag grät samtidigt, med suddiga ögon tittade jag på Harry, han stog upp och tittade på mig med panik och förtvivlan i ögonen eftersom han inte kunde göra något.  Jag vill inte att han skulle se mig såhär.

-          Harry leave.

-          I’m not living you sa han bestämt.

-          Harry leave now. I don’t want you to see me like this.

-          But sa han.

-          Now Harry, just go out skrek jag samtidigt som en våga avsmärta gick igenom kroppen och morfinet måste ha börjar verka eftersom jag kände ögonlocken bli tyngre och tyngre.

 

 

 

 

Harrys perspektiv:

Jag gick ut ur rummet och stängde dörren bakom mig, jag hörde Felicia skrika ännu en gång sen blev det tyst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände mig så hopplös eftersom jag inte kunde göra något åt hennes smärta och hon skulle ligga där i ungefär, jag tittade på klockan, i ungefär fyra timmar till, jag tror inte att jag kommer klara av att höra hennes smärta så länge eftersom jag inte kan göra något.

 

Jag satt på en stol utanför rummet och jag kände också hur min ögonlock blev tyngre och jag måste också till slut somnat. För när jag vaknade stog en sjuksköterska framför mig.

-          She is ready to go home now. Jag tittade på klockan så ag måste också sovit i 4 timmar.

-          Okay, is she still in there?

-          Yes, she is still asleep but you can take her, just get her some food and some water or something in her and then just let her sleep some more. She is going to need it.

-          Okay fine.

 

 

Jag gick in till rummet där hon låg, packade ner hennes saker i hennes väska som jag slängde over armen sen lyfte jag henne försiktigt upp in i mina armar och bar henne igenom sjukhuset och ner till bilen. Ute på parkeringen fanns det massa paparazzis, det måste fått något nys om detta för så fort vi kom ut, började de fota och skrika frågor, de hade respekt nog att hålla sig på avstånd men de kom närmare och närmare. Det var i såna här ögonblick jag önskade att jag hade Paul med mig. Jag kom fram till bilen öppnade den och satte Felicia försiktigt ner i sättet och satte på henne säkerhetsbältet innan jag satte mig på förarsätet och körde snabbt därifrån.

 

 

Väll utan för min lägenhet fanns det inget folk så jag kunde smidigt få upp Felicia i lägenheten. När jag kom in satt Louis och Eleanor. Eleanor flög upp på tre sekunder när hon såg mig.

-          How is she? Hon tittade oroligt på mig.

-          She is fine, I just have to get her some food and water or something and then she needs more sleep.

-          I’m on it sa Eleanor och gick till köket. Jag satte mig med Felicia i soffan och försökte väcka henne.

-          Baby you need to wake up, just for a little while.

-          I’m awake. Hon tittade på mig med dimma ögon, morfinet måste vara igång på full rulle i hennes kropp.

-          Here I’m sa Eleanor och kom ut med varm soppa och lite cola.

-          Why coca?

-          She needs some suger in here system sa Eleanor och ignorerade mig.  Felicia sa hon nu. Here eat some of this.

 

 

Efter mycket trugande och nekande, fick Felicia i sig halva skålen med soppan och hon drack upp colan. Jag lyfte henne ännu en gång och gick in på mitt rum och la henne där. Jag la mig med henne och höll om henne. Hon skakade, som hon frös men jag trodde inte att hon gjorde det. Hon sov djupt och jag höll henne hårdare jag skulle inte förlora henne igen.

-          I love you viskade jag i hennes öra innan jag också somnade.


Kommentar:
#1: anonym

Så himla bra! Längtar till nästa! Har suttit och läst allt idag, det var jättebra! Kram

2012-05-23 @ 00:15:28
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: